Tina Turner...Klick HÄR

...såg filmen igen igår och den griper tag och jag tjuter varje gång jag ser den.
Vilken kvinna!

Usch och burr...

...det var nästan 25 grader kallt vid strax innan nio då vi vaknade idag.
Skönt att kura i stugvärmen då.
En snabb titt genom fönstret och jag insåg att pippinas mat var slut då ätarträdet stod i det närmaste tomt.
Bara en talltita/entita och en blåmes satt och huttrade där.
Så det var bara att dra på sig kappan över morgonrocken och bege sig ut i svinkallet!
Men ännu har inte mängden smått som brukar vara här visat sig...
men de dyker väl upp igen förhoppningsvis.
Jag älskar att sitta och titta på dom.

Ringde...

...Vetlanda vårdcentral då Emils magsmärtor inte gav med sig.
Han hade väääldigt ont och grät och grimaserade så ansiktet blev som ett russin i varje attack.
De tyckte inte att symtomen inte passade in på svininfl.sprutans biverkningar så vi blev skickade till Eksjö- kirurgavd.
Sköterskan tog prover och gick igenom saker och ting med Emil och jag satt och njöt av att han svarade så "redigt" och säkert.
Innan läkaren kom var det ju rätt lång väntetid.
När han väl dök upp sa Emil till honom att:- Nu har jag väntat så länge så jag hann bli frisk!

Och det fanns heller inget som visade på några fel.
Det kunde visst vara biverkningar men nu får vi se hur det går.
Han är lite öm än men förhoppningsvis blir det fortsatt lugnt......

Moa har varit febrig och slö hela dagen men det verkar åxå ha gett med sig

Baksidan...KLICK här.

Ups...

Barnen är lediga idag...

...och tur är väl det!
Har fått springa fram å tillbaka som en yr höna. Vattenglas, trösta ledsna barn, hämta spyhink uppifrån, plädpåläggning, smssvarar några, fluffar kuddar, katter ut o in i omgångar, prata med securitas och snoppa av mor i telefonen två ggr, med dåligt samvete som följd även om jag vet att hon förstår...

Det är en del sviter efter sprutan igår.
Moa kom å väckte mig imorse och hade jätteont i armen.
En stund senare hördes Emil som gnydde och det kulminerade snart ut i ett vrål.
Moa ropade...hjälpte henne.
Hans ansikte förvreds i smärtor från magen. Jag sprang dit igen. Höll pannan som var helt kallvettig.
Efter några långa minuter fick jag bädda ner honom utanför toalettdörren på golvet med filt och kudde.
Han ville ligga "nära ifall", sa han.
Där låg han vit som en vaxdocka och blev tyst.
För tyst.
Moa ropade...hjälpte henne.
Jag gick fram till Emil några gånger och fick avslappnade tysta svar tillbaks.
Han var helt slut stackarn.
Somnade där en stund...I skrivande stund sitter han vid TV:n och ber om flingor och mjölk

Moa har haft en del diffusa symtom som kallsvettningar, lite ömhet i magen, tryck för bröstet med lite svårt att andas, sa hon men jag satt hos henne och det lugnade sig.
Jag vet att hon hatar smärta och blir lätt stressad av det, så det bästa är att bara vara där, hålla om henne och lugna.
My little !
Det är inte lätt att ha ont jag vet det och att då vara barn (som nästan aldrig är sjuka nuförtiden)
är ju så klart jobbigt.
Och de tror ju att det ska gå över så snabbt allting.
Det går visserligen relativt snabbt för barn att kvickna till, tycker ju jag, men inte tillräckligt snabbt i deras tycke .

Sett på en annan blogg...KLICK!

Fy så hemskt!

Sötsaker!

Vilka sötsaker jag har fotat idag!

Nu ska vi åka å ge barnen sista sprutan mot grisflunsan...

Igårkväll var det dags igen! Läs inte om du är känslig!

Strax innan Skirö vägskäl kom jag fram till två varningsparkerade bilar och jag såg ett rådjur ligga där.
Jag klev ur och ropade mot dom.
Den ena bilen åkte och killen som kört på det kom fram och vi lyfte in den lille till kanten.
Han var så lätt så lätt och väldigt mager!
Killen lade den uppför snövallen som en sopsäck men jag sa att- lägg honom lite bättre!
Han lever ju än!
Han såg på mig som om han skämdes och rättade till honom.
Varför ska jag rya med folk så där?
Han var ju lite chockad också stackarn.
Men rådjuret hade det mer fruktansvärt!
Ansiktet var i det närmsta krossat.
Rött överallt och ena frambenet rakt av.
Han hade ringt efter hjälp. De var på väg.
Då stannar en timmerbilsförare.
Han tog fram ett rör inte grövre än ett sopborsteskaft.
- Missa inte nu, sa jag.
Men det kan inte ha varit mer än aluminium i det röret och hur många ggr han behövde slå vet jag inte.
Dessutom slog han där hornen satt och till slut blev jag förbannad!
Röt i!
Rätta mig om jag har fel men är inte den delen på huvudet gjort för att ta emot en del hårda tag?
Fan vad jag led!
Efter många om och men fick de fram en liten morkniv som han började karva med, men att DÅ åkte jag och jag tjöt som en gris!
Var faktiskt nere halva nattskiftet. Varje gång jag såg en sopborste såg jag framför mig det sprattlande, kvidande djuret.
Nu får det tjyven räcka!
Jag vill inte se mer!
(Tyvärr får jag det för hela min motorhuv är täckt med slamsor sen "massakern".)

Nyhetsmorgon med Clas Svahn. Klick HÄR.

,

Lönedag...

...först packa barnens bandybagar, få i nyvakna barn frukost vilket inte är det lättaste alltid men det gick bra idag med:).
Suttit med räkningarna, blev lite över till mat den här månaden också .
Sotat pannan som stannat inatt...så nu är dagen igång,bara resten kvar.

Stackars liten...

Strax innan Alseda på vägen hem efter jobbet hade jag en långtradare framför mig (ca en halv km) och när jag kom efter rakan där, låg det ett rådjur.
Han tittade på mig och försökte resa sig upp men det gick inte.
Förmodligen och förhoppningsvis var det långtradarn som fått den i sidan och inget märkt.
För innerst inne vill jag ju inte tro att någon vet om det och kör vidare bara.
Jag ringde direkt efter hjälp och i den vevan stannade en snubbe i något King Cab-aktigt. Han går bak och drar upp något långt och jag sade till polisen att nu är han här, någon har visst ringt före mig...
Vi lade på och jag gick ur och fram till honom.
Han lade då tillbaka det han hade i handen.
- Är det du som ska förkorta lidandet sa jag.
- Nä.
Jag fråga om han hade något tungt därbak på bilen och då drar han fram ett sågblad till en motorsåg.
Han sträckte fram den och jag gick fram till rådjuret.
Vägde bladet i handen...nja det kändes inte bra.
Visserligen var det tungt men jag kunde ju inte greppa den tillräckligt så...
Jag ringde upp polisen igen och de skulle skicka "någon".
Jag undrade om killen som var med mig hade bråttom hem (jag hade ingen lust att stå där själv i mörktet), han var från Vimmerbytrakten men det hade han inte så där stod vi och huttrade tills hjälpen kom. ALDRIG att jag skulle åka därifrån om han skulle försöka resa sig och vilja ta sig in i skogen ( inte ens om jag behövt stå ensam). Men den låg bara där och försökte ändra ställning. Det gick inte. Bara ena frambenet rörde sig lite. Han blinkade några gånger och ryckte till lite lätt då någon av oss rörde sig.
Jag tyckte minuterna segade som aldrig förr!
Flera stannade och jag lugnade dom med att hjälp var på väg.
Till slut, efter nästan tjugo minuter stannade en bil bakom King Caben och drog på varningsblinkersen.
Då hade den lilla stackarn börjat rossla och andades väldigt tungt. Fragdan rann ur munnen.
Och faktiskt rann det en tår från mitt under ögat också på honom.
Det gjorde så ont i mig!
När skottet ekade och krutröken nådde fram till mina näsborrar önskade jag honom solvarma ängar och frid...
Tackade mannen från Vimmerbytrakten och han med bössan...faktiskt.

Ingen sol, inga foton...

...ingen ny månadsbild .
Jag HAR inte glömt...
Om det kunde bli ett annat ljus åtminstone?
Det är ju så förbaskat grått!

Gammalt inlägg...Klick HÄR!

Ha ha ha ha ibland kollar jag tillbaka å hittar nåt jag glömt.
Lilla pluttefisen så go han é!

En stund för mig själver...

...det är inte dumt det!
De övriga är på bandyträning.

Tankarna går åt ett visst håll.
Någon har det svårt.
Någon fin.
En vän.

15 Januari fyllde...

...Strängnässystern år men tror ni jag kom ihåg det DÅ?
Usch och fy, så dåligt av mig!
Ett hjärtligt grattis i efterskott!

Jag hann inte mer än...

...komma hem och blinka fem gånger så vart det mörkt ute!
Så nu blir det att fixa efter maten med disk å så, ta hand om lite tvätt.
Sitta med barnens läxor en stund och "VIPSEN" så är det läggdags igen.
Det rullar på...och det här med FB får vänta ett tag till.
Ses...

Snart gäspar jag så det låser sig helt...

...i käken!
Det gick rätt bra att kliva opp halv fem i morse, men eftermiddagen har det inte varit mycket med alltså.
Vid femsnåret när middagen var avklarad damp jag ner i soffan och skulle bara ta en kvart, tjugo minuter men ops det blev en och en halv timme.
(Tänk att jag fick vara ifred så länge då)
När jag kvickna till, eller kvickna till är ju synd att säga, jag var uppe i alla fall så tänkte jag att nu är det ju kört med nattsömnen.
Faaaast som det känns nu är det inga problem.
Jag kommer att snarka loss innan jag lagt mig tror jag;).

Ska bara berätta att det blir inga bilder på helgen å morsans födelsedag, åtminstone inte bilder som jag tagit.
Jag är så otroligt klantig!
Jag laddade batteriet till "Nicke" och det sista jag gjorde samtidigt som jag hade en viss ordförande "i örat" var att dra ur laddaren och vira ihop den i skåpet...inga såna i vägguttagen när man ska bort!
Strax därefter åkte jag.
När jag äntligen kom fram skulle jag ju naturligtvis ta några bilder.
Svart.
Intet liv i den kameran.
Morr!
Batteriet satt ju kvar i laddaren som jag var så noga att dra ur.
Typiskt mig!

Kolla gummans nöjda leende...Klick HÄR

...innan...
SOM vi garvade, om och om igen. och ju fler gånger vi såg den ju mindre förstod man HUR hon kan flyga så där och inte bli släpande eller åtminstone hänga med benen efter sig?
Hon lyfter ju faktiskt!

Tack älskade mor och kära mostrar för en väldigt trevlig helg.
Jag har en go, varmer känsla just nu tack vare er ALLA!

OCH, Inte alls lika långt som FÖRUT fast ni bor kvar där ni gjorde, än...hehehe!
Tänk att man ska bli (nästan) 40 innan en begriper det då?
Vaddå kartbok?

Jag drömmer om...

Gås o mås i Fagerhult.

Imorgon åker jag...

...kommer hem söndag igen.

Någon skrev mig på näsan...

...i ett mail.
Varför jag inte skrev att jag höll med den sura farbrorn på stan om medierna som blåser upp saker och bara har tråkigheter på menyn? Om jag inte står för det?

Jag såg inte nån anledning till att ta upp det igen eftersom jag gav min åsikt om det bara några inlägg längre ned och det var ju inte det jag ville kommentera utan hans (gubbens) utfall och hans ton om att det BARA var ett hus i Vetlanda och inte ett STORT i Göteborg.
Och hans bestämda åsikt om de där utlänningarna...bla bla bla.

Men tack för det mailet, som även innehöll andra saker och hade en trevlig, hövlig ton.
Det uppskattas och jag ska svara dig:).
Fick ett trevligt mail till av en jag träffade i november, ska försöka svara även dig:).
Det är kul att det har börjat droppa in seriösa mailskrivare på bloggen och att det inte bara
är skräppost som dimper in.
Och det var syftet. Att folk ska kunna skriva som inte vill ge kommentarer under inläggen.
Kul!
Och inte kommer jag att ta upp vad ni skriver här heller om det inte är hur fult som helst eller så.
Då ska ni ju inte vara så säkra på att jag inte hänger ut er;)
Hahahaha, nä de åker på skräphögen direkt.
Det här tog jag upp enbart om det var fler som tänkt i samma banor och jag skrev inte vem det var eller hur?
Så, nog med förklaringar för den här gången...have a nice day!

Är du framme nu?

Vi ses på lördag...love you!

Usch och fy. Klick HÄR.

"Hört på stan" av en irriterad gubbe!

- Jag kan inte fatta vad det är med media som gör det här så stort att det brunnit ner ett hus i Vetlanda?

På både TV och radio.

Tänk i Göteborg där det tänds på stora hyreshus av "de där utlänningarna"!

"Tänkt av mig" då.

- Tur att inte mina barn hörde vad han sade!

Egentligen skulle jag gått fram å sagt vad jag tänkte om honom då!

Dels att han förminskade tragedin för alla de som bodde där, som inatt miste sina hem och dels för att han gott kan hålla käften angående "de där utlänningarna".

Jag har väl mina åsikter om dom jag med, men inte mer än vad jag har om svenska kriminella avskum som gör sånt...spelar ingen roll vilken härkomst man har.

NEEEJ!

-Nu får jag aldrig krama honom eller se honom en sista gång!
Tårarna rann tätt nedför kinderna och jag vaggade henne i min famn.
Fanns inte så mycket annat att göra.
Att jag sen försökte förklara hur det gått till kändes bara tamt och dumt.
Det finns inga ord som lindrar smärtan av sorg, tomhet som gör ont...

Glömde ställa klockan...

...vaknade nio minuter ö åtta när jag hörde A,s bil utanför.
Tänkte, vilken tur att jag hörde hans bil eftersom klockan inte är ställd.
Trodde han skulle åka till jobbet nu.
Det var bara det att jag tyckte det var för ljust ute?
Kollar mobilen och flyger upp!
Skolan har börjat!
Jag möter honom i köket och sa:
- Vi har försovit oss.

- Kan man nog lugnt säga skrattar han å jag är bara hemma för att hämta en grejj.

Det var ju tur det annars kanske vi sovit än?
Men att jag inte hört honom på morgonen?
Jag brukar ju alltid vakna när han skramlar i köket.
Alltid!
Nu har jag missat det två gånger den här veckan.
Helt otroligt!?
Har han äntligen lärt sig att tassa eller är det jag som sover som in i hundans hårt?
Hm?

Nåja, barnen hann både äta frukost och kivas och Emil var väl lite bekymrad över att han skulle missa en del på slöjden, men så är det.
Ett par minuter över halv nio skuttade de ur bilen och vinkade till sin grämande morsa som gjorde allt för att peppa dom på vägen till skolan. För att de inte skulle känna sig dumma när de kliver in i klassrummet och alla blickar vänds mot dom.
(Kommer ju själv ihåg hur det var även om jag inte minns att vi försov oss nångång.
Men sen blev jag väl ibland när jag drog benen efter mig när jag skulle gå dit. Och hörde på håll att det ringde in.)

- Skyll på eran slarviga morsa som inte ställer klockan på väckning!

- JAA VI SKA, sa de i kör och suckade lite åt mig.
Hej då:).

Morfars gamla kofta...

...fick jag plocka fram idag.
Blev lite frusen och kom på att den hänger ju däruppe bredvid mormors päls.
Blev lite full i skratt då jag kom ihåg hur det var när jag fick den där koftan.
Då var den stor som ett hus för mig och nu verkar den ha krymt en heeeeel del!
Nja, ni förstår varför eller hur?
När jag tog fram den idag (som sagt) körde jag näsan i den som jag brukar men inte luktar den morfar längre, den doften var försvunnen sen länge.
Det påminner mig förresten om en stark dröm jag hade i februari -92.
Förmodligen tycker ni det här låter helt stolligt men den drömmen fick mig faktiskt att samma natt kliva upp och börja packa och gå ur ett förhållande som varit på upphällningen ett bra tag.
(Intet ont om honom, den dåvarande nu, absolut inte, men det var som det var...)
Man säger ju att man bearbetar saker och ting i drömmarnas värld och sorterar viktig information och den här drömmen formligen slog mig på käften, fick mig att göra det rätta då.

Så här var drömmen:
Min dåvarande sambo och jag var ute och åkte bil.
Vi började gräla om något och jag blev helt utom mig av både ilska och frustration och skrek åt honom att köra hem igen.
Jag slet upp ytterdörren därhemma och blir stående med den i handen vidöppen, för där rakt in i rummet efter hallen står morfar!
Jag blir helt matt och undrar ( han är ju död)
- Men morfar vad gör du här?
Han ler mjukt och säger bara, Jag är här.
Sen hux flux är hela rummet bakom honom fullt av människor, både såna som levde och var döda. De var leende och pratade så det sorlade så där som det gör med mycket folk i ett rum, inte högljutt utan allt var fint och tryggt. Och någonstans där bland alla röster hördes morfars lugna stämma, Jag är här. Jag är här.
Jag fann honom sittandes i soffan och jag vuxna (hrm, 22) tjejen satte mig i hans knä och han höll om mig och det enda jag hörde var när han fortsatte säga, Jag är här.
Han hade en vit skjorta med småsmå ljusgula rutor med en beige tunn rand runt och ett par brungeiga byxor på sig och luktade så där (minns inte det nu men skulle jag känna den igen, vet jag) som han gjorde.

