Mycket känslor....

...som bubblar upp.
Förunderligt vad som utlöser dom ibland.
En annans sorg som gör att man ta tag i sin egen....
Kommer inte gå in närmare på vad det gäller men idag gjorde jag något jag borde gjort för lääänge sedan.
Och att stå där jag stod var både tungt och befriande på samma gång.

Har behållt det inombords alldeles för länge...undvikit det.
Trängt bort det tills "rätt tillfälle" skulle dyka upp.
Man kan kalla det en flykt från det oundvikliga också.
Men så händer det något som får en att ta tag i det.
Det var dags och nu är det gjort.
Skönt att få stå där ensam.
Uttala sina innersta tankar rakt ut i luften och veta att vinden tog orden och svepte dom med sig.
Vinden ser till att de hamnar där de ska.....................................

Happy Valentines Day...

...Alla hjärtans dag.

Familj, släkt och vänner.... I LOVE YOU.

Vem släckte lyset?

Aj då jag tappade visst vanten...

Bara att leta då...

Nähä, här var den inte...

Tobias...

...idag brinner ett avskedsljus, ett ljus av saknad.
Vila i frid...

Vill ingenting...

...orkar inte heller för den delen.
De senaste dagarna har mest innehållit tårar, feber, halsont med hosta och kilovis med snor!
Så mycket förtvivlan som det bara kan bli då en ung människa rycks bort går inte att sätta ord på och tankarna går ju till alla dem som stod honom närmast.
De som var där...
Det håller samhällena i ett hårt grepp!
Samtidigt har jag sällan skådat en sådan sammanhållning och värme som råder nu!
Hoppas att de som lider hårdast känner av det och låter sig inneslutas i det.
Jag kan ju inte föreställa mig hur det är att mista sitt barn, syskon osv även om flera unga försvunnit i min vänskapskrets under årens lopp.
Naturligtvis bubblar minnena upp inom en och blandas med chocken vi alla fick i lördags natt då våran förman gick runt och bad oss stanna maskinerna för information i lunchrummet.
Redan innan vi gick in gick kalla kårar genom oss och en av arbetskamraterna utbrast lågmält att måtte det inte ha hänt något i Kvillsfors!
Jag stod som ett fån en kort sekund innan jag kom på vad hon kunde tänkas mena.
Och i samma stund hon nämnde den där förbannade badtunnan visste jag att det var det det handlade om och strupen snörptes ihop som ett ihopknycklat papper!
Och tänk att behöva berätta det våran förman gjorde...det alla förmän behövde göra...
Jag vet inte om jag behöver säga mer om det här?
Vet inte om jag kan heller...eller vill.
Det är så fruktansvärt.
Vet inte ens hur jag ska avsluta det här innlägget.
Så mycket vill ut men kan inte sägas i ord...........................

Tårarna som inte vill sina...

... de rinner oupphörligt denna dag.
För de som mist sin son och undrar varför!
För de som mist sin bror...
För de som var där och vill ha det ogjort!
För de som aldrig får chansen att säga det där som kanske inte blev sagt?
För de som aldrig mer får träffa dig, ta på dig, se på dig mer än i sitt hjärta.
Vila i frid fina du..................

Hallå Therje! Klicka HÄR för fan ;)!

Igår...

..var det årsdagen för en väldigt ung och saknad killes bortgång och jag minns det som igår.
- Han somnade i min famn, sa modern till mig och världen stannade en stund!

Det känns lika osannolikt nu som då och senast idag mötte jag en som påminde om honom, hjärtat hoppade över minst ett par slag tror jag.

Jag tänker på dig G........

Bara tio dagar kvar...

...på den sköna semestern nu då.

Andreas har börjat skrapa blecken över fönsterna (så gott han kan med en hand) de ska målas.
Det gör jag.
Kan inte påstå att de som bytte fönsterna har varit försiktiga med dom precis.
Vi har sett en del andra saker också som de "slarvat" med så det kommer bli ett telefonsamtal till berörd firma.

Inatt skulle Emil och en kompis sova i tält men framåt nattkröken kom de in med madrasser och div sängattiraljer då de legat och hört på en stor tjur som brölat minsann;)
- Och den kom närmare mamma så vi törs inte ligga kvar!
Jag förklarade att det nog inte var en tjur utan en ko och att det lät närmare ibland berodde på hur vinden låg på.
Men inte hjälpte det:)
Så visst fick de komma in... det hördes ett par dunsar däruppe när de la sig tillrätta sedan blev det knäpptyst.
Tror de somnade på bumsen, hahahaha.

Nu sitter det två fnittriga "luar" i soffan och tittar på TV.
Moa är ute och klipper gräs hos grannarna och även om det ligger heltäckande tunga moln över Holsby så verkar det bli en ny härlig dag!

DET ÄR JU SEMESTER!

Skillingaryd...Rally...

...blev det som resmål idag.
Vid sextiden studsade jag, hrm, upp och käkade frukost med maken.
Barnen var sega och de behövde bara kliva upp, klä på sig och följa med.
Frukost fick de i Vrigstad på macken.
Varsin korv med bröd!

Väl framme satte jag mig på en brassestol på Mattis plats vid service och slog igen de grå.
Solen värmde skönt och det var lång tid till start...

Nu blev det inte som Mattis tänkt sig kanske och redan tidigt på första sträckan höll han på att lägga bilen på sidan.
Och punka på vänster fram blev det också. ( tror jag)
Efter det ville sig inte koncentrationen infinna sig riktigt och istället för att försöka ta igen förlorad tid på dryga 1.40 på första sträckan och ytterligare 20 sekunder på andra så tyckte vi alla att han tog ett bra beslut, dvs att bryta.
Varför riskera mer än tappad tid?

Och under tiden satt jag i bussen och mådde illa.
Förmodligen för den stunden jag satt i solgasset.
Men barnen och A svassade runt utan att vara det minsta besvärade av värmen.
Så gick Moa och jag en sväng och då blev det faktiskt bättre igen:)
En hamburgare slank ner innan vi begav oss ut på sista och femte sträckan och fick se svärfar Kennet dra förbi.
Jäklar, gubben kan än!

Många ägg har det blivit!

24 st!
Nu har jag inte lyst och kollat hur många som är befruktade men kollade i en holk lite snabbt igår i alla fall.
Av fem ägg där var det ett som kändes tyngre och var lite mörkare i färgen, de andra såg gula ut inuti och var lätta.
Men riktigt säker kan man ju inte va bara av att känna på dom.
Vi får väl se, jag vill inte störa för mycket.
Fast givetvis måste det kollas så allt ser ut att gå bra med honorna och äggen.
Varannan dag brukar jag glutta lite.
Spännande!
Om jag räknat rätt ska de första börja kläckas i helgen:).
Så nu blir det inga längre utflykter av det som är kvar av den här semestern.

Förra helgen var jag i Kolbäck och på lördagen var vi till Nyköping och hade en helt fantastisk dag!
Hjärtligt tack!
På måndagen åkte jag hem till familjen och fick med mig mor några dagar.
Så smalll det bara till och blev torsdag, dagen hon skulle åka hem igen:(.
Men först drog vi till kär syster /moster i Hallingeberg och hälsade på.
Underbart där och hjärtligt tack till dig med!

Senare i "korset" vevade vi ned rutorna och kastade slängpussar och skildes åt.
Jag rattade höger mot Västerviksvägen och hon vänster mot Norrköpingshållet.
Kändes tomt.

En ros...

...till dig, dig och dig!

Inte anställd på CIA...

...klicka på rubriken å se/hör Clas när han talar på Tekniska...

Våren...

...är inte bara väderväxlingar och framtidstro.
På mig pendlar humöret lika ofta som solen gömmer sig bakom molnen.
Ena stunden full av energi för att vid minsta motgång eller kritik känna mig tömd på energin o nertryckt i skorna.
Är det bara så enkelt kanske att vintern satt sina spår och att det nu visar sig såsom det gör i naturen?
Upp och ner?

Höst o vårdepp.
Även om det mattats av med åren gör det sig fortfarande påmint...
Jag skulle gärna slippa.
Men som oftast när den sätter in behöver jag bara komma på att det är den som knackar på axeln så brukar det vända.
Så nu vänder det.
Nu har jag genomskådat den och skrattar åt den:).

Och att man har superfina vänner runt om i landet och närakring är naturligtvis den största hjälpen!
Utan dom faller man platt på näsan rakt ner i marken i 120 km/tim.
Tack för att ni finns...ni vet vilka ni är!

