95 år fick hon bli. Igår natt gick hon bort. Så lik min morfar.
Varenda gång jag passerade Strängnäs drog blicken mot det ställe hon bodde. Tänkte varje gång att det skulle vara kul att träffa henne igen. Nu blir det inte så. Min blick kommer ändå att vändas dit nästa gång jag drar förbi, mot kyrkogården till momor och morfar eller Mariefred eller Åkersstyckebruk. Fast man brukar ta hela rundan när man ändå är där för annars känns det tomt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
-
...så jag cyklade till Moa och hennes kompisar som var å metade lite. Fick nada, men det gör ju oftast inget? Mest mys att sitta med spöt. ...
-
Kunde han inte fått behålla sitt svarta huvud:(... Och fläckarna under "hakan" har minskat drastiskt de med! Men han är "våra...
-
... så klart menar jag bokrean. Att jag inte tänkt på det? När läste jag en bok senast? ( jo, det var den sega med Mias Eriksson, hennes dot...
-
Bönderna kör nämligen ut gödsel på åkrarna, så det blir rynk i "näsad"när man går ut;) Trots det har jag ett par fönster öppna! ...
-
Emil och hans kompis stod vid grannens häck o viftade och jag frågade vad de pysslade med. Där låg en stor snok (ca75-80 cm) och den låg ri...
-
Foto: Ida Lindström. Gabriel KAN trolla! Ena sekunden låg cykeln där och nästa var den borta...eller?
-
Genom tiderna den bästa hittills! Han kunde allt! Drama...komik...dans...åsså va han ju så "in i bängen" söt;)! Här är fler favori...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar