Ljus och värme!

Mmmm, dagen började med lite trötta barn.
Satt i sen igår tror jag.
Sen har det varit full rulle.
Sol, vattenspridare, liljekonvaljer, fika med pappa tillika morfar, grillning, småpratat med olika trevliga människor, garagepyssel då o då, tvättat bil, cyklat till svärmor med en bukett å fikat, osv osv. Med andra ord en ganska vanlig men ändå trevlig dag!
Och inatt ska Frimankärringa jobba extra. Ska "ladda" lite med att gå å hänga tvätt nu tror jag. Och ta in knattarna för kvällsmat. Gubben i garaget får väl fortsätta med sitt.
Det är ju behagligare där ute nu...ha det bra så ses vi imorrn:)
Hej då...

I skogen utanför Fagerhult...

Från rallyt igår...Rojarundan.

Bild 1. Farfar Kennet kommer in på serviceplatsen med en lite buckligare bil än väntat men är hur lycklig som helst.

Två sträckor kvar...go!

Bild 2. PerOla Thörnberg m kartläsare Thomas Dahn.

Bild 3. A.

Bild 4. Här blir bra att sitta och stå. Bra sikt åt båda håll och lite skugga.

Bild 5. "Såna här" låter speciellt och hör till på ett rally. Gammal man gör så gott han kan;) ( jag menar Saaben)

Heldag i Fagerhult. ( Utanför Åseda.)

Jo, för där var det rally idag minsann.
Vi packade kappsäcken full och begav oss efter en pratstund med Picko.
Det har varit kanonkul. Fint väder och mycket att fota. (Fast i en paus somnade jag mitt i solen i min goa rallystol och satt så i en halvtimme. En kräfta är blek i jämförelse just nu! Hoppsan!)
Jag har inte gått igenom alla drygt hundrafemtio bilderna än;)
Men hoppas att jag får en del gjort imorgon så jag kan visa något i alla fall...
Natti.

Kratrarna på månen.

Med två olika inställningar på kameran. Men fråga inte vad dessa inställningar heter;)
Jag är inte särskilt teoretisk av mig. Men man kan ju lära sig ändå?!
Klicka upp bilderna för att se bättre!

Medan jag väntade i bilen...

Satt å mixtrade lite. Det här är i backspegeln på en Volvo V70 nu ikväll. Natti...

KLICKA HÄR! FÖR TJYVEN;)

UFO eller IFO!?

Vaddå?
Att UFO STÅR FÖR Oidentifierat flygande objekt och INTE är likställt med flygande tefat, dvs utomjordiska farkoster!
DET är en helt annan sak!
JU!
Så länge man inte VET vad något är där uppe på himlavalvet är det ett UFO.
MEN ÄR det något som undersöks o fastslås vad det är, så är det ett IFO, identifierat flygande...objekt.
Det kan vara allt från flygplan till fåglar. Naturfenomen eller militärt. Synvillor, stjärnor och planeter och MYCKET annat!
Och SKULLE ett "UFOfall" någonsin bli utrannsakat som något utomjordiskt så är det inte ett UFO, utan ett IFO;)
Japp!

Clas intervjuad av...Klick här.

...American Radio.
En tre timmar lång intervju.
Jag vet ingen som har så mycket fakta i skallen som Clas och ändå é "normal";)
Han är verkligen helt otroligt duktig!
På det mesta.
Finns många pärlor i Ufo- Sv. Men en bättre ordförande går nog inte att uppbringa och det skrämmer!
Tänk när han inte längre orkar/kan eller vill mera?
Då kan ju organisationen gå omkull...eller?

Många i organisationen jobbar i det tysta. Långt fler än den den kärna jag känner o träffar o tycker om.
Så för att inte trampa någon på tårna så ska ni veta att utan er fanns inte heller någon organisation att tala om naturligtvis!!! (och jag brukar bara ha ETT utropstecken)
Och AFU, Arkivet för UFO- forskning, kan ju inte skrytas nog om!
Vilket arbete!
Fantastiskt! Jag kan nog inte föreställa mig fullt ut hur slitigt det är att hålla den ordningen som råder i dessa hyllor. Få dit allt där det ska. Pust. Och det fylls ju på kontinuerligt från all världens hörn. Vilken skatt Norrköping har!
Så, nu är det färdigskrutet för den här gången:)

Maffig hanne!

Stilig och stolt.

Vacker och helt underbar!

Tog den på Kolmården- 06.

Jag rös då jag gick fram mot honom för jag såg att han tittade rakt på mig.

Han är magnifik!

Och jag skämdes för det det var som han tänkte: Knäpp nu då så jag kan gå vidare. Det finns fler som vill ta bilder.

Hans ögon var så mänskliga. Lugna.

Och jag vet en till som blev helt betagen i honom;)! Den här bilden är till dig. Hoppas det gick bra för dig idag! Brum, brum...

Tystnaden är över:)

Nu är alla hemma o det är så skönt!

Så nu blir det kaffe o glass.
Har sutttit en stund med min andra blogg idag.

OCH åskan har mullrat och regnet smattrat.
Och barnen har plockat undan det mesta av sina prylar som ockuperat varenda rum i huset.
Så när jag funkar "där bak" ska det fejjas må ni tro.
Det är dax för länge sen;)
Känner nån igen typen av röra i hallen som visas på bilden? Tänk om nån kommer in å slår på näsan för att de inte ids ställa skorna där di ska va?

Igår tittade jag på inspelat band från kanal Viasat sport motor. South Swedisch Rally.
Å de visade när Emil satt vid hjulhuset bak och rensade grus.
Reportern sa: Och här är mekanikerna i full gång!
A fick spola tillbaka flera gånger. Jag var som ett barn på julafton. Min lilla mekare!
Han vet hur det ska skötas!
Hur det gick för Leif Rallyföraren himself, jag vet faktiskt inte hahahaha!
Men mekanikern skötte sig;

Snart är det juni, kan ni fatta det?

Och midsommar! Skolavslutning! Och sommarlov!

Faaaast tittar man ut NU är det inte det minsta somrigt, eller är det det här som är sommar?

Min sommar är värme och lata dagar.

Det är ju bara några få nätter sen det var på snudd frost.

Det är den uppochnervända världen i årstiderna nu för tiden;)

Våran klätterbjörk.

Två små apor på väg opp! Stor och Lill- Emil. Och här sitter han i godan ro o ser ner på mig:)

Lyssna, njut...KLICK!

Den här hörde jag på en av bloggarna jag följer och när jag lyssnade på den rann flera dagars mörker av mig...
Det har varit tufft på jobbet o just nu är ryggen i ett slags krampläge. Benen är som stolpar. Svullna dygnet runt.
Och jag är trött o jädrigt retlig så...den här låten hjälpte.
Det är frivecka igen. Tack o lov!
Och det är för tyst här just nu.
Nu drar jag på stereon o läser något.
Igentligen skulle "långa slangen" behöva ta en fight med golven just nu men det får va, jag klarar ju inte ens av att lassa in i diskmasinen med den här ryggen.
Och det här inlägget skriver jag stående hahaha. Ha de.

Timeout...

Kommer tillbaka torsdag:)
Kram o ha det bra i det fina vädret...

Tro fn att det här gjorde ont!

Bildbevis på varför han mådde så dåligt häromkvällen.

Fattar väl vem som att det här gjorde ont när det brast?!

Och nu slickar han sönder ännu mera.

Så det blir veterinären med antibiotika o bandage o strut.

Hur lätt blir det på en sån gammal stöt som Benny tror ni?

Men såret längre upp kom jag inte åt. Då låg öronen slätstrukna.

Det får veterinären se om. Förb...e skit!

Nu har alla tre gått igenom detta!

Harrys päls har börjat växa ut...

Det var en gång...

...en gårdag som var bedrövlig, arbetsmässigt!
Blir det ett sånt skift till vet jag inte vad jag gör!
Fy fadderullan!
Så skönt det hade varit och gått hem vid fyra och tagit helg!

En blomma till skift 2!

Grattis idag igen till Norge!

Eller i alla fall till Roffe som blir 61 idag.
Skulle lämna ett grattis men kunde inte lägga kommentar på din blogg?
Hjärtligt Grattis till vikingen...
Ha en underbar dag!

Ja, här är det full rulle...

