onsdag 14 april 2010

Tar en paus i städandet...

...När jag tog kameran igår var det för att smyga på älg.
Jag gick vägen bortåt skjutbanan i Ädelfors och vek sen av in i skogen.
Fortfarande går det att smyga och tassa men det börjar torka på ute i markerna så snart blir det svårare.
På vissa ställen varnade nötskrikan och någon lite rackare när jag kom å gick men för det mesta brydde de sig inte.
Jag gick o gick o gick.
Där jag hde bra sikt stannade jag o bara stod o tittade, väntade.
Gick ner till Emån och följde den.
Skrämde upp några änder.
Hörde ett par tranor ropa någonstans.
Men annars ingenting.
Då fick jag för mig att gå bortåt grusgropen och vände om.
Snubblade på en sten och upptäckte att den var väldigt fint fårad.
Säkert något sedan istiden. Såg berghällar sticka upp här o där och de hade samma mönster o skåror.
Beundrade omkullfallna träd som mossan helt tagit i besitttning. Gult långt fjolårsgräs som slingrat sig fast och fortfarande hängde kvar över stammen.
Men inga större djur.
Stog en stund vid dammluckorna och såg det rasande vattnet.
Tänkte att om Näcken fick för sig att spela där fick han allt surra fast sig ordentligt på en sten först! En and satt på en sten ute i dammen och gjorde några roliga stretchövningar innan den flög iväg.
Sen gick jag till grusgropen. Gick med näsan i backen och tog kort på allehanda mossa och lavar.
Tittar man så nära ser det nästan ut som en skog i miniaryr med underbara färger!
När jag gått där en stund begav jag mig upp runt den i stället och hittade ett par konstiga högar som liknade aska eller slipspill av något slag.
Och det var placerat på ett sådant sätt så jag undrar om de som hällt det där inte slitit bra med att få dit det?!
I en av högarna hade en grävling grävt och bäst jag gick där såg jag flera hål i andra små överväxta kullar.
Och det var när jag gick där och undrade om det skulle dundra ut någon förnärmad grävling som det skakade till bara ett fåtal meter därifrån och jag kastar upp huvudet å det hållet och utbrister ett UÄ!
Där stod tydligen en älg i godan ro när jag kom å smög:).
Jag som hade gett upp om att få se någon!
Ljudet när den stampade till i marken påminde om när en häst ryggar till och kör ner hovarna i backen.
Det där registreras snabbt och jag hann tänka: En häst!
Så fånigt!
Där?
Men det gjorde jag i alla fall.
Den skenade iväg utan att göra några större ljud.
Jag smög fort efter och stack huvudet över grusgropens kant och sökte med blicken och där stod hon (tror jag det va) på precis det ställe jag gått upp bara en kvart tidigare. Jag hann ta en bild där hon stod och glodde rakt på mig innan hon sprang iväg upp och försvann. Bara en sten for iväg ner.
När jag stönande tog mig uppför rasade det efter varenda steg!
Hur fasen vet de vart de ska kliva för att inte höras?
Sen knatade jag iväg igen och gick fram till hyggets kant, klättrade upp i ett jakttorn och njöt av den sista solvärmen för dagen.
Tog mig ner igen vilket jag är glad att ingen såg;)
Benen hade nämligen blivit väldigt stela efter min 2 timmars smygtur...

Inga kommentarer:

Populära inlägg