Söndag, dagen efter.

Igår lördag. Upp halv fem. Dvala och såsgång på jobbet men tror inte att T vart sur på mig. Något lättare steg till bilen efter kl fjorton. Hem till sur gubbe. Tog resterna av soppan från gårdagen. Delade med Moa. Sur make som undrade vad han skulle äta. Jag, lika sur.- Använd din fantasi! Till saken hör att vid 17:00 skulle vi bli bjudna på mat o hade blivit beordrade att bara äta något lätt. Med skrällande kastruller ,skvättande vattenkran och smällande frysdörr "muttrade" jag ihop lite spagetti och stekt korv.- Du har ju varit hemma hela dagen! Det är väl bara att öppna skåpen och kolla! Så lät muttret!
Vid bordet satt surgubben o väntade. Så långt sträckte sig hans fantasi. HA! Han var till salu för rakt ingenting just då!
Det är inte bara karlar som inte tål att bli och vara förkylda, hörs det?;)
Vid femsnåret var lillkillen hämtad från kompis och vi drog iväg till Tobbe. Där rådde full aktivitet i köket. Han är en underbar kock! Och vän! Inte nödvändigtvis i den ordningen.
Sura makarna Friman slutade sura och stod faktiskt och höll om varandra och skrattade. Men säg den lycka som varar? En liten sotis gick imellan. Pinsamt att vi stod o kramades tyckte hon.
jo, vi är nog lite pinsamma i en nioårings ögon så vi splittade. Och fortsatte le.
Middagen var fantastiskt god!
Men hur god den än var och hur trevligt vi än hade så tyade jag inte längre än till åtta!
Mosing följde med hem och innan klockan slagit halv tio snarkade jag! När grabbarna kom hem vet jag inte.
Idag söndag. Bihålor som snart sprängs, tänder trycks ut. Ryggraden är som en lång värkande, stel enestör vid en gärdesgård i trettio graders kyla! Jag vill inte!
Idel gnäll här alltså...sorry.