Jag vaknade av att jag grät och jag var tvungen att väcka sambon och berätta att jag träffat morfar. Så verkligt var det!
Jag kunde fortfarande känna hur han hållt om mig och kunde fortfarande känna doften av honom i näsan!
Sambon kunde väl inte ta det till sig hur jag än beskrev så jag blev ju sur (som vanligt då) och det var då jag bestämde mig och klev upp och gick in i stora garderoben och började packa!
Nu tror jag nog att jag fattat det beslutet att flytta redan, men på något sätt blev det spiken i kistan för det förhållandet. Jag fick styrkan.
Jag hade ju många gånger suttit på nätterna och bett "någon" om hjälp hur jag skulle göra. Suttit och sett ut på den mörka natthimmlen och grubblat och gråtit.
Känt mig som den ensamnaste i världen...
Nu fick jag hjälp den natten kändes det som. Morfar var med mig och jag skulle klara det!
Det gjorde jag också.................................................................................Tack, älskade morfar!
Nu sitter jag här med koftan och njuter av värmen.
Aldrig kommer jag att göra mig av med den.
Inte ens om den krymper ännu mer;).

Blev med ny...

...tvättmaskin idag.
Efter 7 år gav den andra upp.
Tack för hjälpen med att ta ner den gamla o sen upp med den nya, goa granne!

Annars har det varit en slöardag, trodde aldrig att jag skulle vakna ordentligt faktiskt.
Men så i eftermiddags efter fem någon gång vart det fart på kärringa men det är så dags då?
Nu sitter jag här pigg som en lärka halv tio på kvällen och kan ju inte dra igång med nåt särskilt då de övriga har lagt sig för å tryna.
Hmmm.
Nä, det blir väl till att spendera en stund här och sen somna i soffan till tvn som vanligt?
Annars kan jag ju sitta och drömma och skissa på kommande projekt.
Tänker inte avslöja nåt mera än men det kommer...

Nyhetstorka?

På Aftonbladet kan man nu läsa om vad jag såg på en TV-dokumentär för ett flertal år sedan. Tycker mig se mer och mer sådant i tidningen...gamla sensationsnyheter när mord, massdöd, naturkatastrofer och annat elände tryter kan kvitta!
Var har alla STORA glädjande nyheter tagit vägen? Måste väl finnas massor i världen!?
Ungefär som på tv:ns nyheter en nyhet är bara intressant om det är hemskt o tragiskt?!
Ett litet gulligt "simpelt" exempel, det finns ju andra ex men:
Skulle någon and byggt bo på tv-husets tak får den sju sekunder innan programmets slut...

Angående...

...Morden i Midsomer, nu kan det väl inte finnas så många kvar i den byn att ta livet av? ( TV-serien)

Bara lite kort...

...går på sista natten nu vid 1800.
Tiotimmarspasset inatt gick lekande lätt så hoppas den här gör det också.
Men hemma är det värre. Tiden går FÖR fort!
Och kroppen och humöret är SÅ SEEEGA! Jag vaknade nu vid ett par minuter ö halv två.
Ville kolla mina mejlar, kolla in hos "mina" bloggare landet runt, vakna te lite;).
Energi att sitta vid datorn finns inte egentligen.
Skriva.

Näee. nu ska jag sätta lite rotation, komma igång, dricka kaffe,
få i mig någe att äta, strax efter 17 måste jag åka.
Undrar om någon av de mina hinner hem?
Vore "gött" med en kram eller två innan jag drar iväg.
De är på bandy.
En i Tranås och en i Bruzaholm
Hej då so long...

Snön har tagit över...

...och imorse när jag åkte hem från jobbet glittrade snön i billjuset som om där låg miljontals diamanter utkastade i naturen och det var som en saga att åka där i mörkret med allt glitter runt mig!
(Försökte förtränga att tempen låg på - 20 grader.)Här är en tidigare bild och än så länge bara frost.

Nu är det på gång, nu är det på gång!

...Inte långt kvar!

Holken...

En del nytt under bloggar och annat...

...där till höger...

Snön faller...

