Rödhakar...

En Korsspindel...

Stor och fet som synes.
Var ju frestad och petade lite på den och genast gick den i försvarställning...
Mysig va?!

Sitta i ett snokbo luktar pyton;)

Minst fyra stycken höll det till i stenpartiet under bron och där satt jag med bara ett par centimeter att ha fötterna på och en iskall å nedanför mig. Vad gör man inte för att komma nära de vackra varelserna?

En var särskilt nyfiken och dök upp bara ett par decimeter från min fot.

Min egen teori är att den reagerade på kamerans svartgula band som dinglade under mig när jag fotade den.

Stanken kom stötvis och förmodligen var det en varning till bandet att: Kom inte hit och "snoka"!

Fortsatta planer...

Snacka om att jag kommer att ha svårt att sälja/ ge bort ungarna!
Jag älskar dom ju allihop. Men, men...en från varje kull blir kvar iaf:)
Minst, hahahahahaha!
Nästa år blir det utbyggnad av voljären.
Då kommer den att få samma form som själva skjulet har och ännu lite (ca 1 m) längre än det är nu.
Nu har jag ju fått känna in hur det är.
Det kan alltid bli bättre!

En egen avdelning för häckning står också på önskelistan.
Ingen inavel här inte!
Och med de här kullarna som blivit i år blir det inga problem att se skillnad på dom, tror jag.
Jag ska ändå skriva ner ordentligt och fotografera dom vartefter.
En otrolig mångfald av olika färger och teckningar.
Det är bara två hittills som har liknande färger och teckning.
Med de som inte är lika långt i utvecklingen av fjädrar kan jag ju inte svara på än förstås.

Hur många fåglar ska jag ha undrar ni säkert?
Lugn.
Jag kommer hålla mig runt 20-30.
Och om ni fick se hur de sitter i flock ute och hör dem skulle ni förstå och aldrig skaffa bara ett par i en liten bur!
Och visst är det ju roligare att få egna ungar och så småningom ha en flock som man vet allt om redan från början?
Att få se dom som nykläckta och komma ut ur holken sen är verkligen fascinerande!

Gula honans...3 av 7.

En till!

När jag skulle ta mig ann den viola honans holk visade det sig att den lilla ensamma ungen där också är en liten "ino".
Förra gången vi städade ur den var den fortfarande så liten att den inte ens fått minsta dun på kroppen.
Sedan dess har jag bara nöjt mig med att snabbt kolla så den växer och ser ut att må bra.
Nu när jag tog upp den uppenbarade sig det här....."Tackar" violhannen för detta.
Klicka på rubriken så kan ni läsa om detta.

Humla eller skalbagge?

Det är en Humlebagge:)

Svarten och Adam mumsar mat...

Svarten mitt i maten och Adam som allt som oftast sprätter ut den!

Albino...

Ja, det är konstaterat.

Inga pigment alls och helt röda ögon...verkar som om de andra syskonen "tagit" all färg.

Kolla bara den äldsta i kullen. En riktig färgklick!

Stackars kotten!

Det berör starkt när man får höra hur en del stänger av sin tänkande del av hjärnan helt ibland!
Hur fasen kan man ge sig till att sparka ihjäl en igelkott på en gågata?
(Eller någon annanstans ö.h.t?!)
Det är så man har lust att kalla dom som gör så för ickemänniskor!
Människor kan alltid välja sina handlingar!
Men när de väljer att göra så här mot djur undrar man ju vad som slår slint, för kul kan det väl ändå inte vara?

Lite har jag också undrat varför så många igelkottar blir påkörda?
Alla som kör på dom kan väl inte ha lastbilar med hur många ton som helst att baxa med?
Jag menar, de små liven syns väl, så pass stora som de är?
Och de "hoppar" inte hux flux upp på vägen?
De springer i lagom, maklig takt så man rimligtvis borde kunna väja eller stanna!?
Och oftast är det i samhällen man ser dom och där är det ju som bekant hastighetsbegränsat till oftast 50 km/tim, eller?

Så har man jobbat en period...

...och har frivecka igen.
Som syrran sade: När du jobbar tycker jag att du jobbar jämt och när du är ledig tycker jag du är ledig jämt!

Ja, det går i ett, i ett;)

Allt är bra här förutom att Jörgen, vår katt, går under utredning om han har astma eller inte.
Han har fått kortisontabletter som vi ska ge honom ett tag.
Vi började i tisdags och visst blev han märkbart bättre direkt, bara det att idag är han väldigt rosslig i andningen igen:(
Väldigt slö.
Jag blir så sablars orolig och nere.
Vill ju inte att han ska plågas alls.
Älskar honom så mycket!
Håll tummarna.......

Den lilla sover, äter, leker och är så söt att det borde vara förbjudet att va så söt! ;)

Och som ni märker är det långt mellan inläggen här fortfarande.
Datorn är inte på särskilt ofta, åtminstone inte med mig vid den.
Mest Moaskruttan som sitter här.
Men snart nog är hösten och vintern här och då blir det mer skulle jag tro.
Vintern är ju inte min årstid precis................men nu är det sommar, lite plaskig för närvarande men det hör ju till.
Vatten ger liv!
Yihooo!

Våran lille Svarten ruggar!

Kunde han inte fått behålla sitt svarta huvud:(...

Och fläckarna under "hakan" har minskat drastiskt de med!

Men han är "våran" söta unge ändå, eller hur Susanne?:)

Den äldsta...

...är 11 dagar och den yngsta kläcktes idag.
Den skära ungen till höger vid honans huvud är tre dagar gammal...enorm skillnad.
Och den minsta hade krävan full med mat när jag såg den:)

Snart är det dags att städa i holkarna tror jag, tänkte bara att de yngsta skulle få några dagar på sig först, man törs ju inte ta i dom nu heller?!
Så yttepytt... mycket mindre än de "äldstas" huvud.

Klicka på rubriken så kan du kolla på bilder på undulatungars utveckling från dag ett....

Sista...

...semesterdagen är här.
Blandade känslor.
3 eftermiddagar varav en är på sex timmar.
Söndag är ett tolvtimmarspass och mån, tis, onsdag natt.
Sen är jag ju ledig igen en vecka, bra va?
Det är inte så farligt:).

Och A:s finger är nästan "fit for fight" igen..............

Vidare konstaterar jag att vissa inlägg lämpar sig bättre i utkast;)

Besök i Humlen...

Vaknade...

...helt förstörd!
I drömmarnas värld kan man få vara med om det mesta och ibland kan känslorna efter en dröm sitta kvar flera timmar efter att man vaknat.

Tidigt imorse vaknade jag efter en väldigt känslosam sådan.
Jag satt med kusiner från Mariefred och tittade på kort jag aldrig sett på mormor och morfar.
Det vr från Kanarieöarna och Malta.
På ett kort stod alla på en stor lutande gräsmatta utanför ett hotell och det såg ut som om de var i full gång med en slags "dattenlek" Det var barn med där men jag vet inte vilka det var.
Kanske var det en gemensam hotellek?
Gräsmattan hade bara fläckvis gröna fläckar och en och annan lågväxande palm stod till vänster i bild med fint högt gräs bredvid sig och där skymtade mormor fram.

Plötsligt börjar alla på fotografiet att röra på sig och som om det var en gammal superåttafilm utan ljud, kunde vi följa den roliga leken.
Måste säga att mormor var förvånadsvärt smidig:)

Nästa foto var från Malta och även där utspelades någon form av lek, denna gång på en strand.
När även denna bild blev rörlig och morfar kom springande, brunbränd som alltid och även han kom från vänstra sidan av bilden, om nu det har någon betydelse?...då brast det för mig och innan jag vaknade kunde jag se hur han stojjade runt med barn där på den härliga stranden och han log som bara han gjorde!
Naturligtvis finns det suddiga fragment från drömmen men de lämnar jag.
Kan inte komma på hur det va.
Det här är vad jag minns tydligast och jag storgrät av saknad då jag vaknade och fortsatte ytterligare en liten stund.

