...

...

För ett par dgar sen...

Den här börjar också bli för liten för honom.
De på två hjul har han inte kört på länge...men köra en fyrhjuling på två funkar ju också;).

Fick bli dragen ur sängen idag...

...annars hade jag inte tagit mig upp!

När klockan ringde och jag slängde ut armen för att stänga av, insåg jag att jag låg på magen.
Det funkar ju inte!
Ryggen var låst och jag fick tvinga mig att rulla över. Bet ihop, å ett, å två, å tre, ungefär.
Jag bad A som redan var uppe att komma o hjälpa mig.
Han fick upp mig i sittande ställning och sen släppte han mig?!
- Nä, du får allt dra upp mig på golvet också!
Sagt och gjort.
Väl uppe släppte krampen något men jag var fortfarande så trött så jag tog täcket o kudden och satte mig i en fåtölj en stund. Slumrade faktiskt till i tio minuter.
Nu känner jag bara av ryggen om jag spänner den på fel sätt så det finns hopp om dagen:)
Men är det inte bedrövligt så säg, att inte få kunna ligga på magen och sova?
Jo, det funkar en stund om jag lägger en arm under höften som stöttar, men hur länge kan man ligga så? Sen blir det surr i armen:)...

Favorit i repris...

...hoppas jag får se en sån här sötnos i sommar igen!

Den var så fantastiskt söt med sin lockiga panna och mörkbruna ögon...

Igårkväll...

Om Ufo-sverigevideo...klick här.

Jaha...

...då var det dags att göra sig klar för sista tmmarna på jobbet innan friveckan då...

Pollenkungen...

Titta på pollenet på blombladen.

Kolla guldrumpan!

Sömnlöst!

Trodde det skulle bli en enkel match att sova tungt idag.
Ack, vad jag bedrog mig.
Som så många gånger förr!
Vid åttasnåret dåsade jag till bara för att kvart över åtta vakna och vara pinknödig som aldrig förr.
Hur är det möjligt?
Släpade mig tillbaka till bingen och...glodde i taket, i väggen, i huvudet.
Inget hjälpte, TVÄRVAKEN!
Men hux flux somnade jag till igen.
Nästa gång jag kollade uret och återigen får studsa upp på toa: 09.42.
Jaja, än är det några timmar kvar.
Försökte igen.
Nej, det var lögn alltså.
Dvalan jag har legat i kan inte kallas sömn!
Inte ens en härlig slummer!
Vid 11.37 gav jag upp!
Kroppen är inte nådig nu ska ni veta och även om jag känner mig lugn och tillfreds ändå vet jag att monstret därinne kan vakna till liv fortare än man lägger av en smygfjärt!
Och är det så här små övertrötta barn känner sig har de min fulla förståelse!

Här var det nog lite turbulens?

Inget nytt!

Men det kommer...

Humöret sänktes avsevärt...

...när jag på en blogg kunde läsa att en elvaårig flicka blev våldtagen på en gångväg utmed Hulingen i Hultsfred i torsdags. Och det vid 16-tiden!
Jag får ont i varenda nerv när jag tänker på det!

Tankarna går ju ofrivilligt till min egen lilla elvaåring.
Snacka om att tillvaron måste raseras!
Denna skräck o förtvivlan!
Och åter kommer frågan: HUR ÄNDA IN I HE.....E KAN NÅGON ÖVERHUVUDTAGET VILJA GÖRA NÅGOT SÅDANT!?
Att skylla på sjukdom eller något annat är inte relevant.
Sjuk eller inte så ser man väl att det är ett barn?
Våldtäkt är våldtäkt vare sig det är barn eller vuxen som blir drabbat visst är det så, men jag tar mer illa upp om det är barn, det är bara så!
Faktum är att jag inte till fullo kan beskriva hatet, förtvivlan och föraktet inför sådant här!
Och jag tror inte jag behöver det heller?

Så fick jag se en himmel...

...utan kondesstrimmor efter flygplan då!
Om jag inte missminner mig skrev jag något om det här på bloggen förra sommaren?
Nu har alla moln dragit bort och vinden mojnat.
Och jag stod en stund ute och bara lyssnade , såg och log för bara en liten stund sedan.
Annars går det ju knappt en minut utan att man hör flygplan?

Så här var det alltså förr!
En tyst klar himmel med fåglar som flög, himmelens kungar och akrobater och underbara!
Som det var tänkt...

Beskriv den här bilden...

Vad ser ni?

Hur upplever ni den?

Jag får en känsla av något men vad tänker jag inte tala om...än...och får jag inte minst fem svar , anonym eller inte så får ni inte veta det heller hihi...;).

Imorse...

Repperda ca 0535

Övlandehult ca 05:45

Älskade Moa fyller elva år idag..

...och hon fick börja dagen med att bli lämnad ensam halv sex i morse då jag åkte till jobbet:(.
men hon börjar bli stor nu och vid åtta hade hon käkat frukost, duschat och lät hur nöjd som helst när vi pratade i telefonen.
vid tio i nio ringde hon sin farmor som var hit å hämtade henne.
Nu är jag äntligen hemma hos min ängel och då stack hon ut:)!
Firar henne ordentligt gör vi när alla är hemma o en kryat till sig tillräckligt!
Hej så länge...

Kvart över två i em...

Kvart i sju...

...i morse på vägen till jobbet fick jag se den här ligga ca 75 m in i skogen.

Backade tillbaka och tog några bilder, naturligtvis!

Blir bara 3 kvällsbilder...

Ett skogstroll!

Termitbostäder i Sverige...;)

HUVUDINGÅNG, där till vänster står två invånare å väntar på att bli insläppta;)

STADSVYN...

Vackra färger i bäcken!

Blomfluga i Tibasten.

Trasiga vingar, vacker ändå!

Tar en paus i städandet...

...När jag tog kameran igår var det för att smyga på älg.
Jag gick vägen bortåt skjutbanan i Ädelfors och vek sen av in i skogen.
Fortfarande går det att smyga och tassa men det börjar torka på ute i markerna så snart blir det svårare.
På vissa ställen varnade nötskrikan och någon lite rackare när jag kom å gick men för det mesta brydde de sig inte.
Jag gick o gick o gick.
Där jag hde bra sikt stannade jag o bara stod o tittade, väntade.
Gick ner till Emån och följde den.
Skrämde upp några änder.
Hörde ett par tranor ropa någonstans.
Men annars ingenting.
Då fick jag för mig att gå bortåt grusgropen och vände om.
Snubblade på en sten och upptäckte att den var väldigt fint fårad.
Säkert något sedan istiden. Såg berghällar sticka upp här o där och de hade samma mönster o skåror.
Beundrade omkullfallna träd som mossan helt tagit i besitttning. Gult långt fjolårsgräs som slingrat sig fast och fortfarande hängde kvar över stammen.
Men inga större djur.
Stog en stund vid dammluckorna och såg det rasande vattnet.
Tänkte att om Näcken fick för sig att spela där fick han allt surra fast sig ordentligt på en sten först! En and satt på en sten ute i dammen och gjorde några roliga stretchövningar innan den flög iväg.
Sen gick jag till grusgropen. Gick med näsan i backen och tog kort på allehanda mossa och lavar.
Tittar man så nära ser det nästan ut som en skog i miniaryr med underbara färger!
När jag gått där en stund begav jag mig upp runt den i stället och hittade ett par konstiga högar som liknade aska eller slipspill av något slag.
Och det var placerat på ett sådant sätt så jag undrar om de som hällt det där inte slitit bra med att få dit det?!
I en av högarna hade en grävling grävt och bäst jag gick där såg jag flera hål i andra små överväxta kullar.
Och det var när jag gick där och undrade om det skulle dundra ut någon förnärmad grävling som det skakade till bara ett fåtal meter därifrån och jag kastar upp huvudet å det hållet och utbrister ett UÄ!
Där stod tydligen en älg i godan ro när jag kom å smög:).
Jag som hade gett upp om att få se någon!
Ljudet när den stampade till i marken påminde om när en häst ryggar till och kör ner hovarna i backen.
Det där registreras snabbt och jag hann tänka: En häst!
Så fånigt!
Där?
Men det gjorde jag i alla fall.
Den skenade iväg utan att göra några större ljud.
Jag smög fort efter och stack huvudet över grusgropens kant och sökte med blicken och där stod hon (tror jag det va) på precis det ställe jag gått upp bara en kvart tidigare. Jag hann ta en bild där hon stod och glodde rakt på mig innan hon sprang iväg upp och försvann. Bara en sten for iväg ner.
När jag stönande tog mig uppför rasade det efter varenda steg!
Hur fasen vet de vart de ska kliva för att inte höras?
Sen knatade jag iväg igen och gick fram till hyggets kant, klättrade upp i ett jakttorn och njöt av den sista solvärmen för dagen.
Tog mig ner igen vilket jag är glad att ingen såg;)
Benen hade nämligen blivit väldigt stela efter min 2 timmars smygtur...

