Ljus i mörkret...

Efter att ägnat halva dagen åt egna grubblerier lägger jag det åt sidan och tar några djupa andetag och blundar.

Det världsliga får ge vika för det som är mer åt det andliga hållet.

Att ge vänner en tanke. Eller varför inte hela världen?

Jag är ju rätt betydelselös i det stora.

Men man kan växa inombords.

Peppa sig själv.

Jag kan göra bättre.

Bli en bättre lyssnare.

Att bli mindre dömande är väl en strävan lika god som någon annan?

Att inte genast tro att en sak är på ett särskilt vis bara för att det ser ut så?

Nä, jag ska inte gå in mera på det här...

Jag vill helt enkelt bara ge de här rogivande lågorna till några jag vet har det otroligt jobbigt.

Eller varför inte till alla i världen som gråter just nu och undrar...vad ska jag ta mig till?