Foto: Linda Friman. Det här är från terassen där vi åt frukost. Tänk att ha den utsikten på morgonen?
Ser ni havet där nere? Värmen som omslöt en. Ljuden av dämpad musik. Småfåglarnas morgonpip. De milda leendena från de som arbetade där. Smakerna på den färska frukten...allt det var så man ville gråta av lycka! Vi såg INGEN som stressade!
Tårarna rinner nu. Tänk att jag fått uppleva detta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
-
Medellivslängden ska ligga på ca 5 år sägs det men det har inte Eddie hört tydligen, för han är 18 år!
-
...så jag cyklade till Moa och hennes kompisar som var å metade lite. Fick nada, men det gör ju oftast inget? Mest mys att sitta med spöt. ...
-
Var är snön? Visst är det grannt i fönsterna nu men det tillgodogör sig inte riktigt utan det fina, vita, tycker jag. Mörkt och slött blir d...
-
Bönderna kör nämligen ut gödsel på åkrarna, så det blir rynk i "näsad"när man går ut;) Trots det har jag ett par fönster öppna! ...
-
... så klart menar jag bokrean. Att jag inte tänkt på det? När läste jag en bok senast? ( jo, det var den sega med Mias Eriksson, hennes dot...
-
...eller hur? Laddar för nattskift. Slötittar på tvn. Slöläser bloggar o annat smått å gott. Har varit uppe på PTR med en låda skumtomtar. H...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar