måndag 23 juni 2008

Min goa Moa.

När Moa hörde att jag va vaken kom hon upp och log å gav mig en kram.
- Hallå lilla gumman, vart tog du vägen?
Hon var och hämtade mig i soffan inatt där jag som vanligt somnat. Jag följde med henne upp istället för att "störa" min snarkande make.
Men när jag vaknade tidigare så va tösen borta.
- Jag gick ner i soffan och lade mig för jag började hosta, sa hon.
Och jag ville inte väcka dig...
Kan man låta bli att bli rörd av omtanken? För det är hon. Den mest omtänksamma.
Ska alltid bjuda alla barn på både mat o glass.( ibland sätter hon mig på pottan för jag kanske bara tillagat 4 kotletter och det kommer två- tre xtra barn här. Men det brukar lösa sig) Talar förstånd med de mindre. Plåstrar om sin stökiga lillebror. Ja, gör helt enket sitt allra bästa för att va en vuxen liten tjej på 9 år. Och många är de gånger hon får oförtjänt med skäll våran goa Moa. Hon är nämligen VÄLDIGT högljudd om det är något. Och då blir det hon som får ta det när de ( Emil o hon) bråkar.
Och du milde vad jag känner igen mig! Hade själv ett syskon som älskade att reta mig till bristningsgränsen, vilket var väldigt lätt gjort och sen fick jag ovett för det var jag som skrek? Och då blev jag arg för det också och skrek ännu mer!
Mönstret upprepar sig. Skönt att jag minns och kan ta det på ett annat sätt än exvis min make.

Inga kommentarer:

Populära inlägg