GOTT NYTT ÅR...

....ALLA!

Hostattackerna är om möjligt ännu värre...

...fastän inte lika ofta.
Men inatt fick jag en sådan attack att jag faktiskt trodde att jag inte skulle klara det länge till:(
Då hostade jag så jag nästan tappade andan och en smärta jag inte ofta känt spred sig bakom högra ögat.
Säkert gick något sönder för det gjorde rätt ont där sedan.
Ända tills jag somnade;)
Ska väl tillägga att jag samtidigt mer eller mindre var i dvala och inte orkade bry mig eller bli rädd...vid halv sjutiden vaknade jag av att Jörgen krafsade på dörren och ville ut.

Pratade med Owe förut och då kom jag ihåg nattens attack.
Vet inte om jag inbillar mig nu men tycker nog att det svider lite i det ögat, känns torrt. En aning känsla i tinningen...

Jaja, vi får väl "se" vad som händer, hahaha.
Hoppas att penicillinet börjar göra nytta snart.
Jag är så jädra less på det här nu!

Och som en go, ärlig, härlig vän sa (som jag träffade på stan igår när jag varit på apoteket).: - Det syns inte på FB hur dålig du är.
Och tur är väl det säger jag för det känns som jag åldrats tio år på de här tre veckorna:(

Mina söta goa...

Opalinhönan t.v.  och Lilla Elvan på inflygning.

Iaf två av dem...

Man måste stå upp för sig själv...

... och andra! Även om vi BARA är förkylda ;)
Att som sköterska skämta om hur Vetlanda ska klara av att fira Nyår med så många förkylda människor är en sak.
Att stå i sjukhuskorridoren och beklaga sig för en kollega över alla som kommer in m bara förkylning tycker jag däremot inte är ok.
Sånt kan de hålla sig till att prata om på rasterna?!
Inte så vi patienter, om vi nu FÅR kalla oss det som bara är ordentligt förkylda, hör det!?

Hon ska väl vara glad att de slipper en massa otäcka sjukdomar som kanske förstör en människas liv fullständigt?
Sen kanske det inte är världens roligaste att bara behöva ta sig ann snoriga, hostiga, trötta människor heller, men efter tre veckor med detta utan bättring är man faktiskt rätt trött och förbi i både kropp o själ kanske?
Och när inga huskurer hjälper vill man iaf försöka få lite hjälp på traven till slut...

Tobias...

...idag brinner ett avskedsljus, ett ljus av saknad.
Vila i frid...

Ett garageliv i bilder...

Montering av en cykel i denna "röra"! Maken hävdar bestämt att han vet var varenda pryl han har finns;)

Gamla bilmärken...

Spilloljetråg och tackkort och andra minnen...

Skulle tro att bäst-före-datumet gått ut på den här brandsläckaren?

Jodå, allt är behövligt, varenda burk;)

Jag har den äran att få pryda väggen...lite bakom sådär hahaha!

Skolarbetet! Han har avancerat lite sedan dess hehe!

Stora julbadet!

Herr och fru vaktel älskar att sandbada!

De andra kommer ner och kollar när vaktlarna badar och pickar intresserat i pajformen tills de får sig en dusch med sand över sig! 

Vaktelkillen sitter både länge och väl och öser sand över sig:)

Julefrid...

...vid strax innan tre inatt vaknade jag och kände mig utsövd:/
Kollade färdigt på filmen Scarface som höll på och somnade sedan om igen.
Runt åtta började våran julafton här.
Ingen stress, bara lugn o ro.
När inträffade det förut?

Vid halv tolv hade jag fixat två Janssons och griljerat skinkan.
Skulle gjort skinkan igår kväll efter jobbet egentligen, men somnade som en stock vid TVn
innan klockan elva.
Medans den andra Jansson stod i ugnen gick jag ut och storstädade hos fåglarna.
Skura sittpinnarna tänker jag ta mig ann på måndag.
Inte klokt vad de skitar ner när det är lite grövre pinnar...

Det är väl det enda positiva med smala pinnar.
Man slipper en massa avföring på dom.

Men här kör vi med modell grövre!
Dels kan de halvligga på dom, visste ni att de faktiskt tycker det är skönt att ligga och vila?
Har en hylla på väggen längst in och ibland ligger halva flocken och sover där.
Tycker synd om undulater som får sitta på smala pinnar hela livet och aldrig få sträcka ut sin kropp och lägga sig ned på magen.
De mår ju så bra av det!
Den andra anledningen till att de får/ bör ha grova pinnar är att klorna ska slitas på ett naturligt sätt
likaså har de något att slipa näbben mot.
De älskar att gnaga och pilla så det är perfekt.
Men så måste man byta pinnar eller skura dem väldigt ofta också.
Vill ju inte att de ska få i sig en massa äckliga bakterier i onödan eller hur!?

En halvtimma innan vi skulle åka å fira jul hos svärmor kom A på att det kanske var läge att kolla
så det fanns varmvatten till min dusch.
Hm, han hade en känsla av att pelletsen var på upphällningen.
Det visade sig att den var tvärslut!
Så det var bara att sätta sig i soffan å ta det lugnt en stund medans det blev lite värme i tankarna.
Efter en kvart hade jag inte ro mer och studsade ut i köket och svängde ihop omeletten och stack upp i duschen.
Var det kallt vatten så fick det väl vara det då!
Det var inget fel på värmen dock och stod och drömde mig bort så pass att jag fick genomföra mitt livs snabbaste torkning och påklädning, då jag kom på att omeletten nog hade stått för länge i ugnen vid det laget!
Det var precis lagom att jag kom ner och fick ut den.
Den blev perfekt.

Jaha, så drog vi iväg några timmar och nu sitter vi här hemma trötta, mätta och nöjda.

Önskar er alla en trevlig fortsättning på julen så ses vi snart igen....

Ella 8 månader...klick och läs om rasen HÄR.

En Dvärgpinscher, en riktig liten fröken charmknutta, stötte vi på när vi stod och väntade på att barnen skulle komma ut från skolan i em.

Nu är den här...

Väglag för en crosskart!?



Ja Emil, jag knäpper en bild nu!

Ganska snabbt lärde han sig att parera med gasen

Det hör till att sladda så nääära som möjligt!

Moa blev lyrisk...

...och trots att hon varit hemma från skolan lät jag henne gå ut och göra första gubben...

Vilken flock!

Någon som har en idé om vad det kan vara för fåglar?
Kanske Bergsfink?
Nu hann jag bara ta två bilder och det va genom fönstret.
Det var hur många som helst och innan de försvann utom synhåll splittrades flocken upp

i fyra mindre flockar och när de vände, vände alla åt samma håll, otroligt synkade...här är det en del som håller på att "bryta" från den stora flocken. ( nere t v)

Undulaterna älskar snön!

Tänkte bara släppa ut dem en timme eller så men de var ute i närmare tre.
Och som de kvittrade!

Vad de älskar att vara ute...det är en fröjd att höra dem!

Fåglarna...

Samling vid matskålen! ( finns tre ställen till)

Är så bedårande att se dem sitta så där:)

Kakarikiparet ska kolla alla matställen först innan de bestämmer sig, nyfikna som de är.
Kan ju vara något bättre i någon av de andra skålarna?

När det regnar sitter de gärna uppe i nätet upponer och dricker vatten.

Första matchmålet...

Har varit poolspel på Sapa Arena idag för grabbarna i SkiröP11- laget.
När jag skulle hämta honom tog jag samtidigt med Moa in som ska gå en match tillsammans med Skirötjejerna i F15.
Hon var rätt nervös.
"DE är ju så stora"
Vad hon inte tänker på är att nästa säsong är hon där på riktigt bland de "stora";)
- Du har ju en klar fördel Moa, sade jag.
Du är liten, ettrig och smidig o snabb, utnyttja det!

I bilen på vägen hem pratar vi lite om dagen...
Frågade sonen om han är nöjd med sitt mål idag.
Blev tyst en stund men så kom det ett lågmält: - Nej.
- VA? sade jag, varför inte?
- Jag hade fem målchanser till men missade!
- Men ett mål är väl bättre än inget?
- Hade hellre gjort sex mål mamma, svarade han som att det borde jag väl fatta!?
Är han en vinnarskalle eller?

Oktoberbild...

---som lika gärna kunde varit tagen idag två månader senare...

6te dagen m feber...

...och borde väl inte bry mig men....
HUR ÄNDA IN I ALL GLÖDHETA ska jag orka börja jobba på måndag?
Fixa o dona inför julen med klappar o mat?
Dessutom jobbar vi ju för fan ända till kvällen innan julafton!?
Jag brukar inte ta det så hårt, det blir som det blir, men just bara för att jag ligger här och känner mig som en urvriden skurtrasa å inte kan göra ett skit alls så är det inte utan att det börjar krypa under skinnet på mig!
Särskilt som man läser hur fbnt duktiga alla andra är!
 Och är i stort sett klara nu med alla förberedelser.
Jag BRUKAR inte bry mig hur andra styr å ställer, men nu får jag faktiskt lite ångest!
Men, men... slipper jag bara febern så är det ju lugnt.
Eller?
Jag hinner på en vecka det är inte det, MEN orkar jag?
Jag är ju begåvad med en man som inte med ett ord har nämnt det här med lite julpyssel eller handling eller något inför julen, så varför ska jag egentligen?
Synd att man inte kan planera sina sjukdagar för då hade jag inte lagt dom på den sista friveckan innan jul det kan jag ju lova;)
Det var ju den här veckan jag skulle fixa allt och kunnat ägna mig åt bara jobb o familj nästa vecka.
DET SKET SIG!
Ingen som har en lite fé som kan komma å hjälpa mig?

Lucia

I just want you...klick.

There are no unlockable doors
There are no unwinnable wars
There are no unrightable wrongs or unsingable songs
There are no unbeatable odds
There are no believable gods
There are no unnameable names
Shall I say it again, yeah

There are no impossible dreams
There are no invisible seams
Each night when the day is through
I don't ask much
I just want you

There are no uncriminal crimes
There are no unrhymable rhymes
There are no identical twins or forgivable sins
There are no incurable ills
There are no unkillable thrills
One thing and you know it's true
I don't ask much
I just want you

I'm sick and tired of being sick and tired
I used to go to bed so high and wired, yeah...
I think I'll buy myself some plastic water
I guess I should have married Lennon's daughter, yeah...

There are no unachievable goals
There are no unsaveable souls
No legitimate kings or queens
Do you know what I mean?
There are no indisputable truths
And there ain't no fountain of youth
Each night when the day is through,
I don't ask much
I just want you

- 3 kilo sedan i söndags...

...låter väl bra om det hade varit mitt eget val, men icke.
Fast å andra sidan tvivlar jag lite på vågen även om det känns och syns också.
Varför?
Jo. för att tomrummet uppe i huvuvdet är knökafullt med sörja och det borde ju väga upp det jag tappat på övriga kroppen?
Det känns som det ska sprängas i bitar när jag hostar.

Jaja, alla vet ju hur det är?
Men efter att ha varit sängliggandes sedan i söndags så börjar jag känna mig rätt ynklig.
Inatt när jag hade haft en av mina feberdrömmar satte jag mig opp en stund och då kröp det faktiskt en spindel över täcket!
Den följde varje bölja och veck och va snabb som attan!
Lite mysko att se det i "vaket" tillstånd.
Jag insåg ju direkt att den inte fanns där på riktigt men rös ändå och försökte vifta lite med handen för att kolla.
Log lite för jag är ju inte rädd för spindlar egentligen men va ändå glad att det bara var EN.
Annat hade det blivit om det myllrat av dem?
Då hade det nog blivit full fart med ett hest skrik ut från rummet hehehehe.

Efter det har jag sovit, sovit, sovit och vaknade för ca en timme sedan.
Kanske dags att äta något?
Vi åt lax igår men kunde lika gärna käkat frigolit eller något annat torrt materia
Saknar mina smaklökar:(.
Måste ju knata ut till mina små i fågelhuset också.
De ska ju ha sitt oavsett hur jag mår.........

Feber fjärde dagen och det...

... känns som att det blir sämre faktiskt.
Inatt högg det i bröstet som tjyven när jag låg ner och bestämde mig för att det fick bli sittande ställning vilket resulterade i att det blev en lång host o snörvelstund på det.
Hur mycket får det rum egentligen?
Nu får det gärna vända.....

Frostmönster morgonen efter...

...och jag tänkte: Det är det enda vackra med den här morgonen...

Vill ingenting...

...orkar inte heller för den delen.
De senaste dagarna har mest innehållit tårar, feber, halsont med hosta och kilovis med snor!
Så mycket förtvivlan som det bara kan bli då en ung människa rycks bort går inte att sätta ord på och tankarna går ju till alla dem som stod honom närmast.
De som var där...
Det håller samhällena i ett hårt grepp!
Samtidigt har jag sällan skådat en sådan sammanhållning och värme som råder nu!
Hoppas att de som lider hårdast känner av det och låter sig inneslutas i det.
Jag kan ju inte föreställa mig hur det är att mista sitt barn, syskon osv även om flera unga försvunnit i min vänskapskrets under årens lopp.
Naturligtvis bubblar minnena upp inom en och blandas med chocken vi alla fick i lördags natt då våran förman gick runt och bad oss stanna maskinerna för information i lunchrummet.
Redan innan vi gick in gick kalla kårar genom oss och en av arbetskamraterna utbrast lågmält att måtte det inte ha hänt något i Kvillsfors!
Jag stod som ett fån en kort sekund innan jag kom på vad hon kunde tänkas mena.
Och i samma stund hon nämnde den där förbannade badtunnan visste jag att det var det det handlade om och strupen snörptes ihop som ett ihopknycklat papper!
Och tänk att behöva berätta det våran förman gjorde...det alla förmän behövde göra...
Jag vet inte om jag behöver säga mer om det här?
Vet inte om jag kan heller...eller vill.
Det är så fruktansvärt.
Vet inte ens hur jag ska avsluta det här innlägget.
Så mycket vill ut men kan inte sägas i ord...........................

Tårarna som inte vill sina...

... de rinner oupphörligt denna dag.
För de som mist sin son och undrar varför!
För de som mist sin bror...
För de som var där och vill ha det ogjort!
För de som aldrig får chansen att säga det där som kanske inte blev sagt?
För de som aldrig mer får träffa dig, ta på dig, se på dig mer än i sitt hjärta.
Vila i frid fina du..................

Hallå Therje! Klicka HÄR för fan ;)!

Om Blufföretaget! Klick HÄR!

...

Mitt 2001a inlägg

sedan starten för några år sedan.

Det får bli en bild till från samma himmel, samma kväll som häromsistens.
Redan på em v 14-tiden då jag åkte hem från jobbet hade kondensstrimmorna en böjning som senare då himlen blev eldfärgad.
Skulle tro att det var i samma väderstreck också.

Tidigare på dagen.

Längre till höger utanför denna bild svävar person som finns med på bilden längre ned i bloggen, omkring.

Skuggor från moln och konsensstrimmor är ju kul?

På andra ställen runt om mig försvann stimmorna rakt o elegant bort i fjärran............

Det var med ett högt och lååångt nej!

Det var inte kul att slå upp familjesidan i V-P idag och få se att världens bästa klassföreståndare gått bort!
Vad hade jag gjort utan honom i 8an och 9an undrar jag?
Han var den ende man kunde prata med i skolan tror jag...nej, det fanns en till och hon är också borta:(.
Jan-Erik L och Margareta R, ni va bäst och jag saknar er båda.
Tack fina ni.....................................................................................................................

Som eld...

I mitten på bilden hänger en "snubbe" i en "vinge".
Vilket skådespel att hänga där uppe i detta eldhav?
(Klicka på bilden)

Vem mådde skit igår?

Jaha, efter att i flera dagar mått piss rent ut sagt tycks det ha blivit en andningsdag.
En dag då humöret svängt från botten till rakt opp!
Nu vet jag ju att det kan vara hur eländigt som helst när jag vaknar imorgon igen men det får jag ta då.

Nu njuter jag och tar vara på energin och har både fixat med tvätt, sotat pannan och storstädat ute hos fåglarna. Nu är det matlagning på gång, senare blir det fika hos svärmor.
Fast innan fikat måste jag en sväng till Pauliström!

Förmiddagarna är en plåga...

... jag vill inte.
Bara sova.
Svart och ledsen inombors.........................
Så kommer kvällen och det lättar i sinnet.
Det är så den här tiden på året.

Satt och letade lite sommar bland mina bilder och hittade den här fina.

Humlebagge

Nåt att längta efter i denna skitårstid!
Sommar, värme och underbar natur och surrande små............................allt utom getingar och fästingar!

Käpprätt ner...

.........................bara så där..............................ridå!

Lite slummer på em...

Efter frosten...

Köttbullar, falukorv och...

... makaroner, är det inte mumsigt i sin enkelhet?
Det sitter jag och glufsar i mig i skrivande stund.

Igår var suss och jag till Lessebo en sväng, eller närmare bestämt strax utanför hos Stjärnåsen´s.
Hade väl tänkt EN UNDULAT TILL!
Men så blev det inte.
Känner mig rätt nöjd om jag ska vara ärlig.
Det sitter 16 sådana därute nu och två kakariki, härligt gula och fina, roliga!
Däremot fick jag syn på de mest bedårande små jag sett!
Så nu ilar det runt två små Kinesiska dvärgvaktlar därinne på golvet:)
Inte mycket större än vanliga höns nykläckta kycklingar och de är fullvuxna!

Andreas snickrade ihop ett krypin i ett hörn i form av en hylla som tak, som skydd mot bajset från de som sitter ovan;). Där under har jag fyllt upp med halm åt dem. Och imorgon efter jobbet ska jag sno åt mig ett par grangrenar att fixa som deras krypin i samma hörn.
Annars kutar de små runt och pickar åt sig alla frön de ovansittande fåglarna sprätter ut.

En skål med ihopmixad "grejs" bjöd jag på förut idag och det var väldigt populärt både av undulater, kakarikis och vaktlar kan jag tala om.
Röran bestod av Persilja, groddar och div undulatfrön som varit blötlagda sedan igår.
Jag sköljde fröna noga och sen körde jag allt i en mixer.
Jisses vad de glufsade i sig:)!

Kinesisk dvärgvaktel.

Igår fick de den sista våtarven från trädgården och den var lika poppis den!

Här sitter Agda och glufsar i sig mixen.

En kort sväng i skogen...

...men jag gav upp rätt snabbt då älgflugorna va på mig i huvet som myggor på sommarkvällarna!
- Håll er till älgarna ni och låt mig va ifred tack!
2 rackare följde med mig ända in i huset... usch vad äckliga dom é!

Helgen har varit helt ok och jag blir alltid lika förundrad hur fort den svischar förbi!
Ska det va så här?
Nåja, det är väl bara att leva med det antar jag.

Har inte så mycket mer att komma med just nu så, på återseende en annan dag...

Imse vimse...

...spindel!

Adam blev kvar hos oss...

Äntligen har han fått en vän...en tjej!
Får jag presentera: Kakarina:)!
Hon sitter till höger i bild.

Städdag...

...det man inte orkar när man jobbar får man ta sig an på friveckan!
Hela förmiddagen gick åt att röja upp här hemma.
Fick god hjälp av barnen medans fadern i huset låg med skall/ nackvärk igen.

Sen var det dags för spagetti o köttfärssås innan Moa och A drog på bandyträning.
Emil skjutasade jag till en kompis.

Efter det kunde jag gå ut till pippina och storstäda där också.
Ut med skyddspappret från golvet och dammsög alltihop.
Måtte deras ruggning snart vara över;)!
Torka bänk o element, diska skålarna, vattna blommorna och plocka lite med allt möjligt.
Ska gå ut dit strax och stänga luckan ut till voljären och köra igång elementet för natten.
Idag när jag kom ut var det 12 grader därinne vilket är helt okey då jag satte elementet på 10 igårkväll!

När jag höll på som bäst därute slog det mig att de låter inte som undulater så mycket längre.
Mer och mer pilfink i det kvittret;).
Till saken hör att det är en flock med pilfinkar som gör dem sällskap på dagarna och de rensar backen på fröskal jag slänger ut... ett och annat frö finns ju kvar i skålarna.
Och som härmapor ju undulater är så tar de ju efter direkt.
Det var Svarten som började i somras men nu har alltså de flesta tagit efter och visslar på som kompisarna utanför.
Kul.

Tvåan håller tungan rätt i mun!



Koncentrerad i lyftögonblicket ;)

Ruskigt ruggigt...

...ute i fågelhuset just nu!
De vuxna ruggar och de unga ser inte bättre ut dom.
Där håller deras fjädrar fortfarande på att utvecklas å ser snartlikt ut som ruggning.
Lutinohonan har lagt på sig efter alla nio ungarna och börjar nästan bli för tjock.
Likaså ett par andra där inne.
Blir inte fler solrosfrön nu på ett tag förutom det som redan finns i den färdigblandae maten då.
Fransesco sitter mest i ett hörn och ser sjuk ut, men jag vet att det är ruggningen som gör honom slö.
Hade jag inte vetat bättre skulle jag tro att varannan fågel är dålig därinne;)!
Men, men det blir snart bättre... Här följer några bildexempel:

Fransesco uppe i sitt "ruggarhörn"

Fransesco och bästa kompisen Rainbow, de är som ler å långhalm:)

Lutinohonan har fått hull efter sina nio ungar och är på gränsen till att bli för fet...

Han somnade nyss i min hand...

jag såg att han blev konstig i buren. Lade vingarna rakt ut och lade sig ned på botten med hela kroppen. Jag tog upp honom...han lade sig raklång med fötterna rakt utmed stjärten och vingarna om sig utmed sidorna och tog några andetag och sedan föll huvudet slappt ned.
Det gick så fort...nu är det över.

Lite sorgligt denna fm...

...jag brukar gå till fåglarna å släppa ut dem när barnen går till skolan.
Så inte denna morgon.
Låg kvar i värmen under täcket och somnade om.
Hade nog gjort varken från eller till om jag gått ut tidigare,  men när jag kom ut nu vid 10 sitter den gröngula hennen som hjälpte Lutinohonan med sina nio bebisar för bara några veckor sedan, på golvet uppburrad och blundade.
Jag förstod direkt...
Han pep lite när jag tog upp honom och ville krypa ur mitt grepp men så fort jag öppnade handen blev han stilla igen.
Bara satt där blundandes.
Instinkten att bli fasthållen är stark även i dödens andetag:(

Igårkväll när jag var ut och släckte och låste satt de å pep och småkuttrade.
Ingen av dem såg ut att må dåligt.
Lite uppburrade var de ju allihop då det var sovdags.
För jag är väldigt noga med att varje gång jag är ute ( nästan) se på var och en att de ser ok ut!

Nu sitter jag här med kraken i en bur bredvid mig i värmen och stillheten med en handduk över burgallret för största möjliga ro!
Jag har inte mycket hopp om jag ska vara ärlig, vet att det brukar gå fort när de är så dåsiga som han är nu.
Jag följer tidigare råd vid sådana här tillfällen att ta in och låta dem få värme, mörker och lugn och ro. Kanske har han bara flugit in i gallret o är lite lullig... men nej.
Jag har sett det förut.
Så sätta honom i en bil nu och åka iväg till veterinär och med underökning osv.
Allt ståhej.
Det är inte värt det, skulle plåga honom mer än där han sitter nu faktiskt!
Han somnar snart in  :´(.

För en tid sedan behandlades han för näbbskabb som de ju får ( berättade veterinären) om de har en brist i immunförsvaret.
Kanske är det detsamma ( i.försv) som gjort honom svag nu?
Skabben är ju borta.

Lilla gubben............................... en tår släpper just ögonfransarna.
Ska ringa en vän.

Valdemar...

97grams kantarell...

...jodå.
Nu har jag skenat runt i skogen igen.
Skulle bara plocka "lite".
Mest för att komma ut.
Så blev det en korg igen för inte kan man sluta inte?
Man går och går och går.
Kom en regnskur ibland men vad gjorde det?
När jag var på väg till sista stället tog jag bergssluttningen ner istället för stigen.
De va dumt!
När det var ca en och en halv meter kvar ner drattade jag ner förstås.
Landade tungt på v hand och kände de 69 kilona tänja leden till det yttersta och jag hann tänka att vilken tur att jag har mobilen med mig för nu blir jag liggandes här.
Trodde att handleden skulle gå av men i sista sekund hann jag vräka mig åt andra sidan och smärtan avtog.
Där hade jag en jädra tur faktiskt!
Men jag hann knappt bli lättad förrns det knakade till framför mig och ett rådjur fick sitt livs överraskning.
I det samma fick jag kramp i min vänstra fot då jag fortfarande kämpade för att inte hamna på handen igen som låg under höften.
Lyckades rulla runt helt på sidan och då skrek rådjuret till och for fyrfota ner i ån!
Där gav den upp ett skrik som om jag stuckit kniven i den.
Stackarn!
Men jag hörde hur det prasslade i vassen längre bort så den tog sig nog upp och drog vidare på land.
Jag släppte tanken på den och kämpade mig upp och kände efter hur jag mådde.
Lite svag känning i hela vänstra sidan och vickade lite på handleden.
Ok.
Svampplockningen kunde fortsätta.
Det blev även ett par nävar blåbär och lingon till pippina hemma.

Nu är jag lagom mör kan jag tala om!
Fingrarna värker, nacken likaså.
Musklerna i ryggen fick också vad dom tålde...undrar om jag tar mig ur sängen i morgonbitti?

Saknar redan...

S O M M A R E N !

Upp o ner som en pannkaka!

i förgår alla tiders, igår både upp och ned men mest upp såklart med så fin sång på morgonen och sen få sova vidare.
Tänk att barnen är så stora nu att de reder sig själva innan skolan:)
 Vaknade halv tio och satte mig för att tacka på Fb.
Oj, det var ju present i sig att bli så gratulerad av så många där!
Otroligt!
Det rullade in hela dagen och eftersom jag ändå inte hade så mycket för mig med barn och man borta kunde jag tacka vart efter:)
Fast mellan "sittningarna" lyckades jag ändå hålla rutinerna flytande med fågelhantering, tvätt, dammsugning och div småplock som vanligt.
När barnen kom hem blev det Maxibesök och tårtköp.
En underbar bärtårta och en "vanlig" prinsess.
Inte mycket kvar av dem nu och det var ju det som var meningen.
Pappsen var inne en kort stund mitt i matlagningen och fick ta med sig varsin bit till honom och Birgitta då de inte kunde komma senare.
Svärmor med sambo kom inte heller så ett tag stod jag där med lite hängande huvud och undrade vad jag skulle ta mig till med all tårta?
Men vi löste det själva!
Beror på om jag kan knäppa arbetarbyxorna imorgon;)?

Idag har födelsedagsruset lagt sig, bubblan sprack så fort jag öppnade ögonen imorse och allt känns trögt o motigt.
Är det åldern, hahahaha?
Nä, det är vädret och årstiden mest tror jag.
Så här är det varje år vid den här tiden, kortare eller längre perioder.
Hopplöst!
Det enda som håller mig uppe så här års är färgerna ute.
Familjen som får mig att forsätta kliva upp, jobbet...annars skulle jag sova mig igenom hela hösten tror jag!

Här är vi som flyttat...



Trean. Busig

Fyran. En slimmad med underbar teckning

Tian. Ettrig o gåpåig med vass blick.

Tolvan. En okomplicerad o lugn fågel.

Trettan. Den mest orädde och lugnaste av de tretton ungarna. Goa TRETTAN.

Hoppas ni får bra hem och långa liv och glädjer som ni glatt mig....