Hur många morgnar sen är det man kände det?
Längesedan.
Eller kanske inte, men den det var länge sedan jag verkligen reflekterade över det och känner stor tacksamhet över det i alla fall:)
Det är lite lagom kallt ute och solens strålar flödar ner och värmer de frusna små grenarna i plommonträdet och får småfåglarna att kvittra det finaste de kan!
Snabbt var jag ute med hinken med godsaker till dom när jag vaknade och nu flyger de i skytteltrafik dit.
Jag kan bara säga att de har varit min räddning i vinter.
Varenda dag har jag stått och tittat på dom.
Och nu verkar det som en stare fattat tycke för en av våra holkar.
Tänk om det blir ungar och man får följa dom?
Höra dom och se när de kommer ur holken sedan.
Det vore så mysigt!
Låter väl som pensionärssvarning som jag går på om "mina" fåglar?
Så är det.
Idag är en bra dag:)
Jag har inte ont någonstans.
Jag grubblar inte på något.
DÅ är det bra!
Kram till alla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
-
En kär vän skrev till mig å sa att det är något konstigt på min blogg? Det skulle visst öppna en massa fönster när denne går in här...gör de...
-
God eftermiddag :) Har varit en ruskigt lång paus i bloggandet. Så mycket som hänt och så mycket att bearbeta. Nu har det mesta fallit på...
-
Sinnena vaknar. Så efter besöket hos kiropraktorn idag flödar blodet ännu bättre och det hjälper ju också till. Lite öm dock. Och med syreti...
-
...som är upptrampad till Eksjö, önskas gro igen efter imorgon dag! STOR KRAM!

1 kommentar:
Njut då utav bara den.
Skicka en kommentar