torsdag 23 oktober 2008

Hittad.

Så har de då hittat Carolin.
Den sista luften av det man drog in när man först läste om försvinnandet
kan pustas ut.
Det är vemod.
Det är så trist.
En människa är borta. Anhörigas sorg.
Vänner, grannar, så många berörda.

Det finns fler grannar, vänner och anhöriga dock. Gärningsmannens.
Det gör det alltid.
Med allt vad det innebär!

Så även om luften går ur, grubblar man.
Hur mår de?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Populära inlägg

  • Nu jagar dom för kött!
    Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
  • Go morrn!
    När jag gick ut till lådan å hämtade tidningen blåste det ljumma vindar genom husen på Missionsgatan. Så skönt det var! Trodde ju jag skulle...
  • The sign?
    Eller en reflex?
  • Den här dagen har
    varit lång och innehållsrik. Fått mycket gjort här hemma mellan varven. Tankarna har varit ofta, ofta på ett speciellt ställe. Jag har vänta...
  • Uppåt!
    När man är nere är det bara att börja klättra, var det någon som sa! Nu gör jag det! Hej så länge!
  • Mitt ansiktsregister sviker mig!
    Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
  • Min lille
    ligger magsjuk. Feber.
  • Måndag.
    Möte innan jobbet idag. Börjar ett. "Ramidamdan" kommer vid tolvåtjugosnåret så tar vi sällskap dit. Även om vi inte alltid pratar...
  • Vilken dag...
    Benny ! Vid halvelvatiden på fm stoppade jag in honom i buren och det var med en klump i halsen som jag rattade in mot veterinären igen. A o...
  • Ljus i mörkret...
    Efter att ägnat halva dagen åt egna grubblerier lägger jag det åt sidan och tar några djupa andetag och blundar. Det världsliga får ge vika...