Nu är det dags...

Läggdags. För mig. Barnen och A tittar på tv o käkar chips och ostbågar.

Jag vet en som förmodligen är på väg eller redan sitter någonstans i en skog och har kameran i högsta hugg. Själv åkte jag på en fruktansvärd kramp i nacken ( ej nackspärr) efter kameratouren imorse. Jisses, man tål ju "apselut" ingenting längre. Gå i skog och mark som var min stora avkoppling förr. Fast det var nog snarare "orangutanggymnastikfasonerna" vid lilla vattenfallet som ställde till det. När jag tänker efter så glömde jag bort att jag inte är så vig längre;) Det är allt för bilden!

Har haft en värmekudde som sällskap i ett flertal timmar men utan lindring. Jag kunde inte ens skratta utan att det låste sig, så det blev att gå i A:s pillerburk och sno till sig ett litet rött piller av något slag tillsammans med en stoor alvedon till slut.
Då som först släppte kramperna.
Som de säger i reklamen: - AAAAAH!
Så nu är jag igång igen:)
(Och då går ho och lägger sä?)
Ses imorrn.
Natti...