Mars månad...

...jo tack!
Med den kommer skrikande och revirmärkande hankatter och gör allt de kan för att göra livet surt för en!
Nackdelen med de annars så goa husdjuren.
Det stinker kattpiss i hela vårat hus just nu.
Två av de rivaliserande katterna som håller till här går runt huset, skriker och markerar varenda natt.
De t.o.m kommer in och skvätter vid dörrarna och äter ur våra katters matskålar!
Jag har skrämt ut dem flera ggr.
Särskilt den vitfläckliga!
Härom sistens slogs de till och från hela kvällen och natten och på morgonkvisten fick jag en bild genom rutan på dom.
Då var klockan runt halv fyra, fyra.......

(Våra tre satt i fönsterna på första parkett och glodde storögt på dem.
De får gå ut på kvällen en stund men sedan får de hålla sig inne.
Vill inte ha dom sönderrivna!
Och de vill inte gå ut heller....ligger hellre och sover hos oss i sängarna nere vid fötterna :).)

........Till slut sprang jag ut och skrämde iväg dem och stanken av kattskit slog emot då jag öppnade dörren.
Av bilden att döma trodde vi att nu skulle de hålla sig hemma och slicka sina sår några dagar så vi skulle få lite lugn och ro.
Det sket sig!
Inatt var de här igen...
Så nu stängs kattluckan på heltid tills det värsta vårruset lagt sig!

En variant...

...är ju att lägga sig i blomman för att komma åt allt det goda ;-)

Nu flyger de...13 dagar gamla!

Det här är tre av de fem som kommer från äggkläckningsmaskinen. Alla lever och ger Valdemar fullt upp,) Igår när jag städade hos dom flög två iväg ut i rummet och det lät ungefär som en uppdragen badmintonboll ( hur nu en sådan låter) En hamnade under bordet och den andra i den gamla äppletsoffan. Lite okotrollerad flygning kanske men undan gick det:)

Mycket känslor....

...som bubblar upp.
Förunderligt vad som utlöser dom ibland.
En annans sorg som gör att man ta tag i sin egen....
Kommer inte gå in närmare på vad det gäller men idag gjorde jag något jag borde gjort för lääänge sedan.
Och att stå där jag stod var både tungt och befriande på samma gång.

Har behållt det inombords alldeles för länge...undvikit det.
Trängt bort det tills "rätt tillfälle" skulle dyka upp.
Man kan kalla det en flykt från det oundvikliga också.
Men så händer det något som får en att ta tag i det.
Det var dags och nu är det gjort.
Skönt att få stå där ensam.
Uttala sina innersta tankar rakt ut i luften och veta att vinden tog orden och svepte dom med sig.
Vinden ser till att de hamnar där de ska.....................................

Grattis kära moster Viola...

...och Grattis lilla prinsessan .................. på födelsedagen. 51 cm lång 3.2580 gr tung.
Och ute i fågelhuset är den femte lilla kycklingen på väg ut ur sitt skal. Ca 2 cm lång och vikt "ingen" alls;)

Vidare kommer min älskade A hem idag efter 10 dgr borta.
Ska bli skönt att krypa in i din famn igen.
Barnen studsade ur sina sängar imorse och ropade: Idag kommer pappa hem!

We are family...

Pajformen med sand i kan te sig alldeles för hög men eftersom de poppar runt överallt annars så var de snart över. Det var bara att de skulle komma på att titta över kanten och inte försöka ta sig in till föräldrarna i marknivå. Men när de väl fått hakan över så ploppade det till i dom och vips var de hos de andra:)
( bara någon timme efter den här bilden togs hittade jag en liggandes livlös, tyvärr.)

Nykomlingarna...

Några timmar gamla.

Modern ska gå iväg och äta då en av de små följer med henne. Genast var fadern efter och tar den under sina vingar å följer den tillbaka till de andra.