Det är så tyst...

...så tyst här hemma.
Moa är på bandyträning.
Grabbarna på rally.
Det enda som hörs är klockan här i köket.
Tick, tick...
Och jag slängde upp kameran nyss och skrämde en skata som satt på boden utanför.
Hann precis trycka av när den kastade sig ut och skulle ta första vingtaget.
Då har man inte mycket att ta sig för eller hur;)?
Äsch, vad gör det?
Jag har precis druckit lite kaffe och kollat på Uppdrag granskning.
Såg att en av reportrarna ( i sluttexten) var Joachim Dyvfermark.( förm. har jag stavat fel) Så mycket kan jag väl tala om utan att mena något negativt att det är inte många likheter när man ser honom nu mot hur han såg ut då (när han bodde i Kvillsfors en kort tid) med sitt långa lockiga hår och hur en del tjejer var helt galna i honom!
Själv var jag väl inte blind men jag brydde mig inte så mycket om pojkar, just då, om de inte kunde ge mig en fajt på cykelbanan eller spotta lika långt, typ;)