Livet går vidare...

Mycket känslor....

...som bubblar upp.
Förunderligt vad som utlöser dom ibland.
En annans sorg som gör att man ta tag i sin egen....
Kommer inte gå in närmare på vad det gäller men idag gjorde jag något jag borde gjort för lääänge sedan.
Och att stå där jag stod var både tungt och befriande på samma gång.

Har behållt det inombords alldeles för länge...undvikit det.
Trängt bort det tills "rätt tillfälle" skulle dyka upp.
Man kan kalla det en flykt från det oundvikliga också.
Men så händer det något som får en att ta tag i det.
Det var dags och nu är det gjort.
Skönt att få stå där ensam.
Uttala sina innersta tankar rakt ut i luften och veta att vinden tog orden och svepte dom med sig.
Vinden ser till att de hamnar där de ska.....................................

Friveckan i full gång...

...så skönt!
Igår var det en riktig slöardag men fick lite gjort ändå:)
Det allra första var att städa hos de fem små vaktelkycklingarna.
De ser ut att klara sig alla fem.
Och som de äter så blir det till att skaffa större utrymme åt dom "omedelbums"!
Och som de skitar ner sen! ;)
Men det är klart med det de vräker i sig får man räkna med rejäla utgifter också, jisses.
De har redan dubblat sin storlek och de är inte en vecka gamla än.
Riktiga vingpennor kan åxå anas.

Sedan var det matlagning på schemat för mina tvåbeningar som kom hem från skolan.
Lite möra efter en veckas lov men de är snart på banan igen.
Efter det gick jag faktiskt och lade mig och sov i trekvart igen.
Så drog vill till Vetlanda och handlade lite.
Liten blomma och tårta till farfar Kennet som fyllde år.
Han är för go den och barnen avgudar honom:)

Sedan var det bara raka vägen hem och fixa kvällsmat och få barnen i säng.
Själv höll jag på att somna före dom men eftersom alla tre katterna var ute så fick jag tvinga mig att vara vaken ett tag till.
De vill ju aldrig vara ute speciellt länge.
Nattapinken bara;)
Och när alla var inne igen var jag klarvaken naturligtvis.
Men det gör inget...har haft en lång skön morgon/ förmiddag idag.
NU är det dags att ta tag i återstoden av denna dagen....................................

Vill ingenting...

...orkar inte heller för den delen.
De senaste dagarna har mest innehållit tårar, feber, halsont med hosta och kilovis med snor!
Så mycket förtvivlan som det bara kan bli då en ung människa rycks bort går inte att sätta ord på och tankarna går ju till alla dem som stod honom närmast.
De som var där...
Det håller samhällena i ett hårt grepp!
Samtidigt har jag sällan skådat en sådan sammanhållning och värme som råder nu!
Hoppas att de som lider hårdast känner av det och låter sig inneslutas i det.
Jag kan ju inte föreställa mig hur det är att mista sitt barn, syskon osv även om flera unga försvunnit i min vänskapskrets under årens lopp.
Naturligtvis bubblar minnena upp inom en och blandas med chocken vi alla fick i lördags natt då våran förman gick runt och bad oss stanna maskinerna för information i lunchrummet.
Redan innan vi gick in gick kalla kårar genom oss och en av arbetskamraterna utbrast lågmält att måtte det inte ha hänt något i Kvillsfors!
Jag stod som ett fån en kort sekund innan jag kom på vad hon kunde tänkas mena.
Och i samma stund hon nämnde den där förbannade badtunnan visste jag att det var det det handlade om och strupen snörptes ihop som ett ihopknycklat papper!
Och tänk att behöva berätta det våran förman gjorde...det alla förmän behövde göra...
Jag vet inte om jag behöver säga mer om det här?
Vet inte om jag kan heller...eller vill.
Det är så fruktansvärt.
Vet inte ens hur jag ska avsluta det här innlägget.
Så mycket vill ut men kan inte sägas i ord...........................

Tårarna som inte vill sina...

... de rinner oupphörligt denna dag.
För de som mist sin son och undrar varför!
För de som mist sin bror...
För de som var där och vill ha det ogjort!
För de som aldrig får chansen att säga det där som kanske inte blev sagt?
För de som aldrig mer får träffa dig, ta på dig, se på dig mer än i sitt hjärta.
Vila i frid fina du..................