...och det är inte riktigt så kallt ute som igår.
Tack o lov!
Fem minusgrader är något jag kan ta och snöar det så förmildrar det ännu mer.
Den isolerar och är vacker att se på.

Här är allt frid om man säger;).
A är i Ädelfors och får något fixat till rallybilen av Rolf.
Emil är pigg igen, Moa som jag ännu inte hälsat på idag hör jag sjunga på övervåningen och det bådar ju gott.
Jag är väldigt frestad av att gå och lägga armarna om henne just nu för det låter så gott och värmer hjärtat att höra henne men jag tror det får vara.
Hon kommer när hon vill och jag vill inte störa henne med det hon håller på med.
Det är hennes tid...denna härliga måndagsmorgon.

Jag fryser och längtar...

...längtar till värmen.

Ljuset.

Havet.

Någonstans...där.

Har di gott om pengar, inget att göra? KLICK HÄR

...rik, nyfiken och spionsugen?

Mjukstart...

...med ett förmiddagspass på jobbet igår.
Idag är det lågfart igen, Emil är bättre men det är för kallt ute. Vi har inte alls lust att sticka ut näsan. Moa är med sin far mest hela tiden.
Rallybilen behöver sitt.
Är lite förvånad att det inte blivit mer rallyprat, mer rallyskruva, mer rallyfilm än det har under jul/nyår så han kan gott hålla på med det.

Kollade på ett naturprogram på nån kanal förut medans jag höll på med maten samtidigt.
Visste ni att delfinerna byter hud varannan timme?
Bara för att behålla den slät och att de får i sig den vätska de behöver genom densamma och att den filtrerar bort saltet?
Wow!
Delfinbebisen är ca en meter när den kommer ut och väger runt 14 kilo.

Elefanterna måste äta 16 timmar per dygn och tillgodogör sig bara fyrtio procent av de hundrafemtio kilo de får i sig?
Fast det de äter är ju också rätt svårsmält.
De kan tolka vibrationer genom fötterna såsom åskoväder, stormar och andra djurhjordar på flera mils avstånd. Och deras yttersta del på snabeln är hundra gånger känsligare än vad vi är i våra fingertoppar!
Wow!
It,s a wonderful world!

Nu bättre sikt...

Här skiner solen och ca 12 grader kallt...

... i Hessdalen just nu är det "en aning" dimma, eller snöar det så kraftigt?

Sköna söndag...

...fast den kunde gått käpprätt åt någonannanstans.
Emil har haft en släng av magsjukan eller nåt.
Så inatt har han haft det lite jobbigt lilla gubben.
Det värsta har nog varit smärtan i magen tror jag.
Stackarn...men vid 08:07 väckte han mig likt en liten kvittrande fågel och sa:
- När minutvisaren står på elva får jag gå upp och ta ett bad då? Jag har inte ont längre.
Jag undrade för mig själv, varför just elva över? men lät det vara.
Förmodligen var det ett av sina "mål" han satt.
Det verkade nog bra. Ligga och dra sig några minuter till och sen köra igång med livet igen?
Han gör ofta så.
Bestämmer sig för något och så blir det. (Inte nådig att tas med om hans planer grusas om man säger så.)
I smått och stort.
Han är verkligen en kopia av far sin där...planering är A och O och man följer planen P U N K T.

På tal om smått och stort, så har väl en del planer börjat smidas här hemma på en del förändringar...rätt stora.
Hoppas det blir bra!

Bang, poff, pang...

Säkert kom...

Samma ballong som nedan, uppförstorad. Den gulaktiga precis över hustaket fast långt bort, rätt högt upp... ...många rapporter om ufo-ballonger in till Ufo-Sveriges rapportcentral inatt och kanske även de kommande dagarna, sen nattens bravader?

Här över såg jag fem stycken på olika ställen runt om.

Eddie hälsar till sina...

Bilden är tagen igårkväll ett par timmar innan tolvslaget.

...förra ägare!

Han mår fortfarande bra fast åldern börjar ta ut sin rätt genom att hans kropp börjar bli knotig och han söker sig mer och mer mot värmen under lampan.

Där sitter han och njuter timme efter timme...

Linda o Linda. Ett par minuter innan...

Foto: Moa Friman. ...det nya året trädde in!

Strax efter började de första raketerna lysa upp himmelen.

5 ufo-ballonger seglade över den svarta natten och en var verkligt effektfull, såg precis ut som en stor gul gnistrande stjärna. (som den som ledde de tre vise männen)