Nästan utrotade, läs här:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2356589.ab
Det känns konstigt att tänka på? Om det bara var tvåtusen kvar av oss, då måste vi väl kunna hjälpa utrotningshotade djur som är nere i samma antal? Beroende på om det finns de rätta förutsättningarna i naturen förstås. Men vi kanske förstört för mycket redan? Tagit för stor plats...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
04:30 skakar världen igång igen. ( vibrationen i mobiltelefonen) Det är ett slit och släp:) Ha det bra och natti alla bloggläsare.
-
Vad är det äckligaste DU vet? Eller varit med om? Ni får en stund att klura på det för det tar ett tag innan mitt inlägg kommer. Jag har det...
-
-Nu får jag aldrig krama honom eller se honom en sista gång! Tårarna rann tätt nedför kinderna och jag vaggade henne i min famn. Fanns inte ...
-
DET var maffigt! Armarna kastades rakt upp och barren på taket tokregnade ner:).
-
...där till höger...
-
DÄR drog du mig rejält vid näsan må jag säga! Snacka om långa ledningar. Får väl säga som en känd person sa: Jag är alltid blondin i hårrött...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar