Jag blir så trött! Här skrev jag världens inlägg nyss och det försvann i tomma intet när jag skulle lägga in det! Det handlade om läkare som har noll koll! Jag har tre barn, enligt dom! Två om de frågar mig:) -05 gjorde jag en gastroskopi. -06 om man frågar dom. Jodå, de har koll. Mina bullriga, svullna tarmar är ordentligt undersökt nu, det kan jag ta! Men den skärande smärtan som jag har stundtals på vänster sida vid naveln går de bet på! Jag köper inte att det skulle vara ärrbildningar efter att ha fått flera rullar hylspapper över magen för flera år sen. Då ska de VISA mig de ärrbildningarna! Rullar jag över på magen på nätterna(i sömnen) så vaknar jag helt kallsvettig av smärta! Ligga å läsa på mage går inte. Luta mig över något så tyngden är mot det stället är inte att tänka på heller. Det har till och med hänt att yrsel satt in om trycket mot magen blivit för stort. Byxor som går dit...icke, sa Nicke. Efter en ny gastro nästa fredag väntar en ny röntgen och det vore väl själva sjutton om de inte kan VISA vad som gör så ont! JAG GER MIG ALDRIG! DE SKA HITTA DET! Och inte komma dragandes med Mirtazapin som jag fick förra året då min sömn blev helt uppochner efter den dumma Helicobactern. (som hälsade på i magen.) Då spydde jag på nätterna också! Och det är märkligt? 2 månader efter behandlad kur mot det så fick jag gå på efterkontroll. På Labbets dator gick att läsa att den kontrollen ska tas TIDIGAST 6 månader efter behandlad kur! (Jag "snokade" inte i den, jag stod bredvid sköterskan när hon "skummade" igenom texten för hon visste inte vad hon skulle ha för rör till provet. Det kunde jag också talat om men det finns ju gränser?)
Fick igår höra (av en trevlig läkare faktiskt) att jag är förvånadsvärt insatt i vad som gjorts och inte gjorts med mig genom åren. Varför skulle jag INTE ha KOLL? Vet att det finns folk som lägger sina liv i händerna på sjukvården och det är väl inte helt fel, men det är MIN kropp, det är ju JAG som KÄNNER den BÄST! Så varför undersöka "foten" när det är magen jag har ont i? Nä, inte riktigt så, men ska det va så svårt att hitta felet när jag kan precisera vart det är? Men som jag sa: JAG GER MIG ICKE! Fast det tar på psyket det här...är faktiskt helt slut!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
-
När jag gick ut till lådan å hämtade tidningen blåste det ljumma vindar genom husen på Missionsgatan. Så skönt det var! Trodde ju jag skulle...
-
varit lång och innehållsrik. Fått mycket gjort här hemma mellan varven. Tankarna har varit ofta, ofta på ett speciellt ställe. Jag har vänta...
-
När man är nere är det bara att börja klättra, var det någon som sa! Nu gör jag det! Hej så länge!
-
Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
-
ligger magsjuk. Feber.
-
Möte innan jobbet idag. Börjar ett. "Ramidamdan" kommer vid tolvåtjugosnåret så tar vi sällskap dit. Även om vi inte alltid pratar...
-
Benny ! Vid halvelvatiden på fm stoppade jag in honom i buren och det var med en klump i halsen som jag rattade in mot veterinären igen. A o...
-
Efter att ägnat halva dagen åt egna grubblerier lägger jag det åt sidan och tar några djupa andetag och blundar. Det världsliga får ge vika...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar