Lite sorgligt denna fm...

...jag brukar gå till fåglarna å släppa ut dem när barnen går till skolan.
Så inte denna morgon.
Låg kvar i värmen under täcket och somnade om.
Hade nog gjort varken från eller till om jag gått ut tidigare,  men när jag kom ut nu vid 10 sitter den gröngula hennen som hjälpte Lutinohonan med sina nio bebisar för bara några veckor sedan, på golvet uppburrad och blundade.
Jag förstod direkt...
Han pep lite när jag tog upp honom och ville krypa ur mitt grepp men så fort jag öppnade handen blev han stilla igen.
Bara satt där blundandes.
Instinkten att bli fasthållen är stark även i dödens andetag:(

Igårkväll när jag var ut och släckte och låste satt de å pep och småkuttrade.
Ingen av dem såg ut att må dåligt.
Lite uppburrade var de ju allihop då det var sovdags.
För jag är väldigt noga med att varje gång jag är ute ( nästan) se på var och en att de ser ok ut!

Nu sitter jag här med kraken i en bur bredvid mig i värmen och stillheten med en handduk över burgallret för största möjliga ro!
Jag har inte mycket hopp om jag ska vara ärlig, vet att det brukar gå fort när de är så dåsiga som han är nu.
Jag följer tidigare råd vid sådana här tillfällen att ta in och låta dem få värme, mörker och lugn och ro. Kanske har han bara flugit in i gallret o är lite lullig... men nej.
Jag har sett det förut.
Så sätta honom i en bil nu och åka iväg till veterinär och med underökning osv.
Allt ståhej.
Det är inte värt det, skulle plåga honom mer än där han sitter nu faktiskt!
Han somnar snart in  :´(.

För en tid sedan behandlades han för näbbskabb som de ju får ( berättade veterinären) om de har en brist i immunförsvaret.
Kanske är det detsamma ( i.försv) som gjort honom svag nu?
Skabben är ju borta.

Lilla gubben............................... en tår släpper just ögonfransarna.
Ska ringa en vän.