Vackra Randa!

(klicka på bara) Foto: Linda Friman.

Den här vackra damen träffade vi i slutet på våran en och en halv timmespromenad. En fin avslutning! Hon heter Randa och är 2 år.

Vilken känsla det är att vara ute nu! Önskar att alla finge uppleva det...och förstår att uppskatta ljuden, dofterna, ljuset. Lägger man ihop de intrycken och verkligen KÄNNER dem så uppstår det jag talar om. Lycka och harmoni...otvång och lugn. Även när jag var liten och vi bodde i Kvillsfors så tog jag mina strövtåg för mig själv. Kunde gå i vad jag tyckte var timtal, ensam i skogen...(Men gå in ensam på en mack tex, var tortyr för mig, även långt upp i tonåren.) Samma känsla av lugn fann jag i Hessdalen i September 97, vi var där ett gäng från Ufo-sverige. Jag klev helt enkelt rakt ut i mörkret bort från de andra i gruppen. Så långt att jag bara anade deras röster, lade mig på marken, tände en cigg och bara var där uppe på platån. Jag var stark men ändå så liten där i det storslagna landskapet. På något konstigt sätt var min litenhet då bland det största jag känt någonsin...inte skrämmande. Det var insikt på något vis.