torsdag 15 maj 2008

Nere...

Låg. Såå låg, är jag nu...EN mening och den raserade all styrka jag trodde att jag hade fått? Har mått bra så länge annars. Varför låta EN människas ord påverka så mycket? Men det är väl så att man ska inte få må bra, en längre tid? Blir man för "hög" ser någon eller något till att peta ner en...
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Har hm hm varit dum mot dej igen.
Tänk på vilket unikum du är, det kan ingen ta ifrån dej. Det mesta är avundsjuka att du ska få träffa några som tycker om dej som den du är. KRAMAR

15 maj 2008 kl. 20:49
Anonym sa...

Nä, det är inte hm hm!Det är ingen speciell person som BETYDER nåt egentligen!

15 maj 2008 kl. 21:23

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Populära inlägg

  • Nu jagar dom för kött!
    Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
  • Go morrn!
    När jag gick ut till lådan å hämtade tidningen blåste det ljumma vindar genom husen på Missionsgatan. Så skönt det var! Trodde ju jag skulle...
  • The sign?
    Eller en reflex?
  • Den här dagen har
    varit lång och innehållsrik. Fått mycket gjort här hemma mellan varven. Tankarna har varit ofta, ofta på ett speciellt ställe. Jag har vänta...
  • Uppåt!
    När man är nere är det bara att börja klättra, var det någon som sa! Nu gör jag det! Hej så länge!
  • Mitt ansiktsregister sviker mig!
    Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
  • Min lille
    ligger magsjuk. Feber.
  • Måndag.
    Möte innan jobbet idag. Börjar ett. "Ramidamdan" kommer vid tolvåtjugosnåret så tar vi sällskap dit. Även om vi inte alltid pratar...
  • Vilken dag...
    Benny ! Vid halvelvatiden på fm stoppade jag in honom i buren och det var med en klump i halsen som jag rattade in mot veterinären igen. A o...
  • Ljus i mörkret...
    Efter att ägnat halva dagen åt egna grubblerier lägger jag det åt sidan och tar några djupa andetag och blundar. Det världsliga får ge vika...