...LillEmil är här en sväng idag igen.
Benny ligger bredvid mig och ser lite piggare ut på ögonen. Har fått se ett sår på svansen. Öppet och fint. Det andra längre in vid svansroten däremot får jag inte titta på. Än.
Moa fösöker få tag på en kompis att vara med en stund innan de ska på fritids.
Håhåjaja. Jag känner mig lagom mör i kroppen. Var BETYDLIGT piggare vid femtiden i morse.
Så det verkar bli en seg dag. Igen.
Men vad gör det om hundra år?
Hej so long.

En dröm igen...

jag är i en lägenhet som ligger i marknivå. Den återkommer ofta i mina drömmar. Utanför är det trottoar och lägenheten står i en lutning så det är en häftig utsikt med en värld som lutar.( kan inte vara så bra att bygga en lägenhet så med tanke på fuktskador.) På andra sidan när man tittar ut är det bara en meter utanfö att gå på med gräs, sedan en brant slänt ca två meter upp med diverse häckar och sly. Ovanför det är det ett järnvägsspår.
I en korsning lite längre bort är det både station och en liten kvartersbutik.
Nåja, till denna drömmen igen.
Telefonen ringer och en äldre dam med Västervikdialekt skäller ut mig totalt!
- Du ska sluta skriva i tidningen om sådant snusk!
- Vaddå, undrar jag? Jag har inte skrivit i någon tidning...
- Du heter väl Linda Friman?
- Ja, det nekar jag inte till.
Här har jag plockat bort en lång mening hon säger, för den lämpar sig inte här; fast det handlar inte om sex eller smuts fast hon talar om snusk och varför hon sa så vet jag inte.)

Hon malde på i det oändliga och jag försökte lista ut vad som hon talade om...
Till slut fick jag henne i alla fall att förstå att jag inte skickat in något till någon tidning.
Vi lade på.
Sen sprang jag ner till affären i korsningen och letade igenom tidningarna.
I en av dom hittar jag en rubrik: Linda- helt enkelt!
?
Jag går ut och läser samtidigt artikeln som är består av ett ihopaplockat virrvarr av mina blogginlägg. Bara lösryckta meningar tagna ur sina sammanhang.
När jag tar ner tidningen från ansiktet och ser ner mot min lägenhet är det en äldre herre som sticker till mig en pocketbok.
- Här, den ingår i tidningen du glömde den!
- Eh, tack? svararde jag och det första jag får se på den är olika Bloggnamn, bla mitt.
När jag öppnar boken är det sida efter sida med inlägg jag skrivit.
Och bilder till som inte är mina egna. Fick inläggen att bli något helt annat än de var.
Jag springer hem och kastar mig på telefonen och morsan kommer på stört.
När hon läser boken blir ansiktet kritvitt och hon utbrister:
- De har snott din blogg! Ring Clas, han vet hur du ska gå tillväga!
Där vaknade jag...

Jag hade gärna velat se fortsättningen på den drömmen men så är det jämt.
Vaknar alltid när det drar ihop sig för slutspurt eller är som mest spännande! HM!

Benny...

Ett stilla...

..regn hörs. Det smattrar inte utan regnar så där så det bara susar lite.
Fast det är "dyngsursregn" ingen "fjuttskur" här inte.
- GÅ O LÄGG DÄ! Det borde jag. Klockan är bara 05.00.
Men jag kan inte.
Har ju en katt här som har ont.
Suck, gamla krigsskador.
Jag skrev av mig i ett lååångt inlägg igårkväll. Bara skrev av mig min förtvivlan. Brukar göra det men inte publicera utan spara som en anteckning...det blev publicerat men inte många hann läsa tror jag så...
Han är riktigt risig den gamle. Har "förbanskat" ont!
Det gör ont i mig med. Jag satt hos honom för en stund sen. Inte att tänka på att få se hur det onda ser ut...annars är det rätt ok. Barnen sover och ser så där bedårande ut som dom gör i det tillståndet:)
Snarkar lite lätt och är totalt avslappnade.
Nä hörrni här kan jag inte sitta.
Go morgon.

Dagen har varit...

