God morgon!

Det rasslade till i kattluckan nyss.
- Jörgen?
Inget svar.
- Jörgen, igen.
Tyst.
Nu tänker ni kanske...förväntar hon sig ett svar?
(Dumma människa.)
Jag gör ett nytt försök.
- Heeeej?
DÅ kom ett Mrr (inte morr) från honom.
Han brukar nämligen svara.
Och öppnar man dörren när han krafsar så kommer det ett riktigt hej!
Nästan ställer sig på bakbenen med för att kela.
Goare katt finns inte!
Rakt igenom snäll.
Så mild.
På sin höjd, markerar han md ett mjaee, när något barn har varit för bångstyrig mot honom.
Och inte särskilt högt låter det heller.
Bara som ett blygt, mjaee, gör inte så, snälla?
Aldrig tagit fram en klo eller så.
Den enda han gjort illa vad jag vet förutom någon rival ute, är Owe .
Som skulle hjälpa honom undan från Pollux som var med här.
Han skulle ta upp och bära in honom i vårat sovrum då han BET Owe i hakan.
(Och då hade jag precis innan stått och skrutit om hur genomsnäll han är.)
Fast nu hade han ju faktiskt en stor hund i närheten och våra katter är inte hundvana.
Och inte Owevana heller om man säger så;)
För er som inte vet så är han också stor och lång så det blev väl lite för bra för Jörgen.
Två stora, okända.

Nähä, nu ska jag gå och ta itu md livet .
Lite tvätt och "slangdragning" över golven.
Åh, hopp...