När jag sedan somnade om drömde jag att jag satt i A:s rallybil med Moa i kartläsarstolen.
Vi stod redo för start och väntan var olidlig!
När vi så slutligen skulle iväg till första sträckan blev vi ståendes vid en järnvägsövergång med bommarna nedfällda och det var då jag kom på att jag inte hade hjälmen på mig.
Men hur vi än bar oss åt fick vi inte tryckknapparna under hakan ( gammal hjälm) att fästa och slutligen gick då knapparna sönder och vi kom inte ens till start!
Det var bara att vända....plötsligt var vi i en stor byggnad och körde och Moastackarn gjorde så gott hon kunde att försöka lotsa oss ut på gatan igen men det var som om vi kom längre och längre in och ner i byggnaden för varje dörr vi körde igenom.
Och ändå hade hon ju karta för det också?
Efter många om och men kom vi ut ur byggnaden från källaren och vi klev ur.
Genomsvettiga och irriterade.

Himmlen var lite mörkare som om det var skymning.
Himmlen var fylld av stora flygplan och de släppte av ett hav med människor.
Det var männinskor med fallskärm och först bildade de ett sort brett led och de föll inte som är normalt utan de kunde fara runt somm de ville....när ledet som var cirka femtio man brett bildade de en cirkel så stor att de täckte från horisont till horisont, runt om en vart man än såg!
Ibland släppte de varandras händer och släppte igenom flygplan som slutligen släppt av alla passagerare.

Det var både skrämmande och fascinerande att se alla dessa människor däruppe.
Och när de började dala nedåt förmörkades himmlen ännu mer och vi fick hukandes ta skydd, springa in i ett hus.
De landade överallt och alla röster som närmade sig uppifrån blev till slut så öronbedövande att vi fick hålla för öronen.
När allt lugnat sig, gick vi runt och letade efter någon fast jag vet inte vem?
Hittade inte personen heller.

Allt slutade med att vi satt i en av korridorerna vi kört med bilen i och där var dukat långbord och vi gick och plockade buffémat?
Sen vaknade jag igen......så det kan bli?

Men saknade jag kände från första drömmen vill inte släppa greppet om mig än riktigt...

The face...

Ser ni ansiktet i mitten av molnet?

Lite mat i magen...

...och sen var det färdigt!
Knappt benen bar mig hit till stolen;)
Det är sååååå skönt att va ledig!
Vad gör det att man blir dåsig?
Inga måsten eller direkta krav....det hinns med sen......

Idag blev det lite ihopaplock som faktiskt blev riktigt lyckat tro det eller ej.
Man tager vad man haver!
Nudlar,  brynt fläskfärs,  2 gula hackade lökar, en skvätt ( ca 1msk) överbliven bearnaisesås, liiite grädde, chilipeppar, och  fyra matskedar sötsur sås. Ja just det ketchup med!
Visst låter det vidrigt?
Men när jag själv och t.o.m min superkräsne gube som aldrig smakat nudlar ens sa att det var
jättegott så......
Nu återstår att se hur man mår om någon timme eller så kanske?

Inatt hade vi lite action här.
Emil hade s.k nattskräck och jag hade ett fullt sjå att försöka få honom att lägga sig igen.
Kattungen slet han till sig också och sprang runt med.
Lyckligtvis hann jag ta den från honom utan dramatik.
Efter en stund skrek han rakt ut: -NEJ vad har jag gjort!?
- Vad Emil, frågade jag.
-Varför dödade jag katten?
Skräcken i hans ansikte förvred honom så hårt att han nästan inte gick att känna igen!
Ibland trodde jag att han var vaken och fick klara svar av honom för att i nästa sekund springa ifrån mig med skräcken i ögonen igen.
Moa vaknade och blev helt chockad av att se sin bror skrika i panik och prata konstigt.
Det hela varade i ungefär dryga tio femton minuter.
Till slut fick jag in honom till A där det är betydligt svalare än i övriga huset och då lugnade han sig och lade sig att sova lugnt igen.

Men för alla föräldrar som varit med om det här vet att det är väldigt nervpåfrestande och är inte alls så lätt att se sitt barn irra runt i panik helt omedveten om det.
Och trodde att det bara var mindre barn som det blir så här med?
En tioåring som skenar runt i panik känns inte det minsta kul.
Stark som en oxe och lika slingrande som en ål.
Att inte kunna lugna sitt barn eller få stopp på det......

Om en vuxen människa skulle hamna i det här tillståndet skulle de ju för tjyven lätt kunna mörda utan att veta om det!?
Hua!

Om ni klickar på rubriken: "Lite mat i magen"... kan ni läsa om vad nattskräck är för något.

Prinsen...

Tio fågelungar totalt idag...

...och det piper oavbrutet ute i fågelhuset.
De största har fått fjun och början på fjädrar, men det är inte den som har öppnat ögonen, konstigt nog? Det är den som är snäppet mindre än den.

Den "vackra" honan fick full pott!
5 av 5:)
Hoppas inte den gula har samma tur ärligt talat, för de kommer inte att få rum i holken!
Hon la 10!

Har börjat regna så smått igen men jag hann städa ur bilen i alla fall.
Nu är den så fin igen så man vill ju knappt sätta sig i den, blink,blink;)
Tvätta utvändigt får bli en senare fråga.
Om en stund ska vi lassa på kärran med byggavfall och lite annat som ska till soptippen.

På torsdag börjar jobbet igen och ibland känner jag mig redo att ta nya tag men oftast känns det vemodigt att semestern snart är slut.
Men det beror nog mest på att vi har så mycket ungar här hemma nu och att A går hemma ett par veckor till.

Någon sa till mig igår att nu följer några dagar "sånt här" SEN kommer den sommarvärmen vi vill ha!
TACK FÖR DET! Bara för att jag börjar jobba då;)?
Jaja, så äär det och inte är jag förvånad.
Äsch det blir nog bra:)
Det är bara att suga åt sig de timmar man é hemma:)!
Ska inte klaga det minsta egentligen...den här semestern har varit hur bra som helst!
Och det är ju faktiskt tre hela dagar kvar!

13 undulater...

...har nu utökats till 21! En unge till idag när jag tittade efter att ha gjort ett par dagars uppehåll i "snokandet".. Den gula har fortsatt tre och den viola en. De "vackra" har fått sin fjärde, förmodligen igår...

Den gula sitter i mitten på pinnen vid luckan och  violen på den grövre pinnen över, andra från höger.

Den "vackra" sitter allra högst upp till höger under taket precis...

Den långa väntan är över...

...det blev ingen bebis;) ( nä inte planerat det alls) och heller ingen hundvalp ( inte heller på kartan), men väl en kattunge.
Vi har ju haft tre katter förut så....(jag som sagt sedan Benny dog att: NÄHÄ nu blir det inga fler, så var det jag som bestämde mig för den här)
En liten gulltott är det och man kan knappt låta bli honom alls.
Barnen har otroligt kli i fingrarna att hålla på med honom hela tiden!
Men efter att ha haft en hel hoper barn här på förmiddagen med tjo och tjim så är den lille helt slut nu och sover, sover och sover.
Måhända blir det ytterligare en natt med lite "ropa på mamma- jamande" och nafsande i öronen och tugga i mitt hår.
Men det gör inget...

Han har inte missat kiss o bajslådan en enda gång idag och det är oerhört duktigt för att ha bott i en ladugård tidigare, tycker jag.
Fast även där var kattungarna duktiga och gjorde inget på fria ytor utan bara där de kunde krafsa, de gör ju så, så det ska nog gå på ett kick att få honom helt rumsren:)
Van vid kattlucka är han också så den har vi stängt för utgång just nu. Håller honom inne ett slag tills han rotat sig med oss ordentligt, sen kan han så smått börja vara ute igen, med sällskap av oss såklart för då blir det ju nya saker igen att utforska och då är det bäst att va med lilla killen ett tag.

Lite ont gjorde det att ta honom från det underbara stället med fria ytor att springa på både i ladan och utanför, spännande stenmurar, andra djur, men, det var vi eller att "tas bort".
De kan inte ha fler goa katter därute så...

Måste säga att det känns lite nervöst med en så här liten i huset igen.
Det är ju åtta år sedan vi hade Jörgen så liten och det är märkligt vad man glömmer?
Var jag lika orolig då tro?
De är ju små skatter och inget ont i världen får ju hända dom!

Valdemar...

 Va, slutade snöret röra på sig?

 Jaja, det får väl gå ändå:)

Skönt med lite regn...

...efter gårdagens slit ute.
Det blev mycket gjort och fast jag hade velat fortsätta lite idag med fick jag avbryta vid middagstid då regnet smög sig på.
Finns ju lite att ta sig för inne också och då passar det ju med lite regn, eller hur?

Den gula undulathonan satt ute när A och jag kom hem från stan nyss och undrar just hur hennes tre ungar tyckte om att få en dyblöt mamma över sig?
Men jag förstår att hon vill ut och sträcka på sig, fräscha till sig efter de dryga dagarna med ruvning!
Nog för att jag vet att det ska vara hög luftfuktighet när de ryvar och så ( har duschat där inne varje dag nästan även om det är bra fuktigt i luften ute) men det kanske är att överdriva att skutta in med fjädrarna droppande av vatten?

Violhonan fick en kläckt idag och jag måste säga att de är oerhört små!
Men om allt går som det ska så har den växt till sig betydligt bara om ett par dgr.
Den gulas äldsta är ju minst två gånger så stor redan o den är ju knappt en vecka, otroligt!
Snacka om växtvärk?

"Den vackra" som jag kallar henne har också tre bebisar ( vad jag vet, kanske fler nu) och hon blir totalt vansinnig om man är där och gluttar.
Men lite koll måste man ju ha.
Skulle någon ligga död måste den ju plockas bort.

De två engelska har börjat vara ute mer och mer, passar på att titta då och inget verkar kläckas hos dom.
Äggen ligger huller om buller därinne när de är ute och tror inte de vet vilka som är deras men när båda är inne petar de under sig dem och fortsätter ruva.
Undrar om de ska hjälpas åt att mata ev. ungar också?
Om någon varit med om att två honor ligger och ruvar i samma holk är jag tacksam för en kommentar här nere under inlägget.
Är det vanligare än man tror kanske?
Holkar finns ju till alla men en ratades och är tom.
Tror ingen varit inne och kollat i den ens....
Ja vi får väl se hur det går.
Damerna har då inte mått dåligt av att ligga där ihop iaf.
Violhannen matar en och regnbågshannen den andra:)

7 ungar totalt om inte "den vackra" fått fler, ska kolla imorgon vid tillfälle.
Hej so long...........

Det har varit en underbar dag!

Målat lite runt fönsterna, kört till staden två ggr och NU har bensinhöjningen börjat skulle jag tro så jag passade på å tanka fullt fast jag bara kört 20 mil. Kanske att bilskrället får stå det mesta tills jobbet börjar igen nästa torsdag?
Blir en sväng till Pauli imorrn och till Maxi en dag.
Sen blir det cykeln resten. ( om det är inom byn alltså)
Vidare har det gått i ett med barn, grillning, kärt fågelbestyr och lite annat smått och gott.

Vara utan rökat funkar också finemang även om jag fuskar med en miniportionsprilla då och då.
Tänker faktiskt inte på rökningen alls.
Inte ens när någon tänder en bredvid mig heller längre.
Men men skulle tro att suget kan komma när som helst ett bra tag framöver?
Ska väl inte bli för kaxig eller hur?

Moa och en kompis bakade underbara kladdkakemuffins idag och önskar att de gjort mååånga fler!
Men det är väl bara att köpa hem mera smör och mjöl och fjäska ordentligt så kanske det blir fler redan imorgon?
Egentligen skulle man baka mera för det är ju så gott!
Bullar var nog ett par tre år sedan jag gjorde t.e.x.
Det är ju skandal när man har barn i huset!
Det ska de ju ha!
Bullar, en aning uppvärmda i micron och kall mjölk, det är ju inte mycket som kan klå det!?

Och innan jag loggar ut härifrån måste jag ju bara tala om att nu piper det MINST fyra små fågelbäbisar ute i fågelholkarna.
Nu är jag inte så orolig att alla ägg som är kvar ska vara befruktade men skulle tro att det blir fullt upp ändå.
Den viola honan ser bara ut att ha 1 befruktat av 5 och undrar om det kläcks?
Borde gjort det nu, kanske har ungen inte klarat sig?
De två engelska fröknarna har börjat vara ute mer och mer så kanske blir det inget där heller?
Vi får la se................................

Fina rapsfält i Kolbäck...

Bara tio dagar kvar...

...på den sköna semestern nu då.

Andreas har börjat skrapa blecken över fönsterna (så gott han kan med en hand) de ska målas.
Det gör jag.
Kan inte påstå att de som bytte fönsterna har varit försiktiga med dom precis.
Vi har sett en del andra saker också som de "slarvat" med så det kommer bli ett telefonsamtal till berörd firma.

Inatt skulle Emil och en kompis sova i tält men framåt nattkröken kom de in med madrasser och div sängattiraljer då de legat och hört på en stor tjur som brölat minsann;)
- Och den kom närmare mamma så vi törs inte ligga kvar!
Jag förklarade att det nog inte var en tjur utan en ko och att det lät närmare ibland berodde på hur vinden låg på.
Men inte hjälpte det:)
Så visst fick de komma in... det hördes ett par dunsar däruppe när de la sig tillrätta sedan blev det knäpptyst.
Tror de somnade på bumsen, hahahaha.

Nu sitter det två fnittriga "luar" i soffan och tittar på TV.
Moa är ute och klipper gräs hos grannarna och även om det ligger heltäckande tunga moln över Holsby så verkar det bli en ny härlig dag!

DET ÄR JU SEMESTER!

Piper i en holk till nu...

...och kakarikin som har besvär med ett öga har fått flytta till en annan bur.

 Det är ju lättare att ta honom då eftersom han ska behandlas med en ögongel två ggr om dagen.
Fast han är slug den rackarn och har lärt sig att min arm inte når ända upp i taket så där hänger han upp och ner och "flinar" åt mig.
Inte hjälper det nämnvärt att jag kommer med en hand på ovansidan heller då han vet att gallret hindrar mig där.
Så det är bara att försiktigt lossa fötterna så han tappar taget.
Och sen är det bara att jaga runt efter honom igen tills man får napp:)
Jag fick ett ordentligt nyp i tummen förut och var glad för handsken, annars hade det nog blivit ett hål.

Tur det bara är tillfälligt, stackarn.
Det märks att han inte är pigg på att sitta där.
Inte ett pip och sitter bara å kurar i ett hörn på en pinne.
Men han äter och dricker, det märks tydligt då bordsskicket inte är det bästa;)
De har nämligen en specialitet att sprätta runt med foten i matskålen så det yr frön överallt!

Skillingaryd...Rally...

...blev det som resmål idag.
Vid sextiden studsade jag, hrm, upp och käkade frukost med maken.
Barnen var sega och de behövde bara kliva upp, klä på sig och följa med.
Frukost fick de i Vrigstad på macken.
Varsin korv med bröd!

Väl framme satte jag mig på en brassestol på Mattis plats vid service och slog igen de grå.
Solen värmde skönt och det var lång tid till start...

Nu blev det inte som Mattis tänkt sig kanske och redan tidigt på första sträckan höll han på att lägga bilen på sidan.
Och punka på vänster fram blev det också. ( tror jag)
Efter det ville sig inte koncentrationen infinna sig riktigt och istället för att försöka ta igen förlorad tid på dryga 1.40 på första sträckan och ytterligare 20 sekunder på andra så tyckte vi alla att han tog ett bra beslut, dvs att bryta.
Varför riskera mer än tappad tid?

Och under tiden satt jag i bussen och mådde illa.
Förmodligen för den stunden jag satt i solgasset.
Men barnen och A svassade runt utan att vara det minsta besvärade av värmen.
Så gick Moa och jag en sväng och då blev det faktiskt bättre igen:)
En hamburgare slank ner innan vi begav oss ut på sista och femte sträckan och fick se svärfar Kennet dra förbi.
Jäklar, gubben kan än!

En Ozzy till...

Moster Violas gull!

YES! NYBLIVNA FÖRÄLDRAR!

Första fågelungen idag!
Den gula honan fick den första lilla rosa "pipsaken".

Välkommen till världen och måtte allt gå bra!

Känns som om jag blitt mormor;)

Ozzy...

Många ägg har det blivit!

24 st!
Nu har jag inte lyst och kollat hur många som är befruktade men kollade i en holk lite snabbt igår i alla fall.
Av fem ägg där var det ett som kändes tyngre och var lite mörkare i färgen, de andra såg gula ut inuti och var lätta.
Men riktigt säker kan man ju inte va bara av att känna på dom.
Vi får väl se, jag vill inte störa för mycket.
Fast givetvis måste det kollas så allt ser ut att gå bra med honorna och äggen.
Varannan dag brukar jag glutta lite.
Spännande!
Om jag räknat rätt ska de första börja kläckas i helgen:).
Så nu blir det inga längre utflykter av det som är kvar av den här semestern.

Förra helgen var jag i Kolbäck och på lördagen var vi till Nyköping och hade en helt fantastisk dag!
Hjärtligt tack!
På måndagen åkte jag hem till familjen och fick med mig mor några dagar.
Så smalll det bara till och blev torsdag, dagen hon skulle åka hem igen:(.
Men först drog vi till kär syster /moster i Hallingeberg och hälsade på.
Underbart där och hjärtligt tack till dig med!

Senare i "korset" vevade vi ned rutorna och kastade slängpussar och skildes åt.
Jag rattade höger mot Västerviksvägen och hon vänster mot Norrköpingshållet.
Kändes tomt.

Även om man är bitter...

...så får man inte bete sig hur som helst, eller hur?

Emil och jag var bort till kiosken och när vi kommer in står det en rent ut sagt hemsk gammal man vid kassan och bara sprutar ur sig svordommar och är helt ruskigt dum!
Hon i kassan ser helt knäckt ut.
 När han gått och vi handlat färdigt och var på väg till bilen kommer surkarten tillbaka och går in igen.
Jag slänger in grejjerna i bilen och ber Emil sätta sig och vänta på mig.
Går in igen och låtsas som att jag glömt något.
Han gormar om "svartskallar" och annat.
Jag kokar inombords vid det laget.

När han gormat färdigt och går ut, kliver jag efter och säger till den goa vid kassan att jag bara gick in igen för att hjälpa henne om det hade behövts.
Ingen av de kunderna som varit med första gången var ju kvar och jag hade inte hjärta att låta henne vara ensam med honom trots att det var nya kunder där.
De hade ju ingen aning om vad han gjort strax innan...

När vi åkte hem berättade Emil att gubben hade blängt in i bilen och då blev han så rädd att han gömde sig så mycket han kunde.
Fy, vad dum jag kände mig som lämnat honom där:(.
Senare ikväll när vi kollade på Postkodkampen på TV sade han helt plötsligt:
- Han borde åka i fängelse!