...fin.
Så fin att jag inte ville åka till jobbet utan hellre varit hemma med goa barn och myst med dom istället. Men man ska tjäna ihop till brödfödan så det är bara att bita ihop och mala igenom timmarna. Nehej gott folk det blir inte mera nu. Lite käk o sen i säng. Det är en ny knegardag imorgon. Hej så länge...
Natti.

Underjordiskt förråd.

I Eskilstunas skogar!

Morrn!

Jaha det är torsdag. Många av er är förmodligen lediga idag men inte jag;)
Jag är det å andra sidan så ofta när ni jobbar så det jämnar nog ut sig. Eller inte. Jag har ju en vecka i stöten!
Nu är de tröttsamma förmiddagspassen över i alla fall och vi går in på tider som passar betydligt bättre. (En fördel med tidiga morgnar är att man får se många härliga djur när man åker. Härom morgonen såg jag fyra (rå)bockar och fem (vild)svin) Sen doppar det igen med nätter som avslutning innan friveckan som startar nästa torsdag.
Nu gnäller jag igen!
Men det ÄR slitigt med skiftarbete...
Men GOD MORGON är det ju!
Fåglarna verkar ha fått fnatt, sjunger så det står härliga till, himmeln är klarblå med en å annan molntuss, barnen vaknade innan jag gjorde det och är snälla mot varandra...än så länge, hihi.
Den stora "lufsen" ska på JTCC igen och de har väl inte kommit fram än, men jag önskar dom all lycka till med racinghelgen! Fast jag håller bara en tumme för den andra måste jag ha när jag jobbar;) Ses...

Jösses jag höll ju på att glömma!
Några har bröllopsdag idag!
Hjärtligt grattis!

På promenaden...

...blev det en del stopp för att klicka med kameran, naturligtvis:)

Med mobilen...följande bilder ner till nästa textinlägg är tagna med den.

Natti, natti.

Vacker men död...

Grönt är skönt!

Rumskullaeken i miniatyr...

I skytteltrafik...Klick HÄR.

...tut, tut, tut, tut...
De hann knappt hämta sig från villabranden i Skirö (Åsa-Nisses Skirö) förrän de fick bege sig ut på nästa larm!
Hur många som blåste förbi nyss vet jag inte. Minst tre! De kom från Skedehållet så jag såg dom aldrig.
Usch. Så får jag försöka hålla hålla god min för min goda Moa blir så orolig när hon hör dom.
Och åskan har dundrat på här i eftermiddag.
Då fick hon gå och lägga sig en stund för huvudet malde på henne.
Ja det är inte lätt. Nu ska jag gå en runda. Får se om hon följer med.
Jag måsta ut mera nu för snart kryper vågen över 75 och det har jag lovat mig själv att dit ska jag INTE!
Nu får det vara nog. Jag väger mer nu än när jag var höggravid med Emil.
Finns inga ursäkter längre.
( säger hon som precis kommit hem från stan med en glass från McDonalds, modell maräng!)HUA!


Rättelse: Brandbilarna körde visst inte på Skedevägen som jag skrev.
Ljudet studsade där jag stod på balkongen o lyssnade...de körde ute på 47an.

Och nu har jag varit ute och gått. Fina bilder med mobilen. ( den gör så gott den kan)
Efter det tog jag en "avslappnande" cykeltur:)
Så idag har jag fått min ranson av motion. Hade bra puls dessutom. Och ett flertal fästingar som kröp på mig. HUA!

Mätare, Spinnare eller Dagfjäril?

När vi gick förbi en hage fick jag se att blommorna hade en ovanlig färgkombination och klev närmare. Och där satt den här lilla parveln och såg helt missanpassad ut. Ta det inte fel, tycker den är jättefin men den satt ju helt oskyddad för eventuella "rovdjur". Med andra ord väldigt iögonfallande! Någon som vet vad det är?

Hej igen...

...igår tittade jag inte ens på datorn.

När jag kom hem från jobbet ville Moa titta på en film med mig.

Okej, men bara en stund sade jag.

Och den stunden var ungefär lika lång som inledningen med förtext, sen låg hakan mot bröstet, hahaha. Det tar på krafterna att kliva upp halv fem.

I ca trekvart satt jag så och sov å när jag vaknade mådde väl inte nacken så bra precis.

Men när jag satte igång igen med mat och diverse småplock mjuknade den till igen...

