Tyst det är i huset...

...barnen sprang ned till grannen som har barnbarnen hemma.
A är och skruvar med Mattis och co.
Skönt att han har dom!
Skönt att komma iväg utan barn eller kärring också kan jag tro och bara vara just A.
Han behöver det.
Jag tycker nog att han blivit gladare sista dagarna.
Det var på tiden.
Det är ett helv..e när man ser någon må så dåligt som han gjort i några månader.
Allt blir påverkat.
Jag ser det, barnen märker det.
Man tassar, sväljer, undviker, underlättar och ser på när den andre är så olik sig som den kan bli.
Ändå brister det och åskan slår ner ibland, det är oundvikligt.
Smärtsamt.
Mår dåligt själv.
Man grunnar sig nästan fördärvad vissa dagar på vad man kan göra eller säga för att befria honom från det som är jobbigt men det går ju inte ,det är komplext och långsiktigt.
Det får ta den tid det tar...
Men jag tror faktiskt att det har vänt nu...