Hur många morgnar sen är det man kände det?
Längesedan.
Eller kanske inte, men den det var länge sedan jag verkligen reflekterade över det och känner stor tacksamhet över det i alla fall:)
Det är lite lagom kallt ute och solens strålar flödar ner och värmer de frusna små grenarna i plommonträdet och får småfåglarna att kvittra det finaste de kan!
Snabbt var jag ute med hinken med godsaker till dom när jag vaknade och nu flyger de i skytteltrafik dit.
Jag kan bara säga att de har varit min räddning i vinter.
Varenda dag har jag stått och tittat på dom.
Och nu verkar det som en stare fattat tycke för en av våra holkar.
Tänk om det blir ungar och man får följa dom?
Höra dom och se när de kommer ur holken sedan.
Det vore så mysigt!
Låter väl som pensionärssvarning som jag går på om "mina" fåglar?
Så är det.
Idag är en bra dag:)
Jag har inte ont någonstans.
Jag grubblar inte på något.
DÅ är det bra!
Kram till alla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
04:30 skakar världen igång igen. ( vibrationen i mobiltelefonen) Det är ett slit och släp:) Ha det bra och natti alla bloggläsare.
-
Vad är det äckligaste DU vet? Eller varit med om? Ni får en stund att klura på det för det tar ett tag innan mitt inlägg kommer. Jag har det...
-
-Nu får jag aldrig krama honom eller se honom en sista gång! Tårarna rann tätt nedför kinderna och jag vaggade henne i min famn. Fanns inte ...
-
...där till höger...
-
Foto: Linda Friman. Här får DU en bild att använda till skrivbordet på datorn. Prova, jag tycker den är underbar!
-
Med ryggen alltså! I flera dagar har den varit ytterst nära att låsa sig totalt strax nedanför revbenen där min böj in börjar. Svanken blir ...
1 kommentar:
Njut då utav bara den.
Skicka en kommentar