torsdag 26 november 2009

Jag hör hundarna från Kolbäck i bakgrunden.

Pratar med mor.
Ozzys ben är nästan helt läkt nu.
Snart blir han av med gipset.
SEN kommer det mera pass för henne och Owe.
Det ska tränas och stärkas muskler som tappats.
Han har visst blivit lite tanig hela han säger dom och nu får han lite extra gott i maten.
Vad det nu va?
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Populära inlägg

  • Nu jagar dom för kött!
    Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
  • The sign?
    Eller en reflex?
  • Den här dagen har
    varit lång och innehållsrik. Fått mycket gjort här hemma mellan varven. Tankarna har varit ofta, ofta på ett speciellt ställe. Jag har vänta...
  • Uppåt!
    När man är nere är det bara att börja klättra, var det någon som sa! Nu gör jag det! Hej så länge!
  • Mitt ansiktsregister sviker mig!
    Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
  • Min lille
    ligger magsjuk. Feber.
  • Måndag.
    Möte innan jobbet idag. Börjar ett. "Ramidamdan" kommer vid tolvåtjugosnåret så tar vi sällskap dit. Även om vi inte alltid pratar...
  • Vilken dag...
    Benny ! Vid halvelvatiden på fm stoppade jag in honom i buren och det var med en klump i halsen som jag rattade in mot veterinären igen. A o...
  • Ljus i mörkret...
    Efter att ägnat halva dagen åt egna grubblerier lägger jag det åt sidan och tar några djupa andetag och blundar. Det världsliga får ge vika...
  • I grevens tid!
    Att vakna efter sista natten och på friveckans första dag brukar inte vara med någon större dramatik. Naturligtvis är man skitslut och har ...