Saknaden är fortfarande stor!

En kompis från förr har ettårig bröllopsdag idag. Mormor Vivan skulle fyllt 91 (tror jag) om hon levat. Som jag saknar henne! Jag ser hur hon tar på sig och "skyfflar" iväg till Torghallen. Man hann knappt med där! Eller när vi gick till hjorthagen, det var ett måste när jag var yngre. Tror inte hon ville gå alla gånger men hon gjorde det ändå. Eller vi gick fram till tant Karin och hälsade på. Man träffar inte Raija och Antti så ofta sen hon försvann. Eller kusinerna. Det är lite trist ibland. Saknar Mariefred och sommrarna där. Ett favoritmotiv att teckna var kyrktornet och svalorna och kajorna runt. Hur många gånger som helst satt jag på balkongen på Nygatan 5b och njöt med pennan och blocket. Lilla ångloket som tjöt...det var sommar det! Hon kom med kaffe och världens godaste, hembakta bondkakor och skorpor. Jag kan fortfarande se henne där hon går bland kastrullerna på sitt jobb, svingar dom som om de inte vägde någonting. Hon älskade att laga mat. Lilla mormor! Hon dog när Moa var runt året. Men som man säger: Hon lever inom mig...