Godnattbild...

till alla... på en av de goaste som finns! Sov gott.................

Vilken röta!

När jag efter en stunds fika och småprat med grannen skulle gå hem till mitt,
fick jag när jag stängde ytterdörren se en stor mörk siluett på himlen v baksidan ner mot ån.
Och min vana trogen hade jag kameran med ( fast jag bara skulle till grannen ja!;))
Jag tog tre bilder varav den sista blev helt kass eftersom grenar och hustak blev ivägen.
När jag zomade in i kameran reste sig "pälsen"!
Det var ju för tjyven en havsörn!
Ni kan tro att jag blidde salig?
Jag gick efter den men fyra cirklar senare var den utom synhåll. Jag såg tre till och blev eld och lågor men det avtod direkt då jag kollade i kameran för det var bara tre korpar på håll. Hahahaha.Så var min dag gjord:)!

Vilka fina ord...Tack!

På en av expressens bloggar fick jag för ett tag sedan se:

" Nu har jag talat med en vän som står mej nära.Jag flytta över henne i lägenhet...Hon jobba natt o jag väckte henne vid frukost med att banka ihop våningssäng till grabbarna..Jisses vad svart hon vart i ögonen..Men dom vackra ögonen bytte färg o hon vart ovärderlig för mej trots ´åldersskillnaden. "

Tack kära lilla indian, de orden värmde så långt in i hjärteroten som det bara går!

Feberfri...

...idag.
Men har å andra sidan en skalle som smällvärker!
Eller rättare sagt ett ansikte som gör det.
Andfådd. Som lite håll i bröstet.
Men så är det och det är på bättringsvägen nu, tack o lov.

Tack o lov var det igår också!
Harry våran gosekatt, försvann!
Han som aldrig brukar va längre bort än att det bara rasslar till så står han vid dörren då man ropar på honom.
Han gick ut samtidigt som A när han hämtade tidningen och blev kvar ute då han åkte till jobbet också.

Strax innan tio tog jag mig upp och gick för att ta in honom, visste att han gått ut på morgonen och skämdes lite för att ha sovit så länge. Vet ju att katterna helst inte gör mer än sina behov och vill in snarast igen sedan.
Men ingen Harry kom när vi ropade och efter ett par timmar tvingade jag på mig kläder fast kroppen värkte men oron var starkare och gick ut. Gick runt kvarteret och bara väntade på att få se röda kattussar eftersom vi observerat rävspår strax intill hans.
Var bombsäker på att han blivit tagen av den! Men inga spår någonstans...
barnen var knäckta, jag var knäckt och önskade bara att bilderna jag hade i huvudet inte stämde överens med verkligheten utan att det gått snabbt och smärtfritt till om han nu måste vara borta.

Vid lunchtid kom min älskade A hem en snabbis och tog den enda rundan jag inte gått och han o barnen fick höra ett jamande!
DET VAR Harry!
Han satt instängd i en grannbod och A helt enkelt bröt upp dörren (Som han fixade till någolunda efteråt) så Moa kunde gå in å hämta honom eftersom han var för skärrad för att tordas komma fram.
Han var stel och uppfluffad i pälsen som de blir då de fryser. Som fåglar burrar upp sig.
Stackarn!

Det var raka vägen in till matskålen och vattnet och sen ville han ut igen:)
Fast då bara för att göra sina behov.
Ni må tro att han sov gott sen och jag med:)!

När jag senare såg grannen komma hem ringde jag dit och förklarade vad som hänt och som tur var förstod hon, så det var ingen fara med det.

Det känns att man inte är...

...särskilt skapt för att slarva på nätterna längre.
Det får man sota för dagen efter!
Var ute på vift till efter halv tolv inatt och skulle skutta upp tjugo över fyra imorse igen.
Och jo då, det gick rätt skapligt att ta sig upp men efter frukost lade min kropp av i ca en timme. Kände mig lite yr, matt i bena och hade grus i ögonen.

Men det var värt varenda stund av vånda!
Tack igen om du läser det här och hälsa din gulliga dotter:)
Jag håller tummarna att det går din väg och att det blir så bra, så bra!

Nu är det dags att försöka få kottarna i säng så...hej solong!

Z...klick HÄR.

,