Hur många morgnar sen är det man kände det?
Längesedan.
Eller kanske inte, men den det var länge sedan jag verkligen reflekterade över det och känner stor tacksamhet över det i alla fall:)
Det är lite lagom kallt ute och solens strålar flödar ner och värmer de frusna små grenarna i plommonträdet och får småfåglarna att kvittra det finaste de kan!
Snabbt var jag ute med hinken med godsaker till dom när jag vaknade och nu flyger de i skytteltrafik dit.
Jag kan bara säga att de har varit min räddning i vinter.
Varenda dag har jag stått och tittat på dom.
Och nu verkar det som en stare fattat tycke för en av våra holkar.
Tänk om det blir ungar och man får följa dom?
Höra dom och se när de kommer ur holken sedan.
Det vore så mysigt!
Låter väl som pensionärssvarning som jag går på om "mina" fåglar?
Så är det.
Idag är en bra dag:)
Jag har inte ont någonstans.
Jag grubblar inte på något.
DÅ är det bra!
Kram till alla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Så här många besök är jag inte van vid... typ 10 om dagen annars. Kan någon svara?
-
Vad ser ni? Hur upplever ni den? Jag får en känsla av något men vad tänker jag inte tala om...än...och får jag inte minst fem svar , anonym ...
-
...trodde jag i alla fall att det här var när jag såg den. Nu efter att ha tittat i min bok vet jag inte längre. Någon annan som vet?
-
På Aftonbladet kan man nu läsa om vad jag såg på en TV-dokumentär för ett flertal år sedan. Tycker mig se mer och mer sådant i tidningen...g...
-
Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
-
Blir det inte så stora ansträngningar, men promenaden ska bli av lite senare. Drygt två ton...det känns i armarna kan jag lova er! Pappsen v...
-
Ni vet, till höger i bloggen...se och hör. Vilken version är bäst . Kom igen, tyck till...
1 kommentar:
Njut då utav bara den.
Skicka en kommentar