95 år fick hon bli. Igår natt gick hon bort. Så lik min morfar.
Varenda gång jag passerade Strängnäs drog blicken mot det ställe hon bodde. Tänkte varje gång att det skulle vara kul att träffa henne igen. Nu blir det inte så. Min blick kommer ändå att vändas dit nästa gång jag drar förbi, mot kyrkogården till momor och morfar eller Mariefred eller Åkersstyckebruk. Fast man brukar ta hela rundan när man ändå är där för annars känns det tomt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Nu ska vi åka å ge barnen sista sprutan mot grisflunsan...
-
...Emil på sitt håll, Vaggeryd närmare bestämt och jag följde med Moa till Målilla. Tjejerna kämpade otroligt bra men den första matchen slu...
-
Det var vad jag behövde. Han har masserat, känt och klämt. Inte skönt. Att något som gör så ont kan kan vara så skönt efteråt? Och befriande...
-
.jpg)
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j... -
Det var sång, vårtal, korv med bröd, skratt och raketer. Men ingen eld. Holsbybrunn stod över det. Och vi frös om fingrarna. Så knasigt det ...
-
Barn som träter och skrattar om vart annat. Någon klipper gräsmattan. Ett rep till en flagga i en stång som slår så det klingar när vinden t... -
Det här är tre av de fem som kommer från äggkläckningsmaskinen. Alla lever och ger Valdemar fullt upp,) Igår när jag städade hos dom flög ... -
Inget ovanligt med det i och för sig. Men det var en arbetskamrat från förr.( från Nyboholmstiden, slutade där-95) Ville bjuda hem mig på en...
-
Jag har feberrosor på kind och svidig hals, knarrvärk i leder. Skallavärk. Nu har det gått runt hela familjen. Ses...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar