Kära Foton!

Jag är så tacksam för alla fotografier från mitt liv! Utan dom skulle över halva vara "borta" ur mitt minne. Igår gick jag igenom en kartong med gamla sådana och vartenda ett berör mig och det skulle vara katastrof om jag miste dom. Faktiskt!

Kortet på Moa och mig är från hennes 3- årsdag. Då bakade jag hennes tårta själv och det hade jag glömt! När jag fick se bilden mindes jag...så glad hon blev för sin prinsesstårta! Min lilla tjej!

Som hos så många andra har ju bilder från barndomsåren stor betydelse. Jag älskar att se och varje kort har ju sin historia. Ibland kan en minnesbild köra igång en invärtes kamera och man är tillbaka vid exempelvis 3 års ålder när man är ute och åker bil eller är på utflykt. Små sekundsnabba filmer! Eller känslan när pappa a höll mig i handen...ljuvligt!

En del foton är mer eller mindre smärtsamma att se, men som den känslomänniska jag är vill jag ha även dem! Tack till snubben som uppfann kameran! Det berikar mitt liv så mycket. Som sagt.

TACK IGEN!

Kameran jag fick ser ut så här.

Mera än Status Quo...

Tänk att någon kan förstå att man nästan blir sjuk av att se alla "motiv" och inte kunna föreviga dom!? Owe gick tio snäpp längre som tillsammans med mor skaffade mig en kamera. Och vilken KAMERA! Den släpper jag knappt när jag ska sova! Vilken gåva! Så började lördagsmorgonen i Kolbäck. Linda "tuta" och visste inte vad hon skulle ta sig till knappt...lycklig, lycklig. Biljett till Status Quo och hotell fick jag ju också! Inte nog med det! På lördagseftermiddagen var vi till djurparken(skulle bli bjuden på det med) i Furuvik. Bäst mamma står och ska betala inträdet på 310 kr kommer det en tjej med barnvagn innifrån och viftar - jag har fribiljetter här om ni vill ha?!
Vi bara glodde? Finns det såna människor på riktigt? Mor stod fortfarande med pengarna i handen och tittade omväxlande från den ena till den andra.
- Men betala inte då, här! fortsatte hon. Vi fick dem. Bara så där.
Idel leenden alltså.
När vi kommit in och gått några meter visar det sig att hon har två fribilj kvar ändå och de skulle i soptunnan tyckte hon för vad skulle hon med dom?
Jag norpade åt mig dom o sprang upp till gallret bakom biljettluckan och fick lika snopna miner som vi gett ifrån oss. Men det va en snubbe som fattade att jag menade allvar å banade sig fram och fick dom.
Gratis karusellåkning ingick också men det fick vara, hahaha, för våran del.
Förutom allt detta har maten inte kostat mig något heller. Jag har blivit bjuden på allt och kan väl inte riktigt smälta att jag är förtjänt av att bli så här bortskämd!?
Alla ord känns fjuttiga på något vis!
Innan jag lämnade K-bäck fick jag dessutom den godaste blomkålsstuvningen, som jag inte ätit på säkert tjugofem år, med potatis och stekt falukorv. Tack älskade ni, för allt!
Bilder från resan kommer snart!

Kära ting.

Foto: LF. Den här gamla tavlan är både repig och gammal, men som jag älskar den! (Just nu har Moa den på sitt rum.) Min mor har gett den till mig. Tror hennes morfar hade den för länge sedan. Och när jag var liten sprang jag alltid å tittade på den. Då fanns den hos min mormor o morfar i Åkers Styckebruk.