Och så fortsätter det.

Jag sitter här och ler.
Fånigt.
Pinigt.
Skrattretande.
Illmarigt.
Så, jag!
Hur morgonen började vet ni...
Det har fortsatt.
Jag satt och skrev mitt hittills längsta mest positiva inlägg någonsin, för ett par timmar sen.
Efter att jag kommit hem från frissan.
Rugguggla= krulltott.
Nåja.
Inlägget försvann. Borta, poff, upp i rök, kommer aldrig mer igen.
Men det gjorde barnen. (Kom hem alltså.)
Jag började med mat, talade i telefonen bla, bla, bla...
När jag lagt på ringer det nästan omgående.
Fläsket skvätter i pannan och jag sänker värmen.
Ja inte på pannan (min) utan på spisplattan.
När jag ser på numret blir jag såååå trött på mig själv igeeen!
- Vi är på G!
Av med kastrullerna och värmen.
Med en rivstart drar vi iväg, Moa och jag till frissan igen.
Hon hade ju en tid halv fyra i eftermiddag. Typiskt, men inte olikt mig om man säger så.
Nästan tio minuter försenad sitter så Moa där i frisörstolen och talar om hur hon vill ha det.
Jag åker hem och fortsätter med potatismoset.
Tralala.
Ropar på Emil som sitter här uppe och spelar på datorn.
- Var e Moa? undrar han när vi förblir ensamma vid matbordet.
Jag brister ut i skratt.
Hon är hos frissan, svarar jag och ruskar på huvudet.
Han har inte ens märkt att vi åkte...
Sicken mor de har?