Läste...

...att man äger sin egen kraft.
Visst är det så?
Man styr sina egna val och vägar.
Man hämtar styrka i sånt man mår bra av.
För mig finns den lite här och där.
Bl.a att få vara ensam då och då.
Bara rakt av, ensam.
Och det är helt individuellt vart man hämtar styrka.
Att sitta med en vän vet ju alla att det är enormt mycket styrka i.
Ventilera. Skratta. Tjoa, härja, delge, lyssna på...ja, ni vet.
En som ser, känner, bryr sig utan allt för mycket ord alla gånger.
Ser till att man mår bra.
Eller försöker göra det.
Hur mycket ska andra styra ens mående?
Jag menar inte att man ska bli hänsynslös och egoistisk!
Utan snarare att man måste kunna förbättra sitt OCH försöka göra det så bra som möjligt för dom i sin omgivning samtidigt.
Ansvar.
Men absolut att ens eget mående och önskningar ska komma först i ens liv.
Det tror jag på...(sen vad jag gör är en annan sak.)
Ansvaret för mig själv har bara jag!
Med små barn kommer ju ofta det egna behovet av diverse saker att få kliva åt sidan.
Det är så.
Måste få vara så.
De ser upp till mig.
Jag är deras förebild.
Jag kommer aldrig att tulla på deras mående för mitt ego.
Skulle aldrig vilja åtsidosätta dom för mitt behov.
Men jag måste få dom att förstå mina val för mitt mående på ett begripligt sätt.
Det är inte alltid helt enkelt.
Gör det mig till en sämre mor för att jag vill göra saker för min egen skull?
Det är en grejj som ofta sätter stopp för många tror jag.
OCH det där: VAD ska andra tycka och tänka?
För det finns ju massor av "andra" som tycker och tänker väääldigt mycket om andra å vad dom gör.
Jag försöker att inte göra det, för vad vet vi om orsakerna till att andra gör vissa saker som kan se konstigt ut i mina ögon.
Oftast så ligger det en särskild process bakom folks handlingar som man inte har en aning om!
Jag har ältat det här ämnet många gånger men det står allt tydligare för varje dag att vi inte ska döma andra för NÅGOT!
Varför de har det så och gör så!?
Fast jag kan hålla med om att vissa saker kan skötas snyggare.
Men igen.
Man vet ju inte hur "det" är sagt och uppgjort i vissa saker så....
Dert är inte min eller andras sak!
Och då menar jag inte så här som en del "stela" gör att man ska inte lägga sig i!
Mår någon dåligt är det ens jä...a skyldighet att lägga sig i!
Men man ska akta sig för att bli partisk.
Den andra kanske mår dubbelt så dåligt fast det inte syns!
Man får försöka att ha ett öppet sinne...

Och något som säkert ser konstigt ut i andras ögon är att jag ska kramas till höger och vänster.
För ett tag sen såg jag en som t.e.x. var jättefin i sin nya frisyr!
Vips fick hon en kram och en kommentar om den fina frisyren!
Det är bara sån jag är.
På jobbet.
Hemma.
På stan.
Ja, vart jag än är i princip!
Det är konstigt i en dels ögon.
Har jag märkt.
Inte dom jag kramar.
Nästan aldrig i alla fall.
Varför ska jag kramas i tid och otid?
Varför kramar jag honom?
Eller henne?
Eller dom?
Ska jag hålla igen på kramarna kanske?
Eller välja bättre vem jag kramar?
Hahaha, det skulle inte funka på mig!
Jag "väljer" inte.
De bara kommer!
KRAM på er!