Hopp och lek!

Ella 8 månader...klick och läs om rasen HÄR.

En Dvärgpinscher, en riktig liten fröken charmknutta, stötte vi på när vi stod och väntade på att barnen skulle komma ut från skolan i em.

Ozzy...

Ett isande avgrundsskrik...

...bröt tystnaden här på Missionsgatan för en kvart sedan och jag undrar hur många som nackhåren reste sig på husen här omkring.
Anledningen till det var att jag bad Moa och hennes övernattande kompis om en ficklampa då jag hörde att det morrade under min bil när jag var ute för att kolla om den var låst.
Jag blev väl inte direkt rädd men undrade ju vad det var.
När jag gick mot dörren ökade ju morrandet i styrka och jag skyndade väl på stegen lite.
Som om något skulle komma framrusande och bita av mig hälsenorna, fniss, fniss.

I samma ögonblick tjejerna kom ut med ficklampan kommer Harry utrusande från bilens underrede och efter ett litet mörkt avlångt streck efter.
En minitax!
Moa och jag springer efter och när Moa inser att Harry var i fara ger hon ifrån sig det mest panikslagna, dödsföraktade skrik ni bara hör på film annars!

"Ägarinnan"? kom från baksidan och på en halv minut var den lilla ettriga saken infångad.
Moa norpade till sig den när den sprang upp på våran trapp och det innan jag hann säga att hon inte skulle röra den.
Ja, för man vet ju aldrig.
Men den lät sig infångas och blev lämnad i den förtvivlade "mattes" famn.
Allt slutade bra även om stackars Harry nu kryper utmed golvet och är allmänt stirrig...
Och stackars Moa som blev så rädd.
Jag tog henne i famn och hon lättade på trycket med några tårar.
Nu sitter hon i fotöljen och spelar Nintendo DS.
Fast nu ska vi runda av här och krypa till kojs.
Hoppas inte allt för många blev störda i sin ev nattsömn.
Natti, natti....................

Godnattbild...

till alla... på en av de goaste som finns! Sov gott.................

Hemkomna...

...efter att ha tillbringat några timmar igår och idag hos en moster.
Träffade ytterligare en som jag inte sett på både år o dagar.
Moa vart med och fick träffa både dom och kär mormor.
Det var ett bra tag sedan där med.
Ozzi muntrade upp natten med klor och bus:)
Lilla godingen där!
Liz och Donna visade att de kunde både det ena och det andra.
Sååå söta, sköna hundar! Fast med en sådan matte så! ( kanske kommer bilder snart?)

Men allt trevligt går snabbt förbi och nu är vi hemma igen dotra o jag.
Fast det är ju rätt trevligt det med, inte så jag menade;)

Tack ska ni ha för en härlig helg...

Vira...

Hon är så go:)

Så len päls...

...så man ville bara stryka kinden mot henne:)

Om hon tillåtit...söt också:)

Strömmahults gårdshund:)

Njuter i solen.

Fina Vira!

Vad säger man?

Saknar alla på Fyrbacken...

Foto: Owe Lundgren

...vill krama om...

Sötsaker!

Vilka sötsaker jag har fotat idag!

Nu ska vi åka å ge barnen sista sprutan mot grisflunsan...

Kolla gummans nöjda leende...Klick HÄR

...innan...
SOM vi garvade, om och om igen. och ju fler gånger vi såg den ju mindre förstod man HUR hon kan flyga så där och inte bli släpande eller åtminstone hänga med benen efter sig?
Hon lyfter ju faktiskt!

Tack älskade mor och kära mostrar för en väldigt trevlig helg.
Jag har en go, varmer känsla just nu tack vare er ALLA!

OCH, Inte alls lika långt som FÖRUT fast ni bor kvar där ni gjorde, än...hehehe!
Tänk att man ska bli (nästan) 40 innan en begriper det då?
Vaddå kartbok?

NEEEJ!

-Nu får jag aldrig krama honom eller se honom en sista gång!
Tårarna rann tätt nedför kinderna och jag vaggade henne i min famn.
Fanns inte så mycket annat att göra.
Att jag sen försökte förklara hur det gått till kändes bara tamt och dumt.
Det finns inga ord som lindrar smärtan av sorg, tomhet som gör ont...

Jag hör hundarna från Kolbäck i bakgrunden.

Pratar med mor.
Ozzys ben är nästan helt läkt nu.
Snart blir han av med gipset.
SEN kommer det mera pass för henne och Owe.
Det ska tränas och stärkas muskler som tappats.
Han har visst blivit lite tanig hela han säger dom och nu får han lite extra gott i maten.
Vad det nu va?

Hopp o lek på Fyrbackens...

Ozzy skuttar runt...

Morsan och Owe är förundrade över hans lugn o tålighet i och med hans nuvarande tillstånd..
Han är så go den hunden så om ni bara visste!

En ny stjärna har landat på Fyrbacken!

På bilden tagen av OWE LUNDGREN eller IRRE BREDIN står från vänster, morfar Simen, Owes son Figge och nytillskottet, Simens barnbarn Ceasar.
Fin trio inte sant?
Man kan ju gott utan att överdriva säga att det händer grejjer på Fyrbackens greyhoundsområdet?
Välkommen lilla Ceasar 6 månader!