Strax efter fem...

...imorse begav jag mig mot de Pauliströmska nejderna.
Lite undrade jag ju vad jag höll på med.
Naturligtvis fanns inte skiktdimman ute i hagarna bakom kyrkan i Alseda som jag hoppats på.
Igår var den där men då va inte Nicke med naturligtvis.
Men det får jag väl kliva upp en annan underbar morgon och ta kort på.
På parkeringen där M och jag stämt träff satt han och väntade redan.
Stativ och stövlar inpackat.
Jag hoppade in och vi drog till Flen.
Och när vi klev ur slog morgonljuden emot med full kraft.
Korpar kivades, orrar spelade, knorrade, kluckade och blåste, väste. Det prasslade i slyn en bit bort. Kanske en älg eller rådjur.
Småfåglar pep överallt.
Änder tjattrade.
4 Storskrakar flög in en bit bort. Trodde först det var vanliga änder men det såg jag sen här på datorn att det var det inte.
Vi gick ut på bryggan och såg solen skifta från mörkt orange till ljust ,ljust gul.
Då for vi vidare ut på småvägarna och hamnade slutligen vid Skuruberg.
Där visade han mig en del inställningar på kameran.
Det är en hel vetenskap!
Fick låna stativ. Men efter en stund gick jag över till att hålla kameran igen.
Sen hängde jag över vattnen, låg på backen bredvid, satt på stenar, hängklängde i slyn, klev rakt ut i bäcken. Allt för att få till något bra.
Efter en stund kände jag att det fick vara nog.
Nacken stelnade och fötterna var iskalla.
Vi tog en snabb runda förbi Ramsens badplats för att se om svanarna var där.
Det var de inte...