Naturvigseln.

Jo, go vänner. Det var faktiskt så att prästen blev försenad till våran vigsel. Han hittade oss inte! Så pappa och Andreas fick ge sig iväg och hämta honom. Det var en jättevarm dag och jag var allt lite orolig att sminket skulle rinna av mig där jag stod och väntade. Tänk att välja ett sånt ställe att gifta sig på? En stig genom skogen upp på ett berg, tur att alla kom upp! Lite slirigt var det på det brantaste stället. Inte helt lätt i klänning och hala skor med klack. Jag noterade att naturen var uppbökad på flera ställen och hoppades att vi inte skulle stöta på vildsvinen som orsakat det. När vi kom fram till berget och tittade ned såg vi ryggen på ett som sprang iväg så det knakade. Allt gick bra. Slutligen var de tre vittnena och präst på plats och vi blev vigda. Jag minns inte mycket av den tyvärr. Bara att Magnus (prästen) talade så vackert till oss och att jag var genomvarm av solen, inte kunde se mig mätt på utsikten under tiden och lycklig när det var klart! Ca trekvart försenad rusade Magnus iväg direkt efter fotograferingen, till nästa uppdrag denna jättefina dag. Skulle tro att han inte glömmer den på ett bra tag? Det såg lite kul ut när han kom med upplyfta prästkläder genom skogen. Vägen tillbaka då? Det hade inte varit kul om någon satt sig på rumpan och åkt ned för den brantaste delen av stigen! Jo nu, men inte då! Efteråt åt vi en jättegod middag på Östanå Wärdshus och då var barnen med också som under tiden av vår vigsel fick stanna hos en granne. Vi tordes inte ha dem med där uppe på berget. Moa var ju bara tre och Emil ett å det hade inte blivit någon ro för någon att ha haft dem springandes där det kan jag lova!