En högre växel...

...med träning av ryggen!
Gymnastikprogram och promenader, cykling. Fortsatt men med ännu mera intensivitet.
Om två veckor börjar jag med halvtid.
Ska bli skönt att kunna gå till jobbet igen.
Är ju ingen "gåhemmamänniska".
Men målet måste först vara att kunna röra mig utan att vara rädd för att det ska låsa sig.
Än så länge finns det vissa moment som spökar.
Nåväl!
Nyss rök Emil ihop med en av sina bästa vänner.
Emil satt på insidan av kattluckan och tog på sig skorna.
Utanför satt kompisen och slog på kattluckan.
-Lägg av! ropade Emil flera gånger.
Men som barn är slog han ju till en sista gång.
Och då sprack luckan.
Jag gick ut och sa att det var väl bra onödigt.
Men sa i samma andetag att det får vi fixa med silvertejp eller dyl så katterna inte gör sig illa.
Och att de inte ska vara så våldsamma med saker när de leker.
Jag gick in.
Men Emil var ju bara tvungen att ge honom en känga att: Jag sa ju till dig att inte slå på den!
Varpå kompisen förmodligen känner sig jättedum och skriker att han aldrig ville leka med honom mera!
- Bra för jag vill aldrig se dig här mer heller skriker Emil tillbaks.
Så drar kompisen iväg på sin cykel i ett vrål.
Det var ju bara för mig att cykla efter den knäckte killen.
Jag mötte honom en bit bort.
Ingen var hemma förnärvarande hos honom.
Vi pratade en stund och jag förklarade att det inte var någon katastrof med luckan men att det var dumt av dom att ryka ihop såpass för det.( drog samma för Emil innan jag åkte)
Och att det är bättre att stå för vad man gjort, bla, bla, bla...Han följde med tillbaka och de bad varandra om förlåtelse.
- Och sen vill jag inte höra mer om den där luckan!
Så!
Och nu leker de igen som de gör allra bäst:)!
Alla glada!
(A får laga luckan)