Jag får inte sitta inne nu, sa Tjejen till mig nyss så det är väl bäst att gå ut i solen. Finns väl alltid något att plocka med i trädgården.

Vill bara dela med mig av den vackra morgonen till er. Klockan var ca 0530. Taget genom sidorutan på bilen med min Sony Eriksson.

Det var dimma och ett alldeles förtjusande gult sken från solen som precis "klivit" upp på himmelen.

Grattis idag går till...

...dels min vän som fyller 51 år idag och till Norge som har dubbelt att fira sen de vann Eurovision Song Contest igår. Och idag firar de ju dessutom sin nationaldag. Kan det bli bättre?
GRATTIS !

Halv nio ringde telefonen och jag drogs motvilligt ur min goa sömn.
NÄR jag väl svarade och hörde vem det var så försvann den motvilliga känslan direkt!
Det var ju LillEmil i andra änden.
Och nu är han här och leker med StorEmil. Och en kram norpade jag till mej genom att låtsas att han hade något i ansiktet. När han var inom räckhåll var han fast;)
Det är enda sättet att få en kram där.
Nähä, nu är det dags att sätta fart...ses.

Norge badade i sol för en stund sedan.

Håll i era kreditkort och sånt!

Förra året stannade jag vid en korvkiosk.
När jag skulle betala sträckte jag fram kortet och jag tappade hakan när killen där gick iväg till ett rum bakom köket med det!
-Hej stopp! Vad fan gör du med mitt kort, röt jag!
Han kom tillbaks med det och såg förvånad ut samtidigt som minen idiotförklarade mig.
- Men jag har det man drar kortet i där ute!
Jag blängde och muttrade något och tror inte han tordes göra något skumt om han hade tänkt det!
Jag var svettig ett bra tag efter det. Kollade kontot stup i ett. Skulle det försvinna även nu så här långt efteråt så vet jag vart jag ska be farbror polisen titta någonstans.
Efter ett tag åkte jag dit igen och nu hade de flyttat fram apparaten för betalning så den var synlig även för kunden!
Och vid varje automat ute kollar jag noga så det inte ser lurt ut!
Man kan inte vara nog vaksam i "dagens samhälle"!
Oärligt folk lurar tyvärr överallt! Annat var det när jag var liten. Då åkte folk bort över dagen ibland utan att låsa. I alla fall in till stan.
Lås dörren när du går ut i trädgården eller är på övervåningen.
Fick höra när jag var i Norrköping i helgen om tjuvar som känner på ytterdörrar i hyreshus och rensar fickorna i hallen! USCH!
Det kan lika gärna hända i ett villaområde...(och nu florerar ju tavel och teckningsförsäljare, försäljare av alla de slag på gatorna. De litar jag inte ett ögonblick på. Och inte säljer de originalbilder heller. Tror inte ens det är dom som gjort dom från början! HM OCH FNYS!)
Ytterdörren låser jag alltid! Även när jag är hemma!
Det har jag gjort sen barnen var små och jag kanske inte skulle kunna springa ifrån så snabbt.

Bla, bla, bla här skulle jag kunna förmana i all evighet.
Men jag slutar nu.

Snart...

...är grabbarna hemma, äntligen.
De åkte ju i torsdagskväll.
Jösses vad jag saknar Emil!
SSR...
Rally!! Och jag vet att de lever livet då!
Och om bara en liten stund kommer jag att få alla detaljer av den lille som verkligen hänger med i vad som händer på tävlingarna när de är ute.
Man blir helt förundrad!
8 år och redan värsta recensenten!
Kan plocka fram tävlingar år tillbaka och berätta om dom!
Fast det har jag ju berättat om innan...skrytmorsan "päser" över av stolthet:).
Önskar att jag kunde berätta med sån inlevelse. Hur den och den tog kurvan där, vem som vann, hur, när, var, osv osv.
Hej så länge...

Adelebatseba...

Utskälld!

De va grabbarna de!

Fikadags.

Grisen gal i granens topp...

Inte riktigt, men väl göken!
Fast jag tänker på den sången ibland när jag går i de småländska hagarna eller följer de lummiga grusvägarna med gärdesgårdar utmed kanterna. Som taget ur Astrids böcker!
Igår var verkligen en sådan känsla när vi rullade fram i allt det granna på våra cyklar.
Snart är det riktig sommar och en dag väldigt snart ska jag gå ut i skogen, ställa mig i en glänta och dra in doften av varm gran och mossa och bara vara! Känna livet i mig!
Som Ronja!
Fick en försmak igår som sagt...känns allt i röven också;)
Jag är inte van att sitta på en hojj, särskilt inte i närmare en mil hehe!
Men nu ska Moa o jag till återvinningen med tidningar och åka och panta flaskor och burkar!
HA DE!

En smålandshage.

Utsikt över Kleva gruvor.

Lång cykeltur.

Vid tre, halv fyra drog Moa + kompis och jag iväg på våra cyklar. Vi frös ända tills vi kom till första backen och fick upp flåset. Vid Kleva gruva som har en ordentlig uppförsbacke bröt solen igenom molnen och jag som redan var ordentligt varm fick stanna och pusta en stund. Hoppla vad hjärtat slog. Vi ställde våra cyklar och gick upp bakom Kleva och fick fin utsikt!

Och jag bara njöt av syn och doftintryck. Det är så härligt nu så man tror knappt att det är sant!

Och blir det bara bra förhållanden för blåbären så ser det ut att bli mycket av den varan. Jättemycket ämnen på riset såg jag.

Efter nästan 10 km cyklande var vi hemma igen. Tog nästan två och en halv timme. Fast då stannade jag ju titt som tätt och tog kort med. Närmare bestämt 78 stycken...

Min älskade Moa.

Bara för att jag älskar henne!

Ljuva fredagsmorgon.

Den började perfekt med att jag vaknade två minuter innan klockans larm väckte mig.
Solen skiner, fåglarna kvittrar.
Och bredvid ligger en småsnarkande flicka med öppen mun och ser helt bedårande ut!
I köket sitter tre "mjauisar" på golvet och väntar på frukostmackans pålägg som de alltid får en liten bit av.
- Nå, nu får ni ge er, skrattar jag. Jag har ju inte klivit upp ännu!
-Mja, men gör det då, svarar två av dom direkt.
Harry med sin högljudda stämma, oao, och Jörgen med ett svagt m.
Benny rörde inte en fena och det såg ut som om han ville hypnotisera mig ur sängen.
Så då gjorde ju matte det. Lite lagom stel.
Upp och hoppa kärring, hahahahaha.
Och nu sitter "ho" här och är så nöjd med att dagen började i dur!

Från Flen.

Mappade mina bilden.

Organiserade om och såg de här bilderna igen.

Den morgonen och det ljuset var så fint...

Men det hade gått att få ut mer på något vis.

Fast jag lär för varje dag.

Och det är så roligt.

Jag är JÄTTENÖJD ändå:)

Nu ska det göras kväller här.

Skola imorgon igen...

Natti.

Burr!

Här just nu: Jag fryser och känner mig allmänt "burrig".
Är väl vädret? Fasen vad det drar kallt.
Hatar att frysa!
Sen är jag nedsatt av nattskiftet jag gjorde extra.
Man känner sig alltid mer eller mindre sjuk av dom skiften!
Men det gick bra inatt.
Svarvade hylsor och gick sen efter fyra timmar till maskinen med Pia.
Det är kul att träffa andra man jobbat med genom åren, (som bytt skift).

Vid kvarnen.

Gick ner till bron vid kvarnen tidigare och tränade lite. Eftersom jag inte har stativ än och har gett mig den på att bli ännu stadigare på hand så måste jag ju träna, träna och åter träna...här är på "fri" hand.
Den övre blev jag väldigt nöjd med. Utan darr. Men kunde tagit annorlunda.

Den nedre blev lite darr på men blev rätt häftig ändå. Ser lite overkligt ut därför.

En blyg viol.

Grannarnas hundar.

Bilden överst är på Duck.

Nere Duck och Valle.

Från grannarnas äppelträd.

Nakakatawa!

Det är riktigt kul i trädgården.
Massor med maskrosor som jag drar upp för glatta livet.
Massor med smultronplantor. Mmmm senare.
Och vad fint det blir när man rensar, jodå!
Undrar om jag kan hitta en kastanjeplanta hos kära grannen och göra ett nytt försök?
Den jag satte förra året gick ju mystiskt upp i rök fast jag satt ett litet skyddsstaket i trä runt?
Jag älskar kastanjeträd så jag tror jag ska gå dit nu direkt o fråga...hej så länge.
Förresten, nakakatawa betyder roligt på filippinska.

I rabatten.

Här har jag lite att ta tag i bestämt!
Jag trodde jag utrotade alla maskrosorna där i, förra året.
Löjligt!

Natten till 25/12-07 drömde jag något märkligt!

Från anteckningar från när jag vaknade...En svart konformad blixt slår ut transf i en telestolpe. Sågs som i slowmotion.
Såg ut som tomtebloss runt om den i ett svart gnisterregn men som ändå lyste upp!
Det åskar. Fast solen skiner. Jag såg allt från luften. Jag flyger. Det är kuperat landskap. Gröna lummiga ledningsgator. Stenrösen. Blixtrar överallt.
Jag är livrädd men kan inte styra "flygningen" på något vis. Något styr mig, för mig vidare. Någon är vid min sida men jag ser inget förutom kläder som fladdrar. Jag far genom luften i en rasande fart, ibland oroande lågt, ibland fasansfullt högt, får svindel men det är ändå vackert!
Det är väldigt fascinerande. Kommer till en by.
Plötsligt är jag på marken vid en liten stuga. Står framför en stentrapp. Där finns en präst med sin fru och markant lugna, trygga barn. Allt andas frid där. När jag går in i stugan ligger en get som är blåsvart i färg, invid högra väggen och den idisslar. Den har trampat sönder en glödlampa från en svart kandelaberaktig ljuslampett men är inte skadad . I lampetten sitter nu ett vitt stearinljus med svart låga. Men det lyser upp ändå...
Prästen försöker få mig att ta hand om barnen och som en gentjänst vill han hjälpa mig att sluta flyga. Jag sitter på en sten och ska försöka ta ett beslut när jag återigen plötsligt är högt, högt upp och kan inte komma ner...men jag är inte rädd längre, känner mig fri.

Där slutade drömmen!
Det konstigaste var att blixten och ljuslågan var svarta men fick ändå omgivningen att lysa upp?
Och nu vet jag hur det känns att flyga. Det var häftigt!

Det finns päron.

Och så finns det PÄRON!

Speedway.

Ett par, tre femettor och en vurpa mellan T. H. Jonasson och A. Lindbäck som blev utesluten, plus fick en varning. Och att det var kallt. Så sammanfattar jag dagens speedwaystund i Vetlanda.
Roligast var det att träffa en granne från Torpavägen.
Vi frågade iofs bara om allt var bra osv men det livade upp ändå:)
Träffade brorsan med fru och son också.
Och när vi pratat en stund så får jag se att hennes far stod där bredvid. Ups!
Pinsamt. Jag hade inte sett honom...men han skrattade gott och verkade inte ha tagit illa upp.
En typisk Lindagrejj;).
Innan det var slut gav jag upp, frös som en humhum och de andra verkade dela den meningen så vi drog hemåt. Skönt att komma in i "stugvärmen" igen...

Angående profilvysidan...

...så började jag ju blogga i mars förra året.
Har haft 2700 besök där.
Jean Michel Jarre s blogg är uppe i 2800 besök sen februari samma år...Hahahahaha...fast det har ju inte med saken att göra. Bara så ni vet;)
Men jag är ett stort fan och tyckte att det var lite roligt att se.
Snart blir jag väl nerpetad från den höga hästen igen.
Nu ska vi åka på speedway!

Jagad...

Det var på hösten någon gång -86, vill jag minnas. Egentligen borde jag ha gått hem som jag tänkt men jag var rastlös. Det fanns inte en människa på tavernan och ingen nere på parkeringen heller. Det var på dessa två platser som vi unga samlades på den tiden. Alltid dök det upp någon man kunde prata med. Men inte den här kvällen, det var "dött". Då bestämde jag mig för att gå ner till en kompis som bor i Kungsbro strax utanför Kvillsfors.
Nästan hela mitt liv har jag haft något mot mörkret, men är man inne på sitt 16:de år försöker man ju tuffa till sig, så det var bara att knata på. Jag gick utmed 127:an och det var nästan ingen trafik. När jag kommit till den plats där gatljusen slutar och precis hunnit ut i mörkret hörde jag en långtradare komma bakom mig på vägen. Den släppte av på gasen och jag ser mig om. Sakta kör den förbi mig. Den har en röd hytt med röda kapell både bak o fram och föraren tittar ner på mig. Jag går vidare. Då växlar han ner och stannar 50-75 meter bort där vägen svänger in mot Gränö. Nu blir det lite kusligt men jag fortsätter att gå. Motorn är igång, han hoppar ur bilen och börjar gå mot mig. Jag saktar ner, då ökar han stegen. Om han ville fråga om vägen borde han väl ropa något? Men han säger inte ett ord. När jag stannar, börjar han springa och jag blev skiträdd! Jag "flyger över" det låga vägräcket, ner mot en liten grusgrop med sly och en och annan tall. Fast jag var så rädd planerade jag min "flyktväg" lika snabbt som jag sprang. När jag kommit cirka 15 meter rakt in i slyn visste jag att han inte såg mig i mörkret men att han säkert kunde hör mig. Jag viker av tvärt upp mot husen som ligger på kullen och ställer mig bakom en stor tall. Jag vänder mig om och ser efter om någon ser ut att vara hemma och det står bilar vid flera hus.
Försiktigt tittar jag fram och ser chaffisen stå vid räcket där jag hoppat över. Han går lite fram och tillbaka och tittar efter mig. Inte en gång ser han åt det håll där jag står. Han ger upp och går till lastbilen, hoppar upp och åker vidare. Mitt hjärta slog så hårt så hårt! Än idag tycker jag att det är konstigt att han inte hörde åt vilket håll jag hade sprungit. Förmodligen dränkte hans egna steg mina. Och när han kom fram där jag "pipit över" stod jag redan uppe vid tallen. Jag måste haft vingar under fötterna! Med hög puls gick jag ner på 127:an igen men nu tillbaka mot tavernan. Varje gång jag hörde en lastbil komma bakom mig stack jag upp i skogen och gömde mig. Slutligen var jag tillbaka vid tavernan men ingen fanns där då heller. Nu kom tårarna. Nere vid parkeringen hade jag större tur. Där kom en före detta pojkvän och han blev helt galen när han hörde vad jag varit med om. Skulle han ta bilen och jaga ifatt honom? Jag lyckades stoppade det hela och sa att långtradaren redan hunnit för långt bort.
Tiden gick och ett par veckor senare gick jag som vanligt till tavernan. Vad får jag se på parkeringen på andra sidan vägen om inte den röda långtradaren! Nu visste jag att flera av mina vänner var samlade där. Jag gick in på tavernan och det första jag ser är "förföljaren" som sitter vid ett litet bord och fikar. Mina kompisar sitter ett par bord bort och vad gör jag? Sträcker ut min arm, pekar på den mörka mannen med lockigt hår, och säger högt och tydligt: HAN VAR DET! Ingen såg ut att fatta någonting utom HAN. Utan att se på mig reste han sig och gick ut. Han till och med nuddade mig så nära var han. Då var jag inte rädd. Mina ögon blixtrade. Jag vet att han kände igen mig. Jag var likadant klädd som då, den kvällen Mina svarta jeans, min stora svarta tröja, som mormor stickat och mina boots. Jag hade kritvitt blonderat hår.
Aldrig mera såg jag den långtradaren stå parkerad vid tavernan så där tappade dom kanske en kund….. Det här är en sann berättelse. Ibland har jag undrat vad som kunde ha hänt om jag stannat kvar på vägen, den kvällen. Jag var blonderad, kolsvart klädd. Tog han mig för något annat där jag gick? Kanske hade jag kunnat sluta som en rubrik i tidningarna? Kanske ville han bara ha vägvisning? Men jag är glad att jag följde min instinkt den där kvällen och tackar för ledsagningen genom mörkret. Samtidigt som jag var så rädd kände jag en enorm styrka när jag sprang bland sly, sten och högt gräs. Mina fötter klev inte fel en enda gång och jag hade bara ett mål, att komma till husen på kullen.

Aero

Han är ett geni!

En söt...