Humöret sänktes avsevärt...

...när jag på en blogg kunde läsa att en elvaårig flicka blev våldtagen på en gångväg utmed Hulingen i Hultsfred i torsdags. Och det vid 16-tiden!
Jag får ont i varenda nerv när jag tänker på det!

Tankarna går ju ofrivilligt till min egen lilla elvaåring.
Snacka om att tillvaron måste raseras!
Denna skräck o förtvivlan!
Och åter kommer frågan: HUR ÄNDA IN I HE.....E KAN NÅGON ÖVERHUVUDTAGET VILJA GÖRA NÅGOT SÅDANT!?
Att skylla på sjukdom eller något annat är inte relevant.
Sjuk eller inte så ser man väl att det är ett barn?
Våldtäkt är våldtäkt vare sig det är barn eller vuxen som blir drabbat visst är det så, men jag tar mer illa upp om det är barn, det är bara så!
Faktum är att jag inte till fullo kan beskriva hatet, förtvivlan och föraktet inför sådant här!
Och jag tror inte jag behöver det heller?