Mitt 2001a inlägg

sedan starten för några år sedan.

Det får bli en bild till från samma himmel, samma kväll som häromsistens.
Redan på em v 14-tiden då jag åkte hem från jobbet hade kondensstrimmorna en böjning som senare då himlen blev eldfärgad.
Skulle tro att det var i samma väderstreck också.

Tidigare på dagen.

Längre till höger utanför denna bild svävar person som finns med på bilden längre ned i bloggen, omkring.

Skuggor från moln och konsensstrimmor är ju kul?

På andra ställen runt om mig försvann stimmorna rakt o elegant bort i fjärran............

Det var med ett högt och lååångt nej!

Det var inte kul att slå upp familjesidan i V-P idag och få se att världens bästa klassföreståndare gått bort!
Vad hade jag gjort utan honom i 8an och 9an undrar jag?
Han var den ende man kunde prata med i skolan tror jag...nej, det fanns en till och hon är också borta:(.
Jan-Erik L och Margareta R, ni va bäst och jag saknar er båda.
Tack fina ni.....................................................................................................................

Förmiddagarna är en plåga...

... jag vill inte.
Bara sova.
Svart och ledsen inombors.........................
Så kommer kvällen och det lättar i sinnet.
Det är så den här tiden på året.

Satt och letade lite sommar bland mina bilder och hittade den här fina.

Humlebagge

Nåt att längta efter i denna skitårstid!
Sommar, värme och underbar natur och surrande små............................allt utom getingar och fästingar!

97grams kantarell...

...jodå.
Nu har jag skenat runt i skogen igen.
Skulle bara plocka "lite".
Mest för att komma ut.
Så blev det en korg igen för inte kan man sluta inte?
Man går och går och går.
Kom en regnskur ibland men vad gjorde det?
När jag var på väg till sista stället tog jag bergssluttningen ner istället för stigen.
De va dumt!
När det var ca en och en halv meter kvar ner drattade jag ner förstås.
Landade tungt på v hand och kände de 69 kilona tänja leden till det yttersta och jag hann tänka att vilken tur att jag har mobilen med mig för nu blir jag liggandes här.
Trodde att handleden skulle gå av men i sista sekund hann jag vräka mig åt andra sidan och smärtan avtog.
Där hade jag en jädra tur faktiskt!
Men jag hann knappt bli lättad förrns det knakade till framför mig och ett rådjur fick sitt livs överraskning.
I det samma fick jag kramp i min vänstra fot då jag fortfarande kämpade för att inte hamna på handen igen som låg under höften.
Lyckades rulla runt helt på sidan och då skrek rådjuret till och for fyrfota ner i ån!
Där gav den upp ett skrik som om jag stuckit kniven i den.
Stackarn!
Men jag hörde hur det prasslade i vassen längre bort så den tog sig nog upp och drog vidare på land.
Jag släppte tanken på den och kämpade mig upp och kände efter hur jag mådde.
Lite svag känning i hela vänstra sidan och vickade lite på handleden.
Ok.
Svampplockningen kunde fortsätta.
Det blev även ett par nävar blåbär och lingon till pippina hemma.

Nu är jag lagom mör kan jag tala om!
Fingrarna värker, nacken likaså.
Musklerna i ryggen fick också vad dom tålde...undrar om jag tar mig ur sängen i morgonbitti?

Upp o ner som en pannkaka!

i förgår alla tiders, igår både upp och ned men mest upp såklart med så fin sång på morgonen och sen få sova vidare.
Tänk att barnen är så stora nu att de reder sig själva innan skolan:)
 Vaknade halv tio och satte mig för att tacka på Fb.
Oj, det var ju present i sig att bli så gratulerad av så många där!
Otroligt!
Det rullade in hela dagen och eftersom jag ändå inte hade så mycket för mig med barn och man borta kunde jag tacka vart efter:)
Fast mellan "sittningarna" lyckades jag ändå hålla rutinerna flytande med fågelhantering, tvätt, dammsugning och div småplock som vanligt.
När barnen kom hem blev det Maxibesök och tårtköp.
En underbar bärtårta och en "vanlig" prinsess.
Inte mycket kvar av dem nu och det var ju det som var meningen.
Pappsen var inne en kort stund mitt i matlagningen och fick ta med sig varsin bit till honom och Birgitta då de inte kunde komma senare.
Svärmor med sambo kom inte heller så ett tag stod jag där med lite hängande huvud och undrade vad jag skulle ta mig till med all tårta?
Men vi löste det själva!
Beror på om jag kan knäppa arbetarbyxorna imorgon;)?

Idag har födelsedagsruset lagt sig, bubblan sprack så fort jag öppnade ögonen imorse och allt känns trögt o motigt.
Är det åldern, hahahaha?
Nä, det är vädret och årstiden mest tror jag.
Så här är det varje år vid den här tiden, kortare eller längre perioder.
Hopplöst!
Det enda som håller mig uppe så här års är färgerna ute.
Familjen som får mig att forsätta kliva upp, jobbet...annars skulle jag sova mig igenom hela hösten tror jag!

Linda i ett nötskal...

 Ringde min man nyss och ville att han skulle köpa med sig mjölk på vägen hem efer jobbet.
- Jag jobbar inte idag men visst kan jag köpa med mig mjölk på vägen hem, hörde jag att han log.
- Jasså, å var é du då? undrade jag.
- Eskilstuna!
- Jahaaaa, var det idag nickade jag och sa att då fixar jag mjölken själv;).
Snacka om vilse! ;).

Visst har jag hört nåt "surr" om att en motor skulle bromsas men att det va idag........DET har visst gått mig förbi.

Var ute...

...och åkte en timme i eftermiddag. Åkte lite småvägar häromkring.
Stannade lite här och där och lyssnade, kollade och hoppades få syn på något intressant.
Naturligtvis glömde jag kikaren.
Det var ju klantigt!
Bilderna på den lilla skönsjungande busen sade mig inte heller något.
Inte mer än att den var väldigt ljus under och hade svart hätta.
Ingen haklapp, för då hade det ju kunnat vara en en/talltita.
Kvittret kände jag inte igen så jag tror inte på det egentligen.
Jaja, é man klantig så är man;).

Vidare idag kom det ett par från Vetlanda och monterade ned vårat växthus. Femtonhundra för det var väldigt bra tycker jag:)
Det hade ju många år på nacken!
Det var välkomna pengar och ska hjälpa till i voljärbygget.
Har väl inte hänt så mycket mer där än att boden till den är tömd nu.
Jag och mina planer...
Men energin har kommit tillbaka i L.Fs vintertrötta kropp så snart så;).

Vill ni göra ett test på era UFO-kunskaper ska ni klicka på rubriken av det här inlägget så kommer ni dit!
(Jag fick 19 rätt av 20 frågor.)
Lycka till:)

Latmasken värker...

...i ryggen!
Efter att ha legat i feber tisdag och onsdag och en liten släng igårkväll känner jag att det är hög tid att komma igång igen. Fast det tycks ta en farslig tid att repa sig, hm, kan det ha med åldern att göra? Bara jag rör mig rinner svetten! Och musklerna skriker NEJ!
Och efter att ha varit med Emil till tandläkaren tidigt i morse fick jag gå å lägga mig och sov i tre timmar!
Men nu i skrivande stund är jag så rastlös och det är ju ett gott tecken:)
Blir en mjukstart på jobbet imorgon på sex timmar.

Sorgligt att se hur folk på andra bloggar hoppar på varandra och sedan inte har en aning om vad de gjort för fel?
Många gånger vill man ju bara "gå in och ruska om dom" men det får vara. Kanske är det ett sätt att få upp läsarsiffrorna?
Fast å andra sidan, vad vet jag som bara skriver om vardagliga rätt obetydliga saker?
Jag slänger mig inte med fina ord eller djupa, underfundiga texter som kan skapa debatt.
Vill inte försöka sätta någon på pottkanten och ifrågasätta andras åsikter.
Varför inte då?
Men hallå det ser ni väl?!
Jag är ju bara en vanlig, medelålders kärring som slutat grubbla och försöka ändra på världen.
Även om jag som de flesta nog tycker att det mesta här bland oss dödliga människor är både orättvist och grymt!
Jag ser allt vad som är, finns och sker i världen.
Jag bidrar med det lilla i form av gåvor då och då, men känner oftast att det aldrig är nog.
Vad mer kan jag göra?

Annat hade det varit när jag var i 20-25årsåldern.
Då jädrars hade jag nog rört upp ett å annat för att göra min bestämda åsikt om allt, hörd!
Nu sitter jag här nöjd och belåten på det breda ars..t och tar det mesta med ro.
Det viktigaste i mitt liv har jag här, det är min värld!
Jag älskar inte min röst som förr om ni förstår vad jag menar.
I det stora är jag ju betydelselös och otillräcklig.
Här hemma vet jag att jag är behövd och älskad.
Det finns inte så mycket annat som betyder något.
Mina nära kära, vänner och den vardagliga tryggheten.

Resan har börjat!

Sri Lanka och Maldiverna nästa alltså!
Ska bli helt underbart!
2 veckor ska det bli!
När ska vi åka då?
Inte än, men jag satte en bock i almanackan idag för det var idag sparandet till resan startade och det anser jag också vara en del av resan för utan det kan jag ju inte åka alls!

I väntans tider!

Tiden går väl aldrig så långsamt som då?
Tiden segar och det förhoppningsfulla gör att man både pinas och vill att tiden till "dess" ska gå snabbare.
Varför kan man inte bara vara nöjd och njuta av de värdefulla sekunderna, minuterna och timmarna?
Dagarna....

En riktigt...

... God Jul önskar jag er!

MiniLinda är Bigsize trots allt...

...Mor Irre och jag pratade om när jag föddes idag. Letade upp mina papper och kunde där läsa att min vikt efter födseln sjönk från 2040 till 1790 g.
Och ändå sades det att om hon gått tiden ut med mig skule jag blivit en bjässe.
Och nu klampar man runt här på jorden med en hydda på 71 kg.
Den procentökningen vill jag inte ens fundera över, hahahaha..............

Här verkar vintern ha kommit för att stanna:(.
-8 grader och har snöat mer eller mindre i flera dygn nu.
Moaskruttan har skottat så det står härliga till här och nu är det dags att ge henne den utlovade belöningen...

Önskar alla en god kväll så ses vi en annan dag.
På FB kanske?

Skulle vilja gå i ide nu...

...och krypa fram igen när vårsolen börjar tina upp världen igen...

Fick för en stund sedan...

...väldigt fint beröm för mina bilder (i ett annat forum) som gjorde mig helt upprymd av glädje.
Den värme av glädje går knappt att sätta ord på.
Som vanligt när jag blir så överväldigad hänger tåren i ögonvrån.
Det betyder så oerhört mycket att få beröm i vardagen och det man tycker om att göra!

Många gånger vill jag ju bara lägga kameran åt sidan.
Finns ju så oerhört många duktiga fotografer överallt!
Och ibland när jag kollar lite fotosidor och sådant gör jag ju det för att få tips och inspiration men oftast blir det helt motsatt effekt då jag ser vilka underbara skapelser folk tar!
Jag blir låg och nere, tycker jag är urkass!
Då ligger Tradera väldigt nära:(...

Så ni må tro att berömmet gör mig glad!
Det betyder mer än ni anar!
Så...
TACK SNÄLLA!

Varför...

...ska jag få vara med om såna här märkliga saker jämt?
Eller det kanske bara är jag som tycker?

För en dryg timme sedan var jag på väg hem från Pauliström.
När jag kom till platsen där jag körde på en älgkalv (20 sept)
får jag se en kalv stå precis där olyckan skedde och "vet" att det är syskonet till den.
Bredvid den i kanten på EXAKT den fläcken där den dog ligger vad det var jag trodde först, älgkon.
Den reser på sig och lukar bredvid kalven ett stycke innan de båda viker ner vidare ner mot skogen.
Jag blir lite ställd då helljuset som pekar lite konstigt lysa rakt på vad jag trodde var kon och får se att den hade horn?!
Kanske var hon där i närheten?

Det var mäktiga känslor att se dessa älgar på det här sättet. PRECIS där olyckan hände!
Att den låg där och se den lilla stå bredvid.
(Jag passerade igen nyligen på väg tillbaka hit igen och såg den nedluggna platsen...)
Som om jag inte mådde dåligt av det redan innan.
De väntar alltså fortfarande på att den andra ska komma tillbaka......
Och det är mitt fel!