Typiskt mig...

Emil och hans kompis stod vid grannens häck o viftade och jag frågade vad de pysslade med.
Där låg en stor snok (ca75-80 cm) och den låg risigt till. Grannkatterna Gustav och Harry var på den hela tiden. Jag bad barnen gå därifrån och sprang o hämtade kameran för katterna var bortskrämda. Men tydligen så dök de på den "lilla" stackaren omedelbart när jag kommit ur synhåll. När jag kom tillbaka trodde jag den var död redan. Men så avslöjade den sig med sin kluvna tunga. Jag fick tag i en gren och drog försiktigt fram den. Helt slirkig var den .Lealös, haha. Inga större synliga skador. jag tog den försiktigt bakom huvudet och lyfte upp den. Såg att den bara fejkade, så jag tänkte att på den lilla "ön" i bäcken har den en chans.(de simmar bra) Men till saken hör att det är väldigt branta kanter ner till bäcken(Ca 2 m) så det skulle bli att kasta över den till ön. men där var tjockt gräs o sly så om jag kastar "mjukt" skulle det nog gå bra...kastet blev mjukt nog. Suck, gissa? Ormstackaren blev hängande i en klyka i slyn! Nu hängde jag den istället! Jag blev förtvivlad tills jag såg att den slingrat sig fast. Det gick bra! Men jag gick ändå och kollade nu ikväll. Ner för den i mitt tycke bästa delen av branten. Men kanten gick sönder och sand, sten och Linda åkte kana ner. Landade rakt bland brännässlor. Naturligtvis! Hoppade över på stenarna i bäcken och kollade runt där jag senast såg den. Borta...hoppas den inte har allt för ont och mår bättre än om katterna fått bestämma! NATTI!