(Det regnade en gång när vi va i Thailand också, klicka.)
Nu faller ett stilla regn här. Äntligen! Man kan nästan höra hur gräset sörplar i sig de dyrbara dropparna. Bevattningen har fortfarande inte satts på här, så nu får fröna Moa hjälpte mig med en chans att gro. En svartvit flugsnappare sitter å ropar i lilla björken och andra fåglar hörs. Kan se framför mig hur de burrar och putsar sig, vickar nöjt med stjärtfjädrarna, glada att bli av med lite ohyra och damm. Min stora fina kaprifol slår väl ut med det snaraste nu! Det ploppar lite i stuprören. Smattrar lätt på garagetakets plåttak. På gatan kommer massor med bilar för det är dags för Uv- scouterna att samlas ännu en kväll. (Moa sprang precis dit.) Synd att det inte är tal om samåkning, det är en väldig trafik dessa dagar. Och en del har inget hum om vad 30-skyltarna står för heller. Jag har grus i ögonen och kroppen är slut. Skulle kunna somna nu. En morgon kvar. När jag kommer hem får jag krama vänner! Härligt!
1 kommentar:
O jag är så nervis o orolig för morrondagen gull.´Kärleken o sonen har gjort tält i trädgården..Jag har misst håret igen. Fan oxå..O vad jag velat du skulle vara med i morrn men samtidigt så ser jag fram mot vår egen middag..Det blir min verkliga festmiddag raring.. Kram från liten Indian med skalpen kvar men inte håret
Skicka en kommentar