Tre gånger nu på fm har...

...en gammal dam ringt.
Första samtalet tog Emil och han pratade länge och jag hörde hur besvärad han lät så jag smög fram och undrade vem det var...han skruvade på sig och ryckte på axlarna.
Jag tog över och i andra änden fanns en darrig men bestämd röst.
- Jag undrar om du inte ringt fel svarar jag.
- Tror jag inte! får jag tillbaka.
- Jo, försöker jag igen.
- Du skämtar! kontrar damen.
- Nej, jag gör inte det. Det är inte första April idag försöker jag lätta upp stämningen med och ler.
- VAD ÄR DET FÖR DAG DÅ!? svarar hon knivskarpt.
Jag blir lite paff och svarar att det är måndagen den 4 eller femte.
(Håller ju inte så noga på det när man är ledig så här)
- Jaha, ja hej då!
- Hej, sa jag lade på och rodnar faktiskt.

Andra samtalet när jag svarar som jag brukar: - Ja det är Linda säger samma damröst nu betydligt gladare: - Grattis!
Jag ville knappt säga något utan bara lägga på för nu skulle jag ju säkert reta upp henne igen när hon väl lugnat sig igen?
Men men det var bara att bita ihop och ursäkta att hon ringt fel igen.
- Det tror jag inte, blev svaret igen men nu lade hon på direkt.

Tredje gången nu blev jag smått förtvivlad och hörde hur damen återigen blev irriterad.
Men jag gjorde vad jag kunde och försökte hjälpa henne att hitta rätt nummer i katalogen.
När jag hittat det säger hon bara: - NEJ , jag tror inte vi bryr oss om det här!
- Men jag vill ju bara hjälpa dig att komma rätt så du kan gratulera rätt person försöker jag.
Men damen blev konstig då jag jag ville förvissa mig om att jag hade rätt förnamn.
Men jag fick ge mig och vi lade på.
Får väl se om hon ringer igen.
Då tänker jag faktiskt inte svara...