... de rinner oupphörligt denna dag.
För de som mist sin son och undrar varför!
För de som mist sin bror...
För de som var där och vill ha det ogjort!
För de som aldrig får chansen att säga det där som kanske inte blev sagt?
För de som aldrig mer får träffa dig, ta på dig, se på dig mer än i sitt hjärta.
Vila i frid fina du..................
söndag 11 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
.jpg)
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j... -
När jag gick ut till lådan å hämtade tidningen blåste det ljumma vindar genom husen på Missionsgatan. Så skönt det var! Trodde ju jag skulle...
-
varit lång och innehållsrik. Fått mycket gjort här hemma mellan varven. Tankarna har varit ofta, ofta på ett speciellt ställe. Jag har vänta...
-
När man är nere är det bara att börja klättra, var det någon som sa! Nu gör jag det! Hej så länge!
-
Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
-
ligger magsjuk. Feber.
-
Möte innan jobbet idag. Börjar ett. "Ramidamdan" kommer vid tolvåtjugosnåret så tar vi sällskap dit. Även om vi inte alltid pratar...
-
Benny ! Vid halvelvatiden på fm stoppade jag in honom i buren och det var med en klump i halsen som jag rattade in mot veterinären igen. A o...
-
.jpg)
Efter att ägnat halva dagen åt egna grubblerier lägger jag det åt sidan och tar några djupa andetag och blundar. Det världsliga får ge vika...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
2 kommentarer:
Helt ofattbart!!
En underbar människa har lämnat oss alldeles för tidigt :'(
Kram på dig Linda
Åh, kära Lotta!
Kram!
Skicka en kommentar