95 år fick hon bli. Igår natt gick hon bort. Så lik min morfar.
Varenda gång jag passerade Strängnäs drog blicken mot det ställe hon bodde. Tänkte varje gång att det skulle vara kul att träffa henne igen. Nu blir det inte så. Min blick kommer ändå att vändas dit nästa gång jag drar förbi, mot kyrkogården till momor och morfar eller Mariefred eller Åkersstyckebruk. Fast man brukar ta hela rundan när man ändå är där för annars känns det tomt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
04:30 skakar världen igång igen. ( vibrationen i mobiltelefonen) Det är ett slit och släp:) Ha det bra och natti alla bloggläsare.
-
Vad är det äckligaste DU vet? Eller varit med om? Ni får en stund att klura på det för det tar ett tag innan mitt inlägg kommer. Jag har det...
-
-Nu får jag aldrig krama honom eller se honom en sista gång! Tårarna rann tätt nedför kinderna och jag vaggade henne i min famn. Fanns inte ...
-
DET var maffigt! Armarna kastades rakt upp och barren på taket tokregnade ner:).
-
...där till höger...
-
DÄR drog du mig rejält vid näsan må jag säga! Snacka om långa ledningar. Får väl säga som en känd person sa: Jag är alltid blondin i hårrött...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar