...och frågor utan svar.
Åkte till en kär vän. Hon ligger inne med en infektion i sin redan härjade lilla kropp.
Själen är desto större.
Varannat hjärtslag är för henne!
Vi har pratat, skrattat, gråtit, svurit, undrat.
Timmarna rasade undan och mot min vilja åkte jag hem.
Hon kämpar varje dag med sitt. Metastaser i mage och tarm. Skelettcancer i bröstbenet. HAR haft vid levern också men det är borta. Bröstcancer. Opererad. Har MS. Dessutom har hennes älskade son fått leukemi och ligger i Linköping och kämpar med cellgifter. Som om de inte har nog? Ena dagen hemma, andra dagen inlagd. Allt har gått otroligt snabbt. Och hon som precis kommit hem på "permis". Och nu får de inte ses under hans behandling för infektionsrisken. Bördan är väldigt tung och hon undrar hur hon ska få styrkan att stärka honom som han gjort med henne!?
Jag blir så ledsen. Dessa underbara människor!
Det är konstigt och orättvist. Man har stött på folk som "medvetet" förstör sin kropp med diverse droger eller annat. De får vara glada om de slutar i tid innan kroppen tar skada.
Man har också sett personer som missbrukat alkohol i 20 år men inte fått de minsta skador.
Vad är det för rättvisa då? Det är inget jag önskar någon det här men hoppas DU förstår vad jag menar.
Grabben här ifråga har inte ens genomgått en enda penicilinkur i sitt unga liv (24) men drabbas av denna förhatliga sjukdom!
Den slår obarmhärtigt till vart som helst!
Spelar ingen roll om man är renlevnads människa eller ej!
De där jädra cellerna ligger bara och väntar på att få börja gro verkar det som.
Alla har dom!
Och det verkar vara slumpen vem som ska drabbas.
Men det verkar så grymt och bisarrt att han också skulle drabbas, de har ett helvete ändå!
De behövde inte det här också!
Jag skulle helst av allt vilja åka ut i en ödemark och bara vråla ur mig sorgen jag känner just nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
-
... makaroner, är det inte mumsigt i sin enkelhet? Det sitter jag och glufsar i mig i skrivande stund. Igår var suss och jag till Lessebo...
-
Foto: Biopix. Ska väl erkänna att det finns ett litet kryp till som jag inte håller av särskit mycket. Satt i solen nyss och det kom en å fl...
-
...efter gårdagens slit ute. Det blev mycket gjort och fast jag hade velat fortsätta lite idag med fick jag avbryta vid middagstid då regne...
-
VAD är det här för något? Kallas för Mallrikar och är i lera visst. Kolla här: http://www.ufo.se/blogg/index.php?entry=entry080604-232022 Ja...
-
Bild 1. Här är det fight om bollen. Men det rådde förvirring ett tag då den "försvann";). (Till höger.) Bild 2. Moa spexar i pause...
-
Idag protesterar min kropp. En del är lite krassliga på jobbet så kanske är det något sådant? Vill bara gå å lägga mig. Men nu håller jag på...
-
Elvan sträcker lite på sig, skönt att vara ute. Tian sitter bredvid och myser med fostersyskonet. Tian kom ut igår! Kolla vilken eno...
-
På bilden tagen av OWE LUNDGREN eller IRRE BREDIN står från vänster, morfar Simen, Owes son Figge och nytillskottet, Simens barnbarn Ceasar....
3 kommentarer:
GÖR DET! Skrik ut din sorg....
Det är ju det jag säger!!!!
Det finns ingen Gud o finns han så är han iallafall jävligt orättvis!
Mmm, men jag har svårt att tro att det här var avsikten med hans verk från början. (vi människor)Han måste nog tillstå att det blev en rejäl miss i tillverkningen! Eller är han bara "mänsklig"?
Förmodligen hädar jag å det grövsta nu men det är så jag känner.
Skicka en kommentar