Jag är ett enda stort leende just nu!
Jag mötte en sedan länge go vän till mig och min familj (mamma, pappa, syskon) på Maxi.
Bamsekram och prat om hur allt är osv.
Så plötsligt presenterar hon en man som sin nya...
Jag visste inget om det här men det blev inget pinsamt alls, som det kan bli i sådana stunder.
Jag blev så lycklig!
Ja, inte för att hennes mångåriga äktenskap var slut, naturligtvis.
(Ska jag vara ärlig tänkte jag inte på det alls.)
Utan för att jag såg hur det strålade om dom och hur RÄTT det var.
För henne.
Dom två.
Man måste vara sann mot sig själv.
Det såg sant ut och jag blev så uppfylld av lycka av det att jag faktiskt ler ännu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Så här många besök är jag inte van vid... typ 10 om dagen annars. Kan någon svara?
-
Vad ser ni? Hur upplever ni den? Jag får en känsla av något men vad tänker jag inte tala om...än...och får jag inte minst fem svar , anonym ...
-
...trodde jag i alla fall att det här var när jag såg den. Nu efter att ha tittat i min bok vet jag inte längre. Någon annan som vet?
-
På Aftonbladet kan man nu läsa om vad jag såg på en TV-dokumentär för ett flertal år sedan. Tycker mig se mer och mer sådant i tidningen...g...
-
Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
-
Blir det inte så stora ansträngningar, men promenaden ska bli av lite senare. Drygt två ton...det känns i armarna kan jag lova er! Pappsen v...
-
Ni vet, till höger i bloggen...se och hör. Vilken version är bäst . Kom igen, tyck till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar