Och Emil blev med mig.
Han hade ett kruppanfall tidigt imorse igen.
Trodde det växt bort eftersom det var lugnt förra vintern.
Men jag var några år äldre än Emil är nu innan min krupp försvann så...
Tänk vad det förändrats sen dess. ( som allt annat)
Då skulle man ligga i varma ångor och plågas.
Var det inte så, mor å far, eller minns jag fel?
Nu ska man ut " miss i nassen" och vandra i kylan med dom.
Fast det är helt ok.
Det lättar på ganska fort o bra.
Bara två gånger har vi fått tillkalla ambulans.
Man gör det när de blir blå se...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Så här många besök är jag inte van vid... typ 10 om dagen annars. Kan någon svara?
-
Vad ser ni? Hur upplever ni den? Jag får en känsla av något men vad tänker jag inte tala om...än...och får jag inte minst fem svar , anonym ...
-
...trodde jag i alla fall att det här var när jag såg den. Nu efter att ha tittat i min bok vet jag inte längre. Någon annan som vet?
-
På Aftonbladet kan man nu läsa om vad jag såg på en TV-dokumentär för ett flertal år sedan. Tycker mig se mer och mer sådant i tidningen...g...
-
Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
-
Blir det inte så stora ansträngningar, men promenaden ska bli av lite senare. Drygt två ton...det känns i armarna kan jag lova er! Pappsen v...
-
Ni vet, till höger i bloggen...se och hör. Vilken version är bäst . Kom igen, tyck till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar