Barnen får påskägg och klär ut sig.
Pynt och så?
Äsch.
Jo, vi ställer fram barnens för det är det som värmer och betyder något.
Pynt jag hade förr, när jag var ensam finns inte kvar. Jag slängde det häromåret. Det lilla jag hade.
Påsken har aldrig "satt sig" hos mig.
Faktiskt så betyder storhelger mindre och mindre.
Alla storhelger.
Kommersens fel tror jag. I mångt och mycket. Om man nu ska leta fel.
Det står en upp i halsen.
Då stänger jag av.
Inte så att jag missunnar andra det.
Påska på:)
Men det är väl så för häxor? Vi har det med oss året runt.
Vardag;)...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
-
En kär vän skrev till mig å sa att det är något konstigt på min blogg? Det skulle visst öppna en massa fönster när denne går in här...gör de...
-
God eftermiddag :) Har varit en ruskigt lång paus i bloggandet. Så mycket som hänt och så mycket att bearbeta. Nu har det mesta fallit på...
-
Sinnena vaknar. Så efter besöket hos kiropraktorn idag flödar blodet ännu bättre och det hjälper ju också till. Lite öm dock. Och med syreti...
-
...som är upptrampad till Eksjö, önskas gro igen efter imorgon dag! STOR KRAM!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar