Musse och magsjukan.

Foto: Linda Friman.

I söndags låg Emil. Nu kom A hem vid ettiden. Den förhatliga magsjukan är tydligen här igen efter att ha hållt sig undan så länge. Och varför kunde den inte visat sig i början på min frivecka det är ju lustigt? Nu blir jag väl liggande lagom tills ja ska börja jobba på fredag. Jag vill inte! Och Moa då, som har det så extra svårt eftersom hon inte KAN kräkas!

Katten på bilden hette Musse och tillhörde Moa. Hon fick den av en arbetskamrat till mig och han blev bara fyra år. Han var en stoor kastrerad snäll, men höll sig mest för sig själv. Vet att några grannar inte var så förtjusta i honom men vi älskade den lilla pantern. Sommaren o6 kom han hem en dag och ena ansiktshalvan var dubbelt så stor! På telefonen och ringde Vetlanda djurklinik. De tyckte det lät som han blivit ormbiten men TYVÄRR kunde de inte ta emot honom. Jag blev naturligtvis förbannad men det hjälper ju inte alltid. In i kattburen med honom och iväg. Ringde både Växsjö och Jönköping. Det blev Jkpg 10 mil bort. När de tog emot lugnade mitt hjärta ner sig. Han till och med spann. De hittade flera sår runt halsen och började raka honom. Konstigt var det. De trodde att han suttit fast i något, kanske taggtråd? Det blev en antibiotikakur och vi fick åka hem 900 kr fattigare. Åh, vad glada vi var, våran kära katt skulle bli bra! o7 hittade Moa honom 150 m från huset vid en grusväg. Han låg på sidan som mitt i ett steg. Han hade en fågel i munnen? Såg inga andra konstigheter. Han var lite jäst...det var väldigt varmt så processen går väl fortare då? Men jag tyckte det var så konstigt att jag ville anmäla det.(3-4 katter hade försvunnit på några månader också) De som bor längs vägen hade inte sett honom och de åker ju där flera gånger om dagen och SÅ synligt låg han så det borde de gjort, det höll de med om. Kanske någon kört på honom ute på den andra vägen och lagt honom där i tron att de tillhörde gården? Fast det låter otroligt. Han luktade ju redan. Tro inte någon flyttar honom då? Hur som helst så tog vi hem lilla gubben och begravde honom med fågel och allt. Våran kära egensinniga panter.