Det är tråkigt.

Att inte få krama och se vissa människor på flera år.
Att inte kunna vara tillräcklig.
Att inte veta allt man vill.
Att en massa INTE finns.

Däremot är jag innerligt tacksam att jag ändå har de människorna jag inte kramar så ofta jag vill:)
Att jag vet att begränsningarna går att motverka och överbygga även om jag inte vet hur just nu.
Att om jag lägger manken till får jag svaren jag behöver.
Att jag inte skulle få lärdomar om inte INTE fanns:)