Underbara barn.

Barnen skrattar utanför. Det skulle ju bli busväder idag? Men här vräker solen ner sin varma strålar! Jag hör dem och fylls av stor lycka. Som balsam för själen. Det har varit en tuff vecka med oro och undran. Nu är hon funnen. Engla.
Som sagt: KRAMA era barn, säg att du älskar dom. När jag ser dem där ute i den nedåtgående solen känner jag igen det.(Våren var ju det bästa förutom sommaren förstås, när man var liten.) Hela den långa vintern har de längtat efter dessa kvällar då de kan vara ute tills det är dags att gå in å käka kvällsmat. Och de är verkligen hungriga då. Emil har nog inte varit varit inne mer än en halvtimme sammanlagt sen han kom hem. Moa har gjort läxorna sen har hon studsat på där ute hon med. Igårkväll fick jag någon form av vårenergi och tog mig an källartrappens spindelnät och tappade pellets. Det blev en stor svart sopsäck med annan bråte också som Andreas malde ner i komprimatorn(Lastbil) idag. Men den energin skulle jag nog ha sparat för det straffade sig. Imorse var magen totalt urballad igen och hela eftermiddagen har det blixtrat bakom ögonen. På förmiddagen var jag med Emil till tandläkarn och då var det rätt lugnt som tur var. Han var SÅ stark och modig fast han fick både spruta och de lagade två tänder(som det varit hål i förut.) Inte ens tårögd var han.
Tillbaka till denna underbara kväll med underbara barn. Det är sann lycka att se dem! De LEVER och mår bra och jag kan knappt vänta längre, på att de ska slänga upp dörren där nere och ropa: MAMMA?