torsdag 23 oktober 2008

Hittad.

Så har de då hittat Carolin.
Den sista luften av det man drog in när man först läste om försvinnandet
kan pustas ut.
Det är vemod.
Det är så trist.
En människa är borta. Anhörigas sorg.
Vänner, grannar, så många berörda.

Det finns fler grannar, vänner och anhöriga dock. Gärningsmannens.
Det gör det alltid.
Med allt vad det innebär!

Så även om luften går ur, grubblar man.
Hur mår de?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Populära inlägg

  • Nu jagar dom för kött!
    Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
  • Salamandern Eddie!
    Medellivslängden ska ligga på ca 5 år sägs det men det har inte Eddie hört tydligen, för han är 18 år!
  • Helt slut men ingen ro i kroppen...
    ...så jag cyklade till Moa och hennes kompisar som var å metade lite. Fick nada, men det gör ju oftast inget? Mest mys att sitta med spöt. ...
  • The Rose!
    Foto: Linda Friman.
  • Hallå hallå!
    Var är snön? Visst är det grannt i fönsterna nu men det tillgodogör sig inte riktigt utan det fina, vita, tycker jag. Mörkt och slött blir d...
  • Ögongodis.
    Foto: LF
  • Nu är det koskit i hagen...
     Bönderna kör nämligen ut gödsel på åkrarna, så det blir rynk i "näsad"när man går ut;) Trots det har jag ett par fönster öppna! ...
  • Ett ljus i mörkret...
    ... så klart menar jag bokrean. Att jag inte tänkt på det? När läste jag en bok senast? ( jo, det var den sega med Mias Eriksson, hennes dot...
  • Lite slummer på em...
  • Sovarväder...
    ...eller hur? Laddar för nattskift. Slötittar på tvn. Slöläser bloggar o annat smått å gott. Har varit uppe på PTR med en låda skumtomtar. H...