Barnen får påskägg och klär ut sig.
Pynt och så?
Äsch.
Jo, vi ställer fram barnens för det är det som värmer och betyder något.
Pynt jag hade förr, när jag var ensam finns inte kvar. Jag slängde det häromåret. Det lilla jag hade.
Påsken har aldrig "satt sig" hos mig.
Faktiskt så betyder storhelger mindre och mindre.
Alla storhelger.
Kommersens fel tror jag. I mångt och mycket. Om man nu ska leta fel.
Det står en upp i halsen.
Då stänger jag av.
Inte så att jag missunnar andra det.
Påska på:)
Men det är väl så för häxor? Vi har det med oss året runt.
Vardag;)...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
... makaroner, är det inte mumsigt i sin enkelhet? Det sitter jag och glufsar i mig i skrivande stund. Igår var suss och jag till Lessebo...
-
...kan få helt olika färgställningar och det är det som fascinerar mig:)
-
Hos oss bor det två engelska donnor som av en anledningen inte kan kan ta hand om sina ungar rätt. De ligger för tungt o ihjäl dom helt enke...
-
Mmmm, dagen började med lite trötta barn. Satt i sen igår tror jag. Sen har det varit full rulle. Sol, vattenspridare, liljekonvaljer, fika ...
-
...var Emil och jag ute och gick i skogen med varsin kamera. När vi kom ut på ett några år gammalt hygge med mycket björksly stannade vi u...
-
Att vakna efter sista natten och på friveckans första dag brukar inte vara med någon större dramatik. Naturligtvis är man skitslut och har ...
-
..regn hörs. Det smattrar inte utan regnar så där så det bara susar lite. Fast det är "dyngsursregn" ingen "fjuttskur" h...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar