tisdag 9 juni 2009

En stor blomma å så lilla jag...

Om det här är hos mormor Vivan eller morfar Oskar uppe i Hagalund (Åkers Styckebruk) vet jag inte?
Det kan vara hemma i lägenheten på Bruksvägen också.
Undras hur Rydéns har det idag? De bodde under oss men flyttade lite längre bort senare.
Ser hyreshusen likadana ut idag tro?
Får nog ta en tripp dit i sommar. Glana runt lite.
Åka till bron vid Krutbruket och ställa mig och se ner i det svarta åvattnet. Minnas.
Sörja lite, men mest glädjas över tiden med morfar och mormor och lekkamraterna som bodde där uppe. (Markus, Mattias, Gunilla, Susanne, Bosse, Ninni, Tåke, hette han det? Moa och Matilda kom när jag var större men jag minns dom med och gissa varför min dotter heter Moa?)
Dom husen revs. Jag vet att "plaskdammen" fanns kvar i många år efter det. Och äppelträden. Men nu? Det var för sorgligt det med, att ta bort dom husen!? Vad var det för påhitt?
Men längorna längre ner, närmare bruket finns kvar. Där låg tvättstugan och stora torkrummet!
Dit följde man med mormor ibland.
I närheten där hade morfar sitt land. Han hade ett närmare sin lägenhet också.
Men sina Borstnejlikor:)
Oj, vad jag saknar tiden då!
Och berget, vid plaskdammen, som man tyckte var sååå stort och äventyrligt att vara på!
I själva verket är det ett pluttberg som man knappt lägger märke till som vuxen.
Skogen där jag såg lodjuret och MYCKET annat...
NÄ, JAG BARA MÅSTE DIT!

4 kommentarer:

mamma sa...

Bilden är tagen på Bruksvägen.

Lotta sa...

vilka minnen ett kort kan väcka,helt underbart =)

Linda sa...

Ett liv ÄR minnen till stor del.
Tänk om man miste dom?
Vilken tomhet.

Linda sa...

Lotta. Fotografier= minnen och mina bilder är nog det käraste jag har här i huset, prylmässigt...

Populära inlägg