torsdag 23 oktober 2008

Hittad.

Så har de då hittat Carolin.
Den sista luften av det man drog in när man först läste om försvinnandet
kan pustas ut.
Det är vemod.
Det är så trist.
En människa är borta. Anhörigas sorg.
Vänner, grannar, så många berörda.

Det finns fler grannar, vänner och anhöriga dock. Gärningsmannens.
Det gör det alltid.
Med allt vad det innebär!

Så även om luften går ur, grubblar man.
Hur mår de?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Populära inlägg

  • Nu är det snarklådan som gäller.
    04:30 skakar världen igång igen. ( vibrationen i mobiltelefonen) Det är ett slit och släp:) Ha det bra och natti alla bloggläsare.
  • Förresten...
    ...i videofältet idag är det film m u s i k e n jag ryser till!
  • Det äckligaste jag vet!
    Vad är det äckligaste DU vet? Eller varit med om? Ni får en stund att klura på det för det tar ett tag innan mitt inlägg kommer. Jag har det...
  • NEEEJ!
    -Nu får jag aldrig krama honom eller se honom en sista gång! Tårarna rann tätt nedför kinderna och jag vaggade henne i min famn. Fanns inte ...
  • Kärlek!
    Moa och Pollux.
  • Truten.
    Foto: Linda Friman.
  • Jag med en Magnum 44. Klick.
    DET var maffigt! Armarna kastades rakt upp och barren på taket tokregnade ner:).
  • En del nytt under bloggar och annat...
    ...där till höger...
  • Haha!
    DÄR drog du mig rejält vid näsan må jag säga! Snacka om långa ledningar. Får väl säga som en känd person sa: Jag är alltid blondin i hårrött...
  • Jag fryser och längtar...
    ...längtar till värmen. Ljuset. Havet. Någonstans...där.