På skogspromenaden i kväll...

LÅNGA FARBRORN...

...FYLLER 65 ÅR IDAG OCH VI TAR I FRÅN TÅRNA OCH ROPAR DE DRYGA TRETTIO MILEN ETT FYRFALDIGT LEVE...
-HAN LEVE, HURRA HURRA HURRA HURRA!
KRAM!

Surr, surr i rabatten!

...bin med tung last!

Vad jag mår bra tralala!

Hur många morgnar sen är det man kände det?
Längesedan.
Eller kanske inte, men den det var länge sedan jag verkligen reflekterade över det och känner stor tacksamhet över det i alla fall:)
Det är lite lagom kallt ute och solens strålar flödar ner och värmer de frusna små grenarna i plommonträdet och får småfåglarna att kvittra det finaste de kan!
Snabbt var jag ute med hinken med godsaker till dom när jag vaknade och nu flyger de i skytteltrafik dit.
Jag kan bara säga att de har varit min räddning i vinter.
Varenda dag har jag stått och tittat på dom.
Och nu verkar det som en stare fattat tycke för en av våra holkar.
Tänk om det blir ungar och man får följa dom?
Höra dom och se när de kommer ur holken sedan.
Det vore så mysigt!
Låter väl som pensionärssvarning som jag går på om "mina" fåglar?

Så är det.
Idag är en bra dag:)
Jag har inte ont någonstans.
Jag grubblar inte på något.
DÅ är det bra!
Kram till alla!

Lite av varje idag...

...jobbat några timmar xtra bl.a.
Och nu efter en del trixande har vi fått barnen i säng, imorgon börjar ju skolan igen efter en skön påsklovsvecka. Men hu det känns ju som det är länge sedan det var påsk ju?
Hm?
Nåja, nu ska jag bara kika runt här en sväng o så gå å knyta mig själv.
Kliva upp halv fem är ju en riktig "kvällsdödare".
Hej o hopp!

Gänget har haft styrelsemöte idag...

...och jag saknar varenda kotte!
Som tur är så är ju riksstämman snart och då får jag ju återse dom.

Här...

...kommer tårarna när det är något sorgligt på film...

Sådan mor sådan dotter.

Ja, nu är det verkligen vår!

Sinnena vaknar.
Så efter besöket hos kiropraktorn idag flödar blodet ännu bättre och det hjälper ju också till.
Lite öm dock. Och med syretillförseln kom ju inspirationen fast jag blev tillsagd att tänka på vad jag gör de närmsta dagarna.
Hur lätt är det då?
Jag har varit ute och påtat bort sånt i landen som inte blev gjort i höstas, vi har promenerat ikväll och mitt humör har varit på topp vilket nog uppskattats här hemma;).

Så ett ödmjukt tack till dennna årstid som fått en att vakna ur vinterns hårda grepp av håglöshet och uttråkning.
Tack.

Jag hade lilla...

...pocketkameran med mig till jobbet.
Tanken var att ta en sväng för att ev få korn på älg eller rådjur nu morgonen när jag åkte hem.
Svängde av i Ädelfors och tog lilla grusvägen mot Alseda.
På hygget strax efter Remek stannade då jag såg den fina soluppgången i backspegeln.
Ni vet ju min förkärlek till soluppgång och nedgång?

Bäst jag står där och andas in morgonens rena luft och hör fåglarna skär ett skri uppe i luften snett bakom mig.
En rovfågel var på ingång.
Ser ingenting på en stund men plötsligt syns två fåglar cirkla över hygget och den första dök en gång.
Den bakom såg mindre ut.
Jag zomade in och tryckte av.



Det blev en lagom oskarp bild:(.
När den större drog en sista lov och vände mot mig fick jag se att det var en svan!
Jag hostade högt ett par gånger och då vände rovfågeln och drog iväg bort in över skogen igen.
Den skriade en sista gång innan den försvann ur mitt synfält.
Undrar om den verkligen försökt ge sig på svanen?
Men den flög ju efter så...hade den verkligen klarat av en så stor fågel?

Bara två nätter kvar...

...så skönt!
Sov dåligt på förmiddagen.
När jag somnat om som bäst igen kom en liten fröken in och sade hurtigt:
- Nu har du sovit klart, mamma!
Är inte barn alldeles förtjusande ibland?

När de andra...

...stack till Elmia drog jag ut till Pappsen.
Det var ett tag sedan jag var hos dom eller rättare sagt ett tag sedan jag var där när de var hemma:).
Åkte ju ut dit häromdagen och strövade i skogen för ett par dagar sen.
Jag blev bjuden på kanonmat, Janssons, prinskorv, sill, ägg och det som hör till.
Mmmmm!
Sen var vi ute en sväng i det kalla, råa vädret. Elsa följde mig när jag gick en bit med kameran och jag fick några fina bilder där hon smög omkring.
Och varje gång jag pratade med henne åkte svansen upp som ett periskop, hahahaha.
Och hennes svans är helt fantastisk!
Det ser alltid ut som den är på katter som "reser ragg" när de är skrämda eller i försvarsställning.
Skulle tro att hon har en riktig drömsvans enligt hankatterna:)!

När klockan var runt halv tre kände jag på mig att nu är det dags att åka hem och jag hade bara varit hemma fem minuter så svängde de andra in på garageinfarten.
Snacka om tajming.
Eller snacka om att känna rätt!

Darling Elsa...

Visst är hon underbar!?

Tre gånger nu på fm har...

...en gammal dam ringt.
Första samtalet tog Emil och han pratade länge och jag hörde hur besvärad han lät så jag smög fram och undrade vem det var...han skruvade på sig och ryckte på axlarna.
Jag tog över och i andra änden fanns en darrig men bestämd röst.
- Jag undrar om du inte ringt fel svarar jag.
- Tror jag inte! får jag tillbaka.
- Jo, försöker jag igen.
- Du skämtar! kontrar damen.
- Nej, jag gör inte det. Det är inte första April idag försöker jag lätta upp stämningen med och ler.
- VAD ÄR DET FÖR DAG DÅ!? svarar hon knivskarpt.
Jag blir lite paff och svarar att det är måndagen den 4 eller femte.
(Håller ju inte så noga på det när man är ledig så här)
- Jaha, ja hej då!
- Hej, sa jag lade på och rodnar faktiskt.

Andra samtalet när jag svarar som jag brukar: - Ja det är Linda säger samma damröst nu betydligt gladare: - Grattis!
Jag ville knappt säga något utan bara lägga på för nu skulle jag ju säkert reta upp henne igen när hon väl lugnat sig igen?
Men men det var bara att bita ihop och ursäkta att hon ringt fel igen.
- Det tror jag inte, blev svaret igen men nu lade hon på direkt.

Tredje gången nu blev jag smått förtvivlad och hörde hur damen återigen blev irriterad.
Men jag gjorde vad jag kunde och försökte hjälpa henne att hitta rätt nummer i katalogen.
När jag hittat det säger hon bara: - NEJ , jag tror inte vi bryr oss om det här!
- Men jag vill ju bara hjälpa dig att komma rätt så du kan gratulera rätt person försöker jag.
Men damen blev konstig då jag jag ville förvissa mig om att jag hade rätt förnamn.
Men jag fick ge mig och vi lade på.
Får väl se om hon ringer igen.
Då tänker jag faktiskt inte svara...

Tyst det är i huset...

...barnen sprang ned till grannen som har barnbarnen hemma.
A är och skruvar med Mattis och co.
Skönt att han har dom!
Skönt att komma iväg utan barn eller kärring också kan jag tro och bara vara just A.
Han behöver det.
Jag tycker nog att han blivit gladare sista dagarna.
Det var på tiden.
Det är ett helv..e när man ser någon må så dåligt som han gjort i några månader.
Allt blir påverkat.
Jag ser det, barnen märker det.
Man tassar, sväljer, undviker, underlättar och ser på när den andre är så olik sig som den kan bli.
Ändå brister det och åskan slår ner ibland, det är oundvikligt.
Smärtsamt.
Mår dåligt själv.
Man grunnar sig nästan fördärvad vissa dagar på vad man kan göra eller säga för att befria honom från det som är jobbigt men det går ju inte ,det är komplext och långsiktigt.
Det får ta den tid det tar...
Men jag tror faktiskt att det har vänt nu...

Hjärtan till...

Först gick jag ut på hygget...

... satte mig på en stubbe.

Högt ovanför mig cirklade en ormvråk. Den tog ett par varv men tappade intresset och drog vidare över skogen. Jag satt kvar en stund och lyssnade, tittade, njöt av solen. Sen gick jag vidare.

Såg det lilla i det stora om man säger.

Lingonriset som växte i stubben mellan stammen och barken, stenen som satt fast i ett fint nätverk av rötterna på en välta, det tillplattade gräset där snön pressat ner det till en mjuk matta så det knappt hördes att man gick på det. På ett ställe låg en vit massa av mjukt ludd från en hare som förmodligen fått sätta livet till, kanske av ormvråken jag såg nyss?

Jag tog upp lite och det var bland det lenaste mjukaste jag känt. Jag lade tillbaka det och strosade vidare.

Där låg en rådjursskank.

Från höften och nedåt till klöven. Resten såg jag inget spår efter...

Inne i skogen låg det lite snö kvar här och där.

Och bara sjuttiofem, hundra meter från det lilla torpet vimlade det av älg och rådjursspillning.

Ibland visste jag inte riktigt var jag skulle sätta fötterna och vid ett par tillfällen klampade jag rakt i högarna:).

Ibland rasslade det till helt nära mig i snåren men jag såg aldrig vad det var.

Fåglarna sjöng för det mesta glatt men om jag kom för nära och överraskade dom blev det ett evigt irriterat tjatter på dom.

Nötskrikan som satt på en stubbe flög precis när jag knäppte en bild på den och blev bara sudd.

Väl uppflugen i en gran kraxade den ut sitt missnöje att jag stört den där den suttit i solen och spanat.

Jag sade förlåt och gick vidare.

Vid några tillfällen försökte jag ta kort på fjärilar som jagade varandra eller satt fyra sekunder på backen men så fort fokus var ok och jag skulle trycka av var de väck.

Det får bli en annan dag.

Till och med myrorna reagerade när jag kom för nära och aktiviteten blev så uppenbar i stacken att jag blev lite full i skratt faktiskt.

Stackarna!

Det var en fantastiskt skön promenad!

Bara kameran och jag i en uppvaknande natur som jag älskar och hälsar på alldeles för sällan numera.

Innan jag hoppade in i bilen och skulle åka hem kom att dovt surr genom luften och jag fick se en "nedlusad" humla sätta sig på stugväggen. Den hann jag knäppa en bild på...

Allt som behövs är ett samtal...

...hur svårt kan det vara?
Ja, man är ganska maktlös i ett sånt här läge.
Försäkringskassan VET hur det ligger till men kan tyvärr inte göra något så länge en anmälan inte kommer till dom...
I alla fall jag börjar få panik för de fasta utgifterna väntar liksom inte på pengarna, de ska bara finnas där...
Och händer inget de närmsta dagarna får vi inget i April heller.
Tänk er själva vad två månader utan den andras inkomst ställer till det.
Bara min lön räcker ju inte.
Inte alls!
Nä, det är sånt här man ligger sömnlös för eller vaknar med hjärtklappning av.
Hur man än vrider och vänder på det så blir minus, minus...
Som om vi inte har annat att tänka på?

Och nu hoppas vi på en...

...lång och skön sommar efter den här vita vintern.

Nu ska jag jobba eftermiddag...

...efter det svidar jag om och kvastar vidare i den svarta natten...blir den flygande maran!
G L A D
P Å S K
önskar
jag
A L L A!

Av det här finns intet!

Och det skjutsar på bra i Emån nu.

Markerna är mättade sen att bra tag tillbaka och inatt regnade det en hel del.

Tänker på en kärs källare som tar in vatten.

Idag är det nog ännu värre.

HUA!

Först vill jag säga...

...GRATTIS TILL MORFAR MATS I SALA!
Sen Grattis till go granne Linda som fyller år idag.
Hjärtligt Grattis Till Båda!