Från anteckningar från när jag vaknade...En svart konformad blixt slår ut transf i en telestolpe. Sågs som i slowmotion.
Såg ut som tomtebloss runt om den i ett svart gnisterregn men som ändå lyste upp!
Det åskar. Fast solen skiner. Jag såg allt från luften. Jag flyger. Det är kuperat landskap. Gröna lummiga ledningsgator. Stenrösen. Blixtrar överallt.
Jag är livrädd men kan inte styra "flygningen" på något vis. Något styr mig, för mig vidare. Någon är vid min sida men jag ser inget förutom kläder som fladdrar. Jag far genom luften i en rasande fart, ibland oroande lågt, ibland fasansfullt högt, får svindel men det är ändå vackert!
Det är väldigt fascinerande. Kommer till en by.
Plötsligt är jag på marken vid en liten stuga. Står framför en stentrapp. Där finns en präst med sin fru och markant lugna, trygga barn. Allt andas frid där. När jag går in i stugan ligger en get som är blåsvart i färg, invid högra väggen och den idisslar. Den har trampat sönder en glödlampa från en svart kandelaberaktig ljuslampett men är inte skadad . I lampetten sitter nu ett vitt stearinljus med svart låga. Men det lyser upp ändå...
Prästen försöker få mig att ta hand om barnen och som en gentjänst vill han hjälpa mig att sluta flyga. Jag sitter på en sten och ska försöka ta ett beslut när jag återigen plötsligt är högt, högt upp och kan inte komma ner...men jag är inte rädd längre, känner mig fri.
Där slutade drömmen!
Det konstigaste var att blixten och ljuslågan var svarta men fick ändå omgivningen att lysa upp?
Och nu vet jag hur det känns att flyga. Det var häftigt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
-
När jag gick ut till lådan å hämtade tidningen blåste det ljumma vindar genom husen på Missionsgatan. Så skönt det var! Trodde ju jag skulle...
-
varit lång och innehållsrik. Fått mycket gjort här hemma mellan varven. Tankarna har varit ofta, ofta på ett speciellt ställe. Jag har vänta...
-
När man är nere är det bara att börja klättra, var det någon som sa! Nu gör jag det! Hej så länge!
-
Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
-
ligger magsjuk. Feber.
-
Möte innan jobbet idag. Börjar ett. "Ramidamdan" kommer vid tolvåtjugosnåret så tar vi sällskap dit. Även om vi inte alltid pratar...
-
Benny ! Vid halvelvatiden på fm stoppade jag in honom i buren och det var med en klump i halsen som jag rattade in mot veterinären igen. A o...
-
Efter att ägnat halva dagen åt egna grubblerier lägger jag det åt sidan och tar några djupa andetag och blundar. Det världsliga